Att vända ett pass som börjar på minus

Idag hade jag en väldigt tydlig plan när jag åkte till stallet. Min tanke var att vi idag skulle rida hela ”lilla skogsrundan” med mig uppsuttet. Vädret var nyckfullt – halv storm och ömsom regn/ömsom sol – men jag tänkte att det kanske skulle vara lugnare i skogen, så jag hade bestämt mig för att testa. Hittills har jag bara kommit så långt att jag går med Reykur på vägen ut och rider tillbaka, så detta skulle vara ytterligare ett steg närmare vårt mål 🙂 Jag har ridit ganska mycket på sista tiden – både på Reykur men även på andra hästar, och känner mig trygg i sadeln.
Strax innan jag åkte till stallet fick jag meddelande att mina stallkompisar skulle rida ut med sina hästar, vilket skulle innebära att Reykur skulle bli ensam kvar i hagen. Ingen fara, tänkte jag, det är ju sån’t som händer, men åkte ändå till stallet för att vara där ungefär när resten skulle rida ut så att jag kunde ta in Reykur och förbereda honom.
När jag kom till hagen var han superstressad! Sprang runt och gnäggade efter sina kompisar. Jag tog in honom, men märkte att han var väldigt uppe i varv. Jag försökte att vara väldigt lugn och prata lugnande med honom. Funderade på om det verkligen var en bra idé att rida ut idag, men sadlade honom ändå (han gav mig OK till det). Han fick sin mash som normalt brukar ta ett litet tag för honom att äta upp, men idag fullkomligt slängde han sig i den. Visade sig senare att han inte hade gått på ”fetebetet” innan jag kom (som jag trodde) pga en miss med vår lunchgrind, så förutom att vara stressad för att kompisarna hade lämnat, så var han nog också hungrig.
Vi gav oss ut i skogen men han var fortfarande väldigt ”på tå”. Studsade runt, gnäggade och var allmänt stökig 😦 Jag insåg att det var bara för mig att ändra mina planer och istället för att sitta upp, så skulle jag se till att promenaden skulle bli så lugn och positiv som möjligt. Han förutsättningar med stressen av kompisar som lämnar, ett himla blåsande och dessutom hunger var ju faktiskt inte optimala – jag kunde inte kräva 100% av honom kände jag. Jag pratade mycket med honom, stannade när han ville stanna och belönade honom ofta med klick+godis. Vi både gick och sprang så att han skulle få göra av med lite energi, men det tog ett bra tag innan jag började märka att han lugnade sig lite grand. Det sista biten av vår promenad var OK, men inte mycket mer än så. Det var bara för mig att konstatera att dagens träningspass inte blev precis som jag tänkt mig, men så är det ibland och det är faktiskt OK. Just den känslan att det är OK när jag inte riktigt lyckas i ett träningspass, är den stora skillnaden mot hur jag tidigare tränade. Det är SÅ bra – både för mig och Reykur! Det kommer fler dagar och möjligheter till alla träna att rida hela rundan 🙂 Dessutom har ju nu fått en uppgift till: att träna honom att vara kvar i hagen ensam utan att blir så superstressad 🙂 Det är viktigt eftersom det kommer hända titt som tätt. Oh well…det är bara att leta upp just det kapitlet i materialet och läsa på 🙂

Fortsatt träning i skogen

Idag fortsatte Reykur och jag vår träning i skogen. Jag låter honom stanna, lukta, lyssna och sedan ta det i sitt tempo. Idag gick vi HELA vägen ner till sjön – tidigare har vi stannat halvvägs – och Reykur var helt lugn och lyssnade toppenbra på mig 🙂 Jag har valt att låta honom äta gräs längs vägkanten (där det nu finns i skogen) när jag går med honom, men sedan endast belöna med klick + godis när jag rider honom. Jag tror att det kommer funka bättre när jag sedan börjar rida mer med andra, som då slipper vänta om han skulle få äta gräs vid vägkanten titt som tätt. Reykur verkar helt OK med den fördelningen, så jag tänker att jag testar att fortsätta med detta. När han får äta gräs längs vägkanten, så fortsätter jag med nedräkningen ”-3-2-1-kom” när det är dags att gå igen, och det känns som att han verkligen har förstått det. Inga protester och jag behöver inte ens ta speciellt hårt i grimskaftet – han följer med mig nästan självmant när jag säger ”kom” 🙂 Min duktige kille!!!
När vi kom ner till sjön, så kollade jag om Reykur tyckte det var OK att jag satt upp och eftersom han verkade helt OK med det så hoppade jag upp i sadeln. Sedan red vi tillbaka – lugnt och fint i en mix av skritt och trav. Han har bra framåtdriv i stegen, men idag kände jag att han var lite andfådd och lite tröttare än vanligt. Hoppas att det bara är tillfälligt och att det inte är dags för hans allergi igen 😦
När vi kom tillbaka till hagen, testade jag att sätta på honom insektstäcket men det uppskattades inte av övriga som jagade honom. Konstigt att de inte verkar känna igen honom bara för att han får ett täcke på sig 🙂 Jag får fortsätta kämpa med det, så att han tillslut kan ha det dygnet runt. Som tur är så är temperaturen inte så gynnsam för insekter riktigt ännu – ibland är det riktigt bra med frostgrader 🙂

Nya vägar tillsammans

När vi nu har flyttat hästarna till sommarhagen, så ändras ju också förutsättningarna för hur vi tränar då vi inte har en paddock precis utanför hagen. Istället har vi härliga skogsvägar att njuta av 🙂 Även om Reykur har varit i sommarhagen alla somrar, så är ju omgivningarna ändå på något sätt nya för honom och jag tänker låta honom ”bo in sig” i den takt som han behöver. Därför kombinerar jag ridningen med att ta promenader där vi omväxlande pausar, skrittar och travar. Idag gick vi vägen mot vinterhagen. Jag tänker att det kan vara bra att vänja honom vid den så att vi kan rida tillbaka till paddocken vid vinterhagen om vi vill under sommaren. Det blåste rejält men Reykur var superduktig. Lite orolig precis i början när vi kom ut vid öppna fält med mycket vind, men trots det lyssnade han väldigt bra på mig. Vi hade kompisen Smaetla med på turen med sin matte som red. Reykur fick en mix av klick+godis och gräspauser under vägen. Vid den senare så fortsätter jag räkna ner 3-2-1-kom när det är dags att gå vidare och de allra flesta gånger lyssnar han toppenbra. Då blir det direkt klick och godis 🙂
Vi kör skvallerträning vilket innebär att han får lov att stanna till och titta om han ser/hör något och då belönar jag med klick och godis. Sedan belönar jag även när han går vidare.
Jag är också noga med att han håller mitt tempo när vi travar och jag springer. Det går över förväntan. Jag behöver bara markera lite lätt i grimskaftet så saktar han ner farten och så fort jag säger HOO, så gör han halt. Riktigt imponerad över min fine kille!!!

Härlig skogsrunda över förväntan

Idag bestämde jag mig för att ta en promenad med Reykur i den ny-gamla skogen. Han har visserligen varit här i sommarhagen förut, men ändå är miljön ny för säsongen så jag vill vara lite förlåtande mot honom i början 🙂 Det var SÅ otroligt vacker i skogen – skirt ljusgrönt – nästan som en saga och Reykur var SÅ otroligt duktig. Vi började lugnt och fint med att bara promenera. Många nya intryck igen och mycket nytt att titta på, så jag lät honom stanna när han själv ville. Var noga med att klicka och ge godis, när han började gå igen. Det blev ganska många stopp på vägen bort från stallet, men han var otroligt lugn och kändes harmonisk 🙂 Halvvägs kom vi till en perfekt backe som gjord för rump-träning 🙂 Sagt och gjort….ett par rundor ner och backa upp – gick som smort!
På vägen tillbaka ville jag testa att springa/trava med honom för att se om han höll mitt tempo, eller bara sprang på. Helt otroligt….han höll sig precis intill min axel hela tiden och när jag sa ”Halt”, så stannade han direkt. Min otroligt duktiga häst!!! Han är bara BÄST 🙂 🙂 Riktigt bra jobbat.

Flytt till sommarhagen

I fredags, den 1 maj, var det dags för årets ”action-evenemang”…nämligen flytt till sommarhagen. På något märkligt sätt, så har hästarna koll på att det är dags. Fråga mig inte hur!? Det känns redan när man kommer till stallet nästan…stämningen är annorlunda och hästarna är mer taggade 🙂 Vi brukar flytta hela flocken på en gång, men i år fick vi göra det lite annorlunda. Nu flyttade jag och min stallkompis Rosie två av hästarna på förmiddagen, och på eftermiddagen red vår son Linus tillsammans med min andra stallkompis Annelie över de två sista till sommarhagen.
Rosie och jag red iväg mot sommarhagen på förmiddagen. Jag märkte redan i början att Reykur var väldigt uppmärksam på ALLT som hände runtomkring och ville stanna stup i kvarten. Han var inte stökig och jag kände mig inte osäker på något sätt…men det gick i snigelfart framåt 🙂 Jag lät honom ta den tid som behövdes – vi hade trots allt inte ridit åt det hållet på väldigt länge – men tillslut kände jag att det blev urtråkigt för vårt sällskap, så jag hoppade av för att promenera resten av sträckan istället. Då kunde Rosie och Smaetla rida på lite bättre iallafall 🙂
Efter ett tag så hoppade även Rose av, och vi hade en lugn och härlig promenad. Reykur blev mer och mer taggad ju närmare sommarhagen vi kom, men det gick ändå över förväntan.
Väl framme, kände båda hästarna igen sig och vi märkte att de visste vad som väntade….en STOR hage full med gott gräs och härliga maskrosor 🙂 När vi gick in i hagen bestämde vi oss för att räkna ner så att vi skulle släppa båda samtidigt….vi visste ju att det skulle bli värsta ”hopp och studs”. Vi hade också förberett så att vi båda hade mobilkamerorna i högsta hugg…det här vill man ju dokumentera 🙂
Sagt och gjort….3 – 2 – 1 ….släpp!!
…..
…..
…..
1 – 2 -3 steg framåt….en maskros….MUMS… här stannar vi 🙂
….
så mycket för ”hopp och studs” 🙂
Oh well….det blev verkligen en super non-action film, men hästarna ser ut att njuta 🙂
Sedan var det bara dags för ”matte” att åka till vinterstallet och hämta alla tunnor och tillbehör. Mycket grejer blir det 🙂

Träning i vacker miljö – gott för kropp och knopp

Ikväll var en sådan kväll när jag önskade att jag hade filmat mitt och Reykurs träningspass 🙂 Dels för att naturen omkring vår paddock är SÅ otroligt vacker – det är nästan som att man rider med en tavla i bakgrunden. Inte svårt att slappna av på hästryggen då!
Men även för att det gick SÅ bra 🙂 Faktiskt funkade allt som jag hade planerat. Det är nog första gången på länge som jag faktiskt inte behövde ändra någonting i passet utifrån min ursprungsplan! Vad var planen då? Jo, gå i olika tempo längs spåret, följa target i olika varv längs rundkorallen, stå stilla vid uppsittningspallen, stå stilla vid uppsittning, rida tempoväxlingar skritt-trav-halt fint längs spåret.
ALLT funkade 🙂 SÅ otroligt duktig. Inte ens när grannfamiljen kom körande med sina två Shettisar, bröt Reykur mönstret utan pinnade på fint. Han stannade till för att kolla vem det var som kom och det är ju helt OK. Fick naturligtvis belöning och sedan fortsatte vi övningarna.
Precis som min tränare Anne har lärt mig, så var jag noga med att belöna minsta lilla antydan till vänstersväng eftersom han inte har velat gå åt det hållet ett tag. Det funkade också!
Nu har jag landat SÅ nöjd och glad i soffan. Reykur fick mumsa på lite härligt gräs i vägkanten innan det var dags att gå tillbaka i hagen. Det kändes som en bra belöning och även en bra förberedelse inför släppet till sommarhagen i helgen. Då blir det livat värre 🙂

Fotosession i den vackra naturen

Naturen där vi bor är som vackrast ju nu med solen som glittrar i sjön omgärdad av knallgula rapsfält. Personligen så är detta min favorittid på året!
Jag håller på att träna promenader och förberedelse inför uteritt med Reykur, och tänkte därför att det var ett perfekt tillfälle att föreviga oss två i den vackra naturen 🙂 Sagt och gjort…jag bad vår yngste son att följa med utrustad både med systemkamera och mobilkamera. Reykur var superduktig och jag tycker att resultatet blev riktigt bra 🙂

Reykur testar stopp knappen

När jag kom till stallet idag och började iordningsställa dagens övningar i paddocken, hade jag full publik:-) Hästarna hade precis fått sitt kvällshö och nu hade jag 4 intresserade i publiken. De övriga tröttnade ganska snabbt och gick iväg, men Reykur stod nyfiket kvar och när jag kom upp till stallet igen så kom han så gulligt mot mig och stack mulen i grimman. Jag tolkar det som att han faktiskt var sugen på att träna 🙂 Nu när vi har börjat uppsutten träning, så har jag börjat använda uppsittningspallen även som ”stopp knapp”. Det innebär att jag har försökt lära Reykur att gå till pallen när/om han inte längre vill att vi ska rida. Den senaste veckan känns det som att han har börjat testa om denna stopp knapp verkligen funkar 🙂 Jag sitter upp, vilket han verkar helt OK med, och vi går några varv men sedan går han ganska snabbt tillbaka till pallen och stannar där. OK, jag fattar….hoppar av och ger honom lite godis och kel 🙂
Sedan går vi till konerna som jag också använder som alternativ ”station” för uppsittning. Det gör jag för att testa om han backar när jag sitter upp igen = inget godkännande från hans sida. Återigen verkar han helt OK med att jag sitter upp 🙂 Detta andra varv går LITE bättre och jag får t.o.m. till lite trav runt rundkorallen men ganska snabbt går han tillbaka till pallen. Oh well….hoppa av igen…godis och kel…och sedan tillbaka till konerna för uppsittning.
Idag gjorde jag detta fyra gånger (!!!). Varje gång verkade han lika OK med uppsittning och när jag sista gången satt av och skulle gå ut ur paddocken, så ville han inte. Därför tror jag att han faktiskt ville kolla av om jag menade allvar med den där ”stopp knappen” 🙂
Visst känns det lite frustrerande när det enda man vill är att rida, men jag följer min plan för att nå mitt mål med SMÅ, SMÅ steg! Under tiden njuter jag av underbar utsikt och närvaron tillsammans med min fine Reykur.
Framåt och uppåt…..tillsammans 🙂

Tvivel och osäkerhet

Idag var tanken att jag och min stallkompis skulle ta våra hjärtan för en skritt tur i skogen – något som jag lääääänge har sett fram emot! Vaknade dock med en fruktansvärd ryggvärk 😦 och insåg snabbt att det inte skulle bli någon lyckad tur idag 😦 så det var bara att ställa in.
Tur var kanske det eftersom det både var halv storm och flera snö-/hagelskurar drog in över Kristianstad trakten under dagen. Verkligen ett riktigt April väder 🙂
Däremot kände jag att de negativa tankarna började komma igen om hur jag ska komma upp i sadeln igen på uteritter och kunna njuta av lååååånga skogsrundor. Ibland – typ som idag – så ”dippar” jag och då kommer tvivlet och osäkerheten med full kraft. ”Inte kan väl jag ……” ”När kommer nästa olycka ske”…… ”Jag är inte tillräckligt duktig som ryttare för Reykur” …… 😦
OK….jag tillät mig att grotta ner i mig i dessa känslor ett litet tag….sedan var det dags att kavla upp ärmarna och komma tillbaka….
SÅ….dags att åka till stallet och ge Reykur sin mash. Väl där så försvinner tankarna direkt när jag ser honom komma springande till mig i hagen. Min älskade häst! Vi fixar det…tillsammans….andas….låt det ta tid…forcera det inte…..we are meant to be 🙂

Plötsligt händer det!!!

Idag har jag vunnit en riktig delseger och det är en så’n otrolig lyckokänsla 🙂
Reykur har inte velat gå på spåret i paddocken när vi har ridit. För några veckor sedan var det t.o.m. så att vi inte kunde gå på spåret i ett lugnt tempo med mig på marken bredvid. Han var väldigt ofokuserad och trampade på, så jag fick hela tiden försöka lugna honom och få honom fokuserad – framförallt i de två ytterhörnen som han verkar uppleva som ”läskiga” hörn. För att inte pressa honom till detta, så har jag valt att koncentrera ridningen till rundkorallen istället där han har känts trygg och lugn. Samtidigt har jag fortsatt jobba på spåret från marken, stannat i de ”läskiga” hörnen och belönat honom rikligt här i kombination med mycket beröm med en lugn röst och klapp på halsen. Jag har verkligen fått lägga band på mina egna drömmar om att få rida, rida, rida….
Idag när jag satt upp, så gick han först lite planlöst fram och tillbaka och jag valde att låta honom göra det ett tag. Han gick en sväng till hörnan där kompisarna väntade och sedan gick han vidare till uppsittningspallen. Då valde jag att sitta av för att befästa pallen som vår ”sluta-rida-signal”.
Testade därefter att gå bort till konerna igen där jag satt upp. Han verkade helt OK med att jag satt upp på nytt, så det var bara upp i sadeln igen 🙂
Helt plötsligt så väljer han att gå ut på spåret!!!! YIIIPPEEE!!! Försiktigt tänkte jag att vi testar….det kanske funkar….OCH DET GJORDE DET 🙂 Två varv på spåret……WOW!!! Som jag har kämpat för att komma hit….nästan som att vinna högsta vinsten….
Vi kunde säkert ha fortsatt ett par varv till, men jag ville att vi båda skulle känna att vi lyckades så jag stannade efter två varv och styrde Reykur till pallen för att sitta av 🙂
Kan inte låta bli att reflektera att för bara ett halvår sedan, så satt jag på en gård utanför Hässleholm som deltagare i en kurs i Relationsbaserad träning – något som var helt nytt för mig. Den gången hade jag nästan tårar i ögonen. Tårar av förtvivlan, uppgivenhet och sorg.
Idag – när vi hade tränat färdigt – hade jag nästan tårar i ögonen igen. Denna gången av lycka, kärlek och eufori 🙂 Bilden som min väninna Thea har tagit på mig, beskriver SÅ bra hur jag känner idag. Jag är fullt medveten om att det kommer säkert komma bakslag igen, men det spelar ingen roll. IDAG NJUTER JAG och konstaterar (igen) att JAG ÄLSKAR MIN HÄST!!!