Idag vaknade vi – återigen – till ett vintervitt Skåne, och ikväll var det SÅ isande kallt. Det blåser alltid här i Skåne och vår paddock ligger mitt i vindhålet. Trots det så bestämde jag och Linus (vår son) oss för att köra ett träningspass med våra hästar. Mitt fokus idag var att Reykur skulle lyfta bakbenen när vi gick över bommar och jag ville återigen testa om han skulle tycka att det var OK att jag sitter upp från pall.
Han har inte riktigt blivit vän med pallen. Han är superduktig – följer mig fram och när jag går upp på pallen, så går han och ställer sig i position. Först stannar han med huvudet ungefär vid min mage, så då får han klick + godis och sedan ber jag honom gå lite framåt och det funkar jättebra. När han har hamnat i rätt läge, så klickar jag och belönar först rikligt så att han ska känna att han har gjort rätt och att han känner sig trygg i positionen.
Därefter börjar jag att belasta sadeln. Hänger mig över hans rygg eller kanske sätter en fot i stigbygeln. Allt följt av klick + godis. Vi har tränat detta ganska mycket men har har hittills inte riktigt känt sig trygg med att jag får sitta upp.
MEN idag hände det 🙂 Min fine kille!!!
Jag satt upp och vi tog en ganska kort ridpass på 15 min, men det var ju inte det som var i fokus.
SÅ härligt och plötsligt kändes den där isande vinden inte riktigt så kall längre 🙂



Toppen 👍👌
GillaGilla
Tack 🙂 Ja, det är härligt när allting bara faller på plats!
GillaGilla