Efter att ha tränat MÅNGA timmar från marken, har vi nu så smått börjat ge oss på ridningen igen 🙂 Det är något jag har längtat efter, men eftersom jag är fast besluten om att vi ska lyckas så får det ta den tid det tar innan vi är helt framme. Det är ett nytt tänk – både från marken och i ridningen – och både jag och Reykur måste bli ”klickerkloka” i olika situationer. Skillnaden från tidigare tycker jag är att jag nu känner mindre press när jag har insett att det är OK att ta det i små steg – allt med målet att nå just målet som jag har satt upp 🙂 Det är en väldigt stor skillnad mentalt och känns toppenbra! Reykur verkar också trivas med det.
Idag var mitt mål att han skulle stå stilla vid uppsittning. Det tycker jag är viktigt – dels av rena säkerhets skäl, men även för att jag då vet att han är OK med att jag sitter upp. Det är den typ av kommunikation som vi för numera 🙂
Mitt andra mål för dagen var att han skulle gå framåt överhuvudtaget. Det gick SÅ bra och vi fick t.o.m. till trav runt rundkorallen. Det verkar som att det är lättare för honom att följa rundkorallen, och det tycker jag är helt OK just nu. Efter några rundor, så drog kompisarna som stod i hagen bredvid och kollade på oss. Jag lät honom gå dit, pausa en stund (med belöning) och sedan tog vi några rundor igen.
Mitt i passet så gick han bort till uppsittningspallen. Den vill jag använda som en ”start- och stoppknapp”, dvs Reykur kan välja om han inte vill att jag sitter på hans rygg och då kan han visa det genom att gå till pallen. Därför valde jag att hoppa av. Sedan gick vi tillbaka till konerna där jag skulle sitta upp igen om Reykur verkade vara OK med det. Han stod stilla och verkade tycka det var OK, så det var bara för mig att hoppa upp igen.
Jag förstår att det inte ser så avancerat ut, men allt vi gör har ett syfte och är delar i vårt stora pussel. Det pussel som ska leda oss tillbaka till 100% glädje och trygghet tillsammans – oavsett om vi rider på banan eller en uteritt. Vi är på god väg ditåt….. 🙂
De bästa handskarna
När jag började med klickerträning, insåg jag ganska snart att mina vanliga ridhandskar inte stod emot den mängden saliv som är svår att undvika när man ger godis. Jag började kolla runt för att se vad andra använde, men hittade inte något som jag tyckte funkade både att belöna med OCH som ridhandskar med bra grepp. Till slut hittade jag av en slump en handske på Clas Ohlson som är den överlägset bästa jag har testat hittills! Det är egentligen en arbetshandske där handflatan och fingrarna har ett skyddande lager av latex – perfekt mot väta! Priset – 19,90 eller 49,90 för tre – kan man ju faktiskt också leva med 🙂
Den är lätt att ta på/av, är skön att ha på sig och samtidigt har den smidigheten som behövs när man ska fiska upp små godisbitar ur väskan. Jag tycker att den är helt suverän faktiskt.
https://www.clasohlson.com/se/Latexhandskar,-grön/p/41-1469-11
Den andra handsken jag vill tipsa om såhär i fällningstider, är den blå handsken med piggar på. Min häst är VÄLDIGT känslig i huden när han fäller och gillar inte alls vanliga ryktborstar just nu. Jag köpte en s.k. ”magic brush” där piggarna sitter jättetätt och den tyckte Reykur var OK, men inte mycket mer än så 🙂 Han markerade väldigt tydligt att han inte vill bli ryktat överhuvudtaget. Då testade jag en vante som egentligen är för hundar och den var en riktig fullträff. Pälsen far av i mängder och Reykur verkar gilla den! Precis så vill jag ha det 🙂
https://bit.ly/3aUjIXr
Träna uppsittning
En av sakerna som är annorlunda för mig (och Reykur) sedan jag började med relationsbaserad träning, är att jag är mycket mer uppmärksam på både hur hans dagsform är men även min egen. Känner jag att vi inte kommer att ha ett lyckat ridpass – då väljer jag helt enkelt att inte sitt upp. Han har faktiskt också möjligheten att säga nej till ridning. Det är jag helt OK med, väl medveten om att ju längre vi kommer i denna typ av träning – desto fler gånger kommer han att säga JA med glädje 🙂 Det är ju precis det jag vill – att BÅDE han och jag ska tycka att våra ridturer är KUL!!!
Just därför har jag fått backa bandet hela vägen tillbaka till uppsittningen. Vi tränar att sitta upp från pall – något som han inte är riktigt bekväm med, så därför sitter jag inte upp just nu från pallen utan vi tränar helt enkelt på att bara få honom att välja att stå stilla där.
Sedan tränar jag på att sitta upp från marken för att (så småningom) kunna visa honom att ridning faktiskt kan vara kul. Självklart har han en annan referensram vad gäller ridning, eftersom han tidigare inte har blivit belöningsbaserat riden, och då måste han få upptäcka att det finns ett annat sätt 🙂 Det går med små steg framåt, men det går iallafall framåt 🙂
I filmen nedan så visar jag några mindre lyckade försök till uppsittning från mark. I början gjorde jag alla fel egentligen – jag kände mig lite tidspressad och väntade inte ut Reykur tillräckligt länge. Efter ett tag insåg jag det själv och tog några steg framåt med honom, stannade och andades en stund. Då sjönk pulsen:-) Sedan började jag om….stå stilla, flytta mig sakta bakåt, lägga tyngd i stigbygeln, klappa honom på halsen….när jag sedan kände att nu känns det OK att göra ett nytt försök – ja då visar det sig att jag inte hade spänt gjorden tillräckligt 🙂 Hur klantig får man vara 🙂 Oh well…de två sista försöken – och kanske framförallt det allra sista – funkade helt OK.
Som sagt….små, små steg framåt (& uppåt!)
Gräs längs vägkanten som belöning
I helgen blev den en promenad tillsammans i det undervara vårvädret. Solen sken och glittrade i sjön. Reykur var pigg, glad och väldigt med på noterna 🙂 Vi gick genom byn och längs vägen så skvallertränade vi genom att jag belönade honom när han reagerade på olika ljud och möten. Jag hade bestämt mig för att testa att låta honom tugga lite gräs från vägkanten med jämna mellanrum. Det var riktigt populärt. Jag var lite orolig att han bara skulle dra till gräset och att jag skulle få svårt att få honom därifrån, men så fick jag ett smart tips från min väninna Thea som de har lärt sina hästar. De räknar ner 3 – 2 – 1 – KOM och sedan går de en stund igen. Bestämde mig för att testa det och det FUNKADE 🙂 De första två gångerna, blev han lite fundersam men sedan förstod han ganska snabbt att det kommer fler ställen där jag får äta gräs! Smart häst!
Öva paus och uteritt – en bra kombo
Igår blev det pausträning på nytt 🙂 Denna gång tycker jag att vi fick till det riktigt bra och jag kände mig trygg med när jag skulle gå tillbaka in i paddocken. Min tränare Anne har förklarat för mig att jag bör gå tillbaka in när jag ser att Reykur slappnar av och pysslar med något. Efter att ha ätit sitt lusernhack, så kikade han lite åt mitt håll men när han insåg att jag inte skulle komma tillbaka direkt så gick han runt i paddocken och letade godis. Till slut kom han på att pilatesbollen – som vi nyss hade tränat med – låg kvar i paddocken 🙂 Yiippeee – den gillar han 🙂 När han hade buffat på den ett par gånger, gick jag in i paddocken igen och sa ”Reykur träna” och då kom han så snällt mot mig. Självklart fick han en godisbit som belöning!
Vädret var helt fantastiskt med strålande sol, så efter markträningen bestämde jag mig för att testa att gå ut med honom en vända i byn. Han har tidigare varit ganska ofokuserad på mig, men efter att jag har börjat med skvallerträning så tycker jag att det funkar mycket bättre – även igår. Han gick lugnt och fint bredvid mig – stannade till lite ibland för att kolla, men det är helt OK. På ett par ställen längs vägen, så erbjöd jag honom att äta gräs från vägkanten – verkade uppskattat. Insåg att det är svårt för honom att veta hur mycket/hur länge har får äta, så där funderade jag lite på hur jag ska göra för att få honom att förstå. På kvällen pratade jag med min kompis Thea i Holland som berättar att de räknar ner 3 – 2 – 1 och deras hästar vet på så sätt att vid 1 så är det dags att gå vidare. Smart – det tänker jag testa med Reykur 🙂 När vi hade gått genom hela byn, så vad det dags att vända hemåt. Jag satt upp utan problem och Reykur stod snällt kvar, men när jag bad honom att gå framåt så tog han direkt fart i trav. Tog ner honom till halt och försökte på nytt med tydligt skritt röstkommando. Samma sak händer – han far iväg i trav 😦 Då valde jag att sitta av. Min målsättning sedan jag började träna relationsbaserad, är att försöka se till att alla våra träningar blir lyckade – både för honom och mig – för att bygga upp ett ”pluskonto”. Där och då kände jag att ritten tillbaka till stallet INTE skulle bli lyckad, så då väljer jag att sitta av. OK, vad skulle vi då göra istället? Hmm…kom på att vi nyligen har tränat röstkommandot LÅÅÅÅÅÅNGSAMT i rundkorallen, så det blev en gång tillbaka till stallet som gick omväxlande fort och omväxlande långsamt. Funkade toppenbra och vi kom båda tillbaka till stallet med en positiv känsla 🙂
Kan man träna på distans?
Låter lite underligt kanske och förutsättningen är naturligtvis att hästen och jag befinner oss på samma plats 🙂 men däremot behöver inte min tränare vara fysiskt närvarande! Det funkar hur bra som helst kan jag tala om, efter att ha haft mitt första Ridesum-pass med min tränare Anne i torsdags 🙂
Kändes lite konstigt innan vi började men när vi väl kom igång så gick det toppenbra. Min son hjälpte mig att filma och jag hade ett bra headset där jag hade kontaktakt med Anne hela tiden. På något konstigt sätt tycker jag att det nästan kändes bättre än de gånger jag har tränat med tränare som varit med på plats. Jag kände mindre prestationskrav faktiskt och tyckte bara att det var kul!
Fokus denna gång var att få till en bra paus. Reykur har varit lite bufflig och ivrig och därför har jag bett Anne om hjälp med att träna bort detta.
Vi började med att träna stillastående på matta. Där är han jätteduktig, men Anne tipsade mig om att öva duration genom att räkna högt och ge godis i olika sekvenser. Funkade väldigt bra. Sedan försökte jag ställa mig ungefär vid bogen och förflytta mig lite bakåt. Han vill gärna flytta med bakåt, så jag får vara snabb och belöna varje gång han står kvar. Tanken är att jag tillslut ska kunna gå helt runt honom medan han står kvar.
Sedan testade vi att gå längs staketet. Han blir lite ivrig och trycker sig framför mig. Anne tipsade mig att ställa mig med magen mot honom och bara ta små, små steg åt sidan och belöna med handen långt utsträckt i riktning mot staketet. Sedan belöna honom för att han följer fint och håller huvudet rakt. Det funkade ganska bra. Vi gick (efter paus) över till rundkorallen och där märks det att han känner sig tryggare – han följer hur fint som helst. I början använde jag target stick, men han blir också då lite ivrig, så Anne tipsade mig om att hålla nere den – gå – stanna – ta upp target stick så att han får ”dutta” på den och då ge klick + godis. Det blev mycket bättre. Jag fick också tipset att gå i olika tempo – snabbare varierat med riktigt långsamt – för att på så sätt få till traven också så småningom.
I pauserna så gav jag honom en näve luzernhack i sin bytta, som han brukar få, men hade också berikat paddocken med godisbitar på lock som jag hade lagt ut lite överallt och en bunke hösilage. Jag gick ut ur paddocken när han började äta luzernen och han klarade det riktigt bra 🙂 Gick och pysslade lite – fram till mattan och skrapade lite på den – upptäckte godislocken och vandrade runt lite. När han var avslappnad gick jag in igen och sa ”Reykur, träna” som ska bli vår startsignal för träning efter paus.
SÅ stolt över min fine kille som fixade allt toppenbra 🙂
Reykurs version
Hurra, träning igen! Det betyder godis – igen :-) och en massa kul grejer att hitta på istället för att bara rida runt, runt. Idag hade matte tagit hjälp av lill-matte för att filma allt jag gör. Nog för att jag är suverän, men jag vet inte jag…är det verkligen nödvändigt?! Oh well…vi började med paus som vanligt men då gjorde matte något märkligt….hon gick ifrån mig. Vad ska det betyda? Jaha, det var bara för mig att kolla runt om det fanns något annat kul att hitta på när hon bara ville sitta där utanför och vet ni – jag hittade godis lite överallt i paddocken. Bara att gå runt och smaska i sig – it’s a tough job, but someone has to do it 🙂 Se’n hittade jag också en hög med hösilage som bara låg där. Det brukar gömma sig lite godis i sådana högar, men tji fick jag – inget godis där inte – så jag gick vidare och kollade in rundkorallen lite. Den gillar jag verkligen – tydlig och enkel. Inga frågetecken där inte vad som förväntas av mig – perfekt! Jag tror faktiskt att jag börjar gilla min matte riktigt mycket. Ibland ska hon pussa mig på mulen. Vet inte riktigt vad det ska vara bra för, men det är ganska mysigt så jag pussar tillbaka som bara jag kan.
Öva pausbeteende
Den senaste tiden, så har vi inte riktigt fått till lugna pauser mellan de olika träningsmomenten. Att Reykur inte mår riktigt toppen nu när ALL vinterpäls ska av och han ska sätta ny päls, gör naturligtvis sitt till men vi behöver backa bandet lite och träna paus. Det låter så enkelt men behövs tränas, tränas och tränas 🙂
Reykur brukar få lite luzernhack i en bytta när vi pausar och jag har lärt in att jag höjer båda händerna och säger paus när det är dags. Så långt går det bra och han ÄLSKAR sitt luzernhack! Har testat att byta ut det mot hösilage, men då tittade Reykur på mig med en blick som sa: ”Seriöst….vad ÄR detta! Var är mitt luzernhack?!?!” Oh well…det får väl vara luzernhack då:-) När han har ätit klart sitt hack, så vill han inte pausa tills jag säger att det är dags att öva igen, utan han buffar och nafsar på mig för att jag ska komma igång igen. Så ska det INTE vara, så jag har tagit upp hur jag ska träna detta med min tränare Anne på Relationsbaserad Hästträning.
Idag tränade vi genom s.k. skyddad kontakt vilken innebär att jag går ut ur paddocken när Reykur tar sin paus. Jag hade ”kryddat” paddocken med en extra bytta med hösilage + godis och några plastlock med godis som jag hade lagt ut på olika ställen i paddocken. Reykur blev lite förvånad när jag gick ut ur paddocken – det brukar jag inte göra – men började gå runt för att se vad han skulle kunna hitta på istället. Hittade byttan med hösilage + godis och där buffade han direkt ut hösilaget för att komma åt godiset 🙂 Sedan gick han lite planlöst vidare och hittade locken med godis. BINGO 🙂 Därefter en vända bort till mattan för att krafsa lite på den och till slut kom han bort till mig och stod där och stirrade ut mig. Jag kände att jag blev lite osäker på när jag skulle gå in i paddocken igen, så det har jag skickade iväg en fråga till mig tränare om. Återkommer med svaret!
När det inte blir som man tänkt sig
Ikväll var det första kvällen på säkert två veckor, som det inte stormade och regnade här i Skåne så då var det bara att passa på. ÄNTLIGEN möjligheter för ett utepass 🙂 Då blev det också ett pass som jag inte riktigt hade tänkt mig, som det kan bli ibland med den här träningsformen men som faktiskt känns helt OK! Jag vet ju att jag måste gå med små steg framåt, men just ATT jag kommer framåt känns fantastiskt!
Vi började med att träna att gå över bommar. Reykur har tidigare varit lite släpig med benen och därför har detta varit en svår övning för honom. Nu har jag börjat med att vi gör halt innan bommen, sedan ser jag till att han har fokus på mig och då gör jag höga knälyft i kombination med röstkommandot ”Upp” och det verkar funka toppenbra 🙂
Däremot funkar inte vårt pausbeteende som det ska just nu, så det måste vi träna på. Reykur blir väldigt otålig och puttar på mig för att komma vidare i träningen. Jag har bett min tränare om hjälp för att träna bort detta.
Därefter tränade vi att stanna vid pallen för uppsittning. Detta fungerar riktigt bra förutsatt att jag ställer pallen parallellt med staketet, så att han har en avgränsad yta där han ska ställa sig. Det kanske känns tryggare för honom på något vis? Tanken är att jag både ska sitta upp och av vid pallen och att Reykur på så vis kan använda denna som stopp-knapp när han inte vill ha mig på ryggen längre. Han verkar ha fattat grejen eftersom han efter en stund ridning, gick väldigt bestämt mot pallen. Då valde jag att hoppa av, för att förstärka detta beteende, trygg i att han så småningom inte kommer att gå direkt till pallen utan faktiskt kommer tycka att det är kul att ha mig på ryggen 🙂
Sedan tänkte jag att vi skulle rida en bana mellan koner….det tänkte tydligen inte Reykur. När jag ville vänster, så ville han höger 🙂 Vi stannade och bara pausade ett tag, sedan bestämde jag mig för att belöna framåt…oavsett håll. Det funkade och han hade riktigt bra skritt…under förutsättning att vi gick lite planlöst härs och tvärs på ridbanan. Oh well….även detta kommer nog snart 🙂
Reykurs syn på saken 🙂
”Jaha, då var det dags igen…det var ju så lugnt och skönt när vädret har varit lite för mycket för min matte. Fast egentligen så gillar jag faktiskt att hitta på saker med henne…och dessutom brukar det ju vara väldigt gott.
Idag skulle vi gå över bommar. Det ser lite lustigt ut när hon försöker visa hur jag ska göra, så det är väl bara att följa efter och försöka hålla sig för skratt…hi hi.
Däremot gillar jag när det är dags att pausa…gott med grönt i byttan, men sedan fattar jag inte varför vi ska stå kvar där. Kom igen matte…kan vi inte bara fortsätta träna.. det är tråååååkigt att bara stå stilla…suck. Om jag puttar lite på henne, kanske hon fattar… nähä….
Sedan hade hon satt ut koner i en bana. De känner jag igen 🙂 Duttar man på konerna, så kommer där godis. Dutt…dutt…nähä…ingen godis idag. Tydligen skulle man GÅ RUNT konerna för att få godis. NÄ…det var ju inge’ kul. Varför skulle vi göra det? Kan vi inte bara gå lite hit och dit? WOW…det kunde vi visst…SÅ kul 🙂 Nä men…då går jag gärna…tripp, tripp 🙂
Kan man träna i stallet?
När stormen viner och regnet öser ner ute, då är man inte toppensugen på att ge sig ut i paddocken för ett träningspass. Det är inte kul för varken Reykur eller mig. Vad ska man göra då? Jo, det är alldeles utmärkta tillfällen att träna de där små sakerna som man kommer att ha SÅ stor nytta av sedan när det är dags att ge sig ut 🙂
Här har jag lagt upp ett par filmsnuttar som inspiration:
1. Träna stillastående på matta
Nu under fällningsperioden så känns det som att Reykur har mer oro i kroppen, och då är det svårt för honom att stå stilla. Därför tränar vi på just det med hjälp av belöning med luzernhack som (tydligen) är supergott!!! Har testat att ge honom en bytta med hösilage som jag lagt luzernhack ovanpå för att få lite längre tuggtid, men nejdå….då puttar han undan hösilaget för att komma åt luzernhacket:-)
Mattan som han står på är en gympamatta från IKEA som är några cm tjock. När han står på den, så tränar alltså Reykur automatiskt sina småmuskler som måste parera för att stå stabilt.
2. Crunches (hållbar hållning) och rakt huvud
Vi försöker få till s.k. ”crunches” där han ska gunga bakåt och därmed lyfta ryggen utan att för den skull ta ett steg bakåt. Vi börjar få till gunget även om vi har en bit kvar. Jag testade att lägga handen på ryggen som signal och det verkade funka bra så jag tror att jag fortsätter med det.
Han har blivit lite bufflig och nafsig den senaste tiden, så därför tränar jag också att han ska hålla huvudet rakt fram och försöker belöna honom så fort han gör det.
3. Target stick
Här försöker jag få till att han ska kunna böja sig åt olika håll genom att flytta target sticken. Helst ska han stå på mattan, men det fick jag inte riktigt till vid detta tillfället. Jag använder target stick till mycket…lastning, träning i rundkorall m.m. och Reykur förstår den väldigt bra!
4. Tvätta ögonen
Reykurs ena öga rinner ofta pga en gammal skada, så jag brukar torka av dem varje kväll. Nu är han så van vid detta, så det har nästan blivit som vår lilla ”mysstund” varje kväll. Vi har tränat in att han ska lägga sitt huvud i min hand när han tycker att det är OK att jag torkar hans öga. Numera lägger han ofta sitt huvud i min hand och sedan lutar han det mot min mage och andas ut 🙂 Det är verkligen en mysig stund varje kväll.
Bra (& billig) bettvärmare!
Det är säkert fler än jag som envist försöker fixa ett uppvärmt bett under vintern genom att värma det med händerna och blåsa på det. Det funkar OK men inte mycket mer än så 🙂 När jag var på Göteborg Horse Show, så såg jag en riktigt smart bettvärmare men jag ryggade lite för priset som låg runt tusenlappen. Plötsligt en dag dök det upp ett inlägg i mitt FB flöde som var intressant. En tjej har startat ett UF företag som heter A bit warmer (@abitwarmeruf) och hennes produkt är just bettvärmare 🙂 Hon syr dem själv och använder sig av två värmekuddar som man aktiverar genom att trycka på dem – liknande dem man kan stoppa i skorna eller handskarna för att värma den. Sedan fäster man bettvärmaren enkelt på bettet genom tryckknappar och väntar 15 minuter. Jag testade den idag – funkar toppenbra! Kuddarna kan man sedan enkelt återställa genom att koka dem och då återanvända dem. Man kan välja vilken färg man vill ha och dessutom ingår fint tryck av hästens namn. Jag gillar verkligen uppfinningsrikedomen och företagsamheten som Moa visar genom att skapa detta UF företag. Därför kändes det självklart för mig att stödja henne genom att beställa en bettvärmare – dessutom till en bråkdel av priset för den andra varianten som jag hade sett i Göteborg 🙂
Jag tror dessutom att Reykur kommer att bli RIKTIGT glad 🙂 Jag menar….vem vill få ett stycke kall metall i munnen, när man kan få det uppvärmt istället 🙂
Mitt isländska hjärta 