Starten på min och Reykurs relation var inte helt enkel. Jag upplevde honom som stark, envis och med mycket egen vilja. Kanske var han egentligen för svår för mig som nybörjare på Islandshäst? Ändå fångade han mitt hjärta och triggade min egen envishet. På något sätt kändes det SÅ rätt trots allt.
Jag fick ofta höra att jag behövde bli mycket tuffare, att jag var tvungen att ta ett bestämt ledarskap och använda spöet oftare och hårdare. Det skavde i mig då jag inte riktigt är sådan som person. Dessutom upplevde jag inte att det hade någon effekt på Reykur – utom möjligtvis motsatt effekt mot det jag hade tänkt mig. Jag började fundera på om det verkligen inte fanns ett annat sätt.
Jag arbetar med marknadsföring och när man skapar en kampanj, så ställer man frågan ”What’s in it for them?”, dvs varför ska mottagaren läsa och reagera på mitt budskap. Vad ”tjänar” de på att göra det? Jag omformulerade frågan till ”What’s in it for Reykur?”, dvs varför skulle han vilja vara med mig och träna med mig? Fanns det något sätt som jag skulle kunna göra träningen och våra ridturer lika roliga för honom, som jag tyckte att de var? På så vis kom jag in på Relationsbaserad träning.
Träningen går ut på just det – att skapa en relation och ett förtroende mellan mig och Reykur. Jag använder också ordet ”belöningsbaserad träning”, eftersom jag använder belöning i form av mat/godis/kli som en motiverande del av träningen. Däremot säger jag inte så ofta ”klickerträning”. Det stämmer att jag använder en klicker, men den är ju bara ett verktyg och det jag vill arbeta för är att skapa relationen och glädjen i träningen.
Det är ett nytt förhållningssätt som skiljer sig från det traditionella sättet att hantera våra hästar. Lite som att lära sig ett helt nytt språk och jag bestämde mig för att verkligen läsa på om själva tanken bakom träningen, innan jag började. Det tror jag har hjälpt mig att förstå Reykur och hans reaktioner på ett mycket bättre sätt. Kritiska röster höjs ibland gällande denna metod, då man tror att man lätt får ett godismonster till häst. Visst…så kan det kanske vara OM man börjar i fel ände. Bland annat därför är det viktigt att just läsa på och träna, träna, träna.
Det tar tid och man bör besitta en viss mängd tålamod, men det är ju precis som när man ska lära sig ett främmande språk – man talar inte flytande från dag ett. Samtidigt känns det som att inlärningen av nya moment, går otroligt snabbt – mycket snabbare än vad jag hade hoppats på. Jag tror på konceptet och har redan sett väldigt positiva effekter efter bara 2,5 månaders träning. Under våren kommer jag att följa en distanskurs hos Anne och Joanna på http://www.relationstraning.com. Jag rekommenderar dig att gå in på deras hemsida om du vill läsa mer om Relationsbaserad träning. Vem vet – det kanske ändrar även ditt sätt att se på din häst och ert sätt att träna?!
Min och Reykurs resa har bara börjat och jag ser väldigt mycket fram emot att få göra den här resan tillsammans med min fine kille. Vi får väl se vart den tar oss, men vi gör det iallafall tillsammans.
Helén, december 2019
Mitt isländska hjärta 