Tufft motstånd

Idag var min plan att Reykur och jag skulle rida ut en ny runda. Insåg ganska snart efter att jag hade hämtat honom från hagen, att idag inte direkt var en bra dag för min plan så det var bara att ändra planen 🙂
Reykur är väldigt hårt ”uppvaktad” av alla insekter och trots heltäckande insektstäcke (då han är allergisk), så lyckas de irritera honom rejält. Det blir ju såklart inte bättre att han, sedan tre veckor tillbaka, har ett stort sår på skapet som flugorna fullständigt äter upp 😦
Jag bestämde istället att han och jag skulle ta en promenad på den nya route som jag hade tänkt att rida. Det är ju faktiskt bara bra att låta Reykur utforska vägen innan vi faktiskt rider den 🙂
Han var SÅ duktig när vi gick. Jag lät honom beta längs vägkanten med jämna mellanrum och när det är dags att gå, så räknar jag ner 3-2-1-kom och då lyssnade han otroligt bra. Testade att trava ett par gånger och även då lyssnade han toppen – både vid igångsättning och stopp! Min duktige kille 🙂
Även när vi var i stallet, så kändes han väldigt lugn och avslappnad och han lyssnade toppenbra! Han är SÅ tålmodig oavsett om det gäller att jag ska smörja in hans sår (som säkert gör ont), eller när vi ska kränga på honom insektstäcktet igen. Där är han helt fantastiskt tålig!!!
När vi sedan skulle gå tillbaka till hagen, var det som en omvänd hand 😦 Han totaltvägrade att gå i riktning mot hagen och for iväg med mig som en liten vante hängande efter honom när han satte kurs mot gräsängen åt andra hållet. Suck! Tyvärr har nog hagen blivit negativt betingad, då han har fått gått där delvis ensam de senaste 10 dagarna när vi har försökt vänja flocken vid hans insektstäcke 😦 Jag lyckades tillslut få stopp på honom och få honom tillbaka i hagen, men det kändes verkligen inte bra 😦
OK….det är bara att ladda om och försöka få honom att känna sig mer tillfreds. Jag får backa bandet lite och sänka kraven ett tag tills han är i balans. Suck! Ibland känns det som att jag ALDRIG kommer komma upp i sadeln, men samtidigt så vill jag ju att han ska må bra och tycka att det vi gör tillsammans är KUL!

Sårvård och ”lånehäst”

Igår kväll hade jag en underbar uteritt på ”lånehäst”. För att utveckla min ridning och inte pusha Reykur när jag blir ridsugen, har jag tagit hjälp av tränare och lånar en utbildad Islänning som kan hjälpa mig framåt. Jag rider en stor hingst som påminner mycket om Reykur och det känns SÅ bra. Igår gjorde vi en utreritt på ca 1 timme och töltade jättemycket. Han är SÅ duktig på att tölta och det var en underbar känsla:-) Jag känner verkligen att det ger mig väldigt mycket riderfarenhet – precis vad jag behöver.
Idag var det min mockedag – vi mockar hagarna varje dag – och eftersom solen verkligen lös med sin frånvaro här i Skåne, så tog jag in Reykur efter det för lite träning i stallet. Behövde dessutom tvätta och lägga om det sår han har fått på skapet. Jag förundras nästan varje gång över hur duktig och tålig han är 🙂 Jag märker ju att det gör ont när jag håller på med hans sår, men har låter mig fixa och dona med det ändå. Han är SÅ duktig! Vi tränade också att följa target och att bara stå stilla – nog så viktigt. Allt fixar han så otroligt bra – mitt hjärta!!!
Blev orolig idag eftersom han hade fullt med knutor på halsen och bogen. Han har ju varit sjuk två somrar i rad och båda gånger har det börjat på just detta sättet. Vet ju att han är allergisk mot insekter och idag var de SÅ mycket insekter i hagen 😦 Hoppas verkligen inte att det är dags igen….det är SÅ jobbigt, både mentalt och ekonomiskt 😦

Välbehövlig inneträning

Idag var tanken att vi skulle åka till ovalbanan som tillhör vår lokala klubb, tillsammans med min stallkompis och hennes häst. Det kändes riktigt kul att få komma iväg och träna både lastning och en ny miljö, men tyvärr var vädrets makter inte riktigt överens med oss – halv storm och återkommande regnskurar gjorde att vi fick ställa in 😦 Supertrist, men vi får ladda till nästa gång istället.
Då passade jag på att ta in Reykur i stallet och göra lite markövningar – väldigt välbehövligt! Jag har de senaste dagarna märkt att jag har slarvat lite med detta nämligen. Reykur har varit lite för ivrig och inte lyssnat riktigt lika bra på mig som han brukar. Under vintern och våren tränade jag t.ex. att stå stilla och target på mattan flera gånger i veckan, men sedan Reykur flyttade till sommarbetet så har jag fokuserat mer på ridningen. Det känns som att han faktiskt saknar att få jobba mer med hjärnan, så det får jag ta på mig 😦
Vi tränade att ta godis lugnt och fint, att gå på mattan och att stå stilla på mattan och ”dutta” på hans targetstick i olika riktningar. Det gick t.o.m. bra för honom att ”kyssa stigbygeln” åt både hållen – duktig kille!! Han var alldeles för ivrig i början, men efter att vi hade tränat ett tag, så gick det toppenbra. Däremot inser jag att jag inte får släppa på just denna träningen på det sättet som jag har gjort de senaste veckorna. Vi har inte tränat Relationsbaserat tillräckligt länge för att det ska vara 100 befäst, så det är bara för mig att göra min hemläxa och lägga in mer markträning tillsammans med ridningen.
Han har fått ett sår på skapet som jag måste tvätta och behandla varje dag. Det gör säkert ont men han är superduktig – som alltid 🙂 – och otroligt tålmodig. Hoppas att det snart är helt läkt.

Tid för reflektion

Igår kom jag tillbaka efter en veckas semester. Då är det UNDERBART att komma till hagen och mötas av en häst som kommer galopperande till mig så fort jag kallar på honom. Mitt hjärta 🙂
Det har varit väldigt varmt och värmen höll i sig, så jag åkte till stallet först vid 20-tiden på kvällen. Planen var att rida ut en sväng mot vinterhagen till, men när jag körde förbi där såg jag att bonden hade två stora vattenspridare igång som sträckte sig över vägen. Det + en stor kohage kändes lite för ”spännande” för mig och Reykur, så jag beslutade mig för att vi skulle testa en annan väg istället. Även den har en kohage med nyfikna kossor precis intill vägkanten, men det kändes ändå bra.
Reykur var så pigg och glad när jag hämtade honom. Testade att ha honom lös i stallet och det gick SÅ mycket bättre än när jag har bundit upp honom 🙂 Då står han med rumpan mot hyllorna/skåpen där jag hämtar alla saker och det känns som att han inte riktigt trivs med att inte ha koll på vad jag gör. Nu lät jag honom följa mig runt i stallet och nosa på olika saker. Då var han nyfiken en liten stund, men sedan stog han lugnt och fint medan jag pysslade med honom!
Jag börjar alltid med att gå med honom när vi ska ut på nya rundor. Det gör jag för att jag vill ha koll på hans dagsform och känna att vi ”kommunicerar” innan jag sitter upp och rider – förutsatt att det känns OK. Just det sista är viktigt – jag sitter inte upp om det inte känns OK. Precis på samma sätt som jag sitter av under ritten om det plötsligt inte känns OK. Det går inte så fort framåt v.g. fart, men utvecklingsmässigt känner jag att det går fort framåt för oss.
Under ritten i den härliga kvällssolen, så slog det mig plötsligt att det jag gjorde just då, dvs uteritt ensam på ny väg precis förbi ett gäng nyfikna kossor, skulle jag aldrig ha vågat för ett år sedan 🙂 Då fick jag plötsligt en känsla av att vara VÄLDIGT stolt – både över mig själv men också över min fantastiska häst. Vi har gjort enorma framsteg tillsammans – kanske inte med traditionella mått mätt, men så tränar vi ju inte heller traditionellt:-)
Nöjd red jag vidare in i solnedgången på min (för dagen) vite riddare med hjärtat fylld av kärlek!!!

När tiden är begränsad

Denna sista veckan innan semestern, har varit fylld av dåligt samvete och stress. Idag stannade jag upp och undrade varför? Jag har faktiskt gjort så gott jag har kunnat och mer kan man ju faktiskt inte begära 🙂 Det är mycket man ska räcka till ibland….jobb, familj med två barn, två hundar, vänner och sist (men inte minst) sin älskade häst. PUH! Ändå har jag faktiskt hunnit med att vara hos Reykur varje dag, ta en ridtur med honom i måndags och i torsdag tog jag och min stallkompis Rosie våra hjärtan på en promenad där jag övade ett lugnt förhållande till gräset. Halvvägs mötte vi en STOR traktor och när vi insåg att det skulle bli väldigt tight men plats, var det bara att springa/trava en bit tillbaka tills vi hittade en liten ficka där vi kunde ”parkera” hästarna för lite gräsgodis medan traktorn susade förbi. Båda hästarna var SÅ duktiga och jag är SÅ stolt över min häst som klarar den här typen av ”störningar” 🙂
Dock kan jag märka att jag de senaste två veckorna inte har haft lika mycket tid att ge Reykur det utrymme som han behöver och befästa övningarna från marken. Det märker jag genom att han har blivit lite mer bufflig och idag försökte han t.o.m. nafsa mig. Dags att backa bandet alltså men det ser jag inte som ett problem. Gör om – gör rätt. Ge honom chansen att göra rätt 🙂

Lånehäst för riderfarenhet

När jag fick min ridrädsla efter två avsittningar med fysiska konsekvenser, så tog jag en paus och funderade på hur jag skulle komma tillbaka. Det var en jobbig period då jag var mycket ledsen, men efter att ha hittat Relationsbaserad Hästträning så fick jag nytt mod. Det gjorde SÅ stor skillnad att jag kunde ta träningen i MIN och REYKURS takt – utan tryck utifrån. Jag kollade av med veterinär och equiterapeut att han fick tillräckligt med rörelse, men samtidigt så kände jag att jag behövde bygga upp mitt självförtroende i sadeln igen. Då fick jag kontakt med tränaren Louise Jeppsson på Sparraps Islandshästar. Hon läste av mig perfekt och har på ett suveränt och tryggt sätt, fått mig tillbaka till känslan av att våga och vara trygg i sadeln 🙂
Igår gav vi oss ut på första utritten och jag red den fine, store hingsten FM. Kände direkt att han var van att ta ledningen och ville iväg. Första travsträckan så fick han upp farten rejält och jag kände hur jag stelnade till i kroppen = studs i sadeln 🙂 Det gick SÅ fort och vi låg först i ledet – läskigt! Samtidigt kände jag att han lyssnade direkt när jag bad honom att sakta ner och han gjorde inget tokigt, utan bara sprang på. Det gjorde att jag kände mig lite mer trygg och bestämde mig för att försöka våga på lite fler travsträckor. Jag tänker att det är bra för mig att vänja mig vid snabb ridning så att jag kan våga låta Reykur att sträcka ut och få upp farten. Vet ju att han tycker det är kul – även om han ibland kan vara lite lat 🙂
För min del har det varit suveränt att regelbundet rida en annan, välutbildad häst där jag kan fokusera mest på min egen ridning. Det har hjälpt mig på vägen tillbaka från ridrädsla.

Rörelseglädje och kommunikation

Ikväll gav vi oss ut på en härlig runda ner till sjön. Jag märkte direkt att Reykur hade ”spring i benen”, så jag lät honom gå upp i trav ganska direkt efter att vi hade skrittat en bit. Han fick springa på men jag var ändå noga med att han lyssnade när jag bad honom stanna. Det var inga problem, men lika snabbt kom han upp i trav igen. Han var verkligen glad idag och verkade tycka att det var kul att få sträcka ut i trav 🙂 Vi red ner till sjön genom en härlig sommarskog – faktiskt utan särskilt många insekter – och när vi kom ner till sjön och den rundkorall som min stallkompis har fixat där, så fick Reykur en välförtjänt gräspaus 🙂 Då han var ganska taggat, så bara stod vi där ett tag och andades….ja Reykur åt förstås 😉 Det är en underbar miljö vi bor i och både sommar- och vinterhagen är omringad av fantastisk natur. Det är verkligen ett privilegium att få ha så fina, och omväxlande, ridvägar.
Väl tillbaka i stallet, så var Reykur väldigt orolig och knölig. Han brukar stå ganska stilla, men inte ikväll. Han snurrade rundor och visade tydligt att han ville gå ut ur stallet. Jag tolkade det som att han var irriterad av flugorna, men förstod vad som var tokigt när han tillslut släppte en pytteliten kisspöl på golvet!!! Stackaren var ju supernödig!!! Jag lossade snabbt grimskaftet och vi hann inte mer än ut ur stallet så kom rena vattenfallet 🙂 Efter det var Reykur nöjd och lugn igen. Tänk så svårt det kan vara med kommunikation ibland.

Ett steg ytterligare på vägen

Idag kändes det som en bra dag för att ta nästa steg i vår träning i att rida ut ensamma tillsammans. Jag kände mig lugn och bestämd och min son ville hänga med på cykel som sällskap. Sagt och gjort, vi begav oss till stallet för en härlig uteritt i strålande sol.
Reykur var ganska orolig när jag hade tagit in honom i stallet och ville inte riktigt stå stilla. Jag tänkte att han kanske var lite hungrig eftersom de inte hade gått på ”fetebetet” på några timmar, så jag gav honom en bytta mash. Det var populärt 🙂 Trots det så var han ovanligt orolig, men jag tog det lugnt och var noga med att fråga honom om lov innan jag ryktade honom, la på voljlock och sadel m.m.
När vi kom ut och jag satt upp, så märkte jag att han var pigg och kändes glad. Han ville helt enkelt iväg så efter att ha skrittat ett tag, så började vi trava. Då kändes det som att han slappnade av men samtidigt så lyssnade han väldigt bra på mig och rusade inte iväg 🙂 Lite då och då så fick han äta gräs från vägkanten som belöning som komplement till klick + godis som jag hade med mig i väskan.
Halvvägs skulle vi gå förbi en stor hage fylld med kossor. Jag kände mig lite osäker, så jag valde att sitta av för att kunna prata med Reykur och kolla av honom när vi gick förbi men egentligen var det nog onödigt eftersom Reykur var helt lugn när vi gick förbi 🙂
Han pinnade på bra och jag valde att heja på honom när han ville trava – vilket han ville nästan hela sträckan. Den enda gång som det tog helt stopp, var när vi kom till paddocken vid vinterhagen. Då stelnade han helt och ville inte gå vidare. Jag försökte ha tålamod och heja på honom, men ”icke-sa-nicke” 🙂 Till slut satt jag av och vi gick förbi tillsammans, vilket funkade alldeles utmärkt.
Resten av rundan gick SÅ bra. Mycket trav gjorde att han (& jag :-)….) var väldigt trött när vi kom tillbaka och den blev en välförtjänt rullning i hagen 🙂
Min fantastiska häst!!! Det här trodde jag aldrig för 9 månader sedan.

På pränt för att inspirera

Idag kom den ut i handeln…..färskt från tryckpressarna…IceHorse magazine med en lååång artikel om mig och Reykur. Dessutom har min suveräna tränare Anne och Joanna, som driver företaget Relationsbaserad Hästträning, skrivit en förklarande artikel om Relationsbaserad Hästträning.

Lite läskigt är det naturligtvis att bli så publik och jag funderade flera gånger, men samtidigt så vill jag SÅ gärna berätta vår historia och hur det har ändrat både mitt och Reykurs liv. Idag har jag en häst som kommer springande till mig i hagen när jag kommer och som verkar uppriktigt glad och lycklig – det hade jag aldrig kunnat tro för bara ett år sedan. Då satt jag låst i en ridrädsla efter två dramatiska avsittningar där den senaste slutade i en hjärnskakning med ridförbud i 6 veckor.

Om jag ska analysera och titta tillbaka, så är det inte bara den praktiska träningen inom Relationsbaserad Hästträning som har gjort att min ridrädsla nu nästan är helt borta. Det är också mycket att metoden har ändrat mina tankar om hur man som hästägare ”ska vara”. Det har gjort att jag har sänkt kraven på både mig och Reykur, vilket i sin tur innebär att jag har känt mindre stress och vi har haft nästan bara lyckade träningar. Det boostar självförtroendet otroligt!

Jag ska inte sticka under stol med att jag har tränat MÅÅÅÅÅÅNGA timmar med honom dessa första 9 månaderna, men jag upplever också att det har gett ett otroligt resultat:-)
När jag fick frågan från Stina Helmerson på IceHorse magazine, så kände jag att jag kanske skulle kunna inspirera någon annan som sitter fast i ridrädsla genom att berätta vår historia. Det tillfället ville jag inte missa då jag vet känslan och hur otroligt ledsen man kan vara. Jag älskade min häst och gör så fortfarande, men för ett år sedan var jag osäker på om det verkligen var ”vi”. Nu är jag 150% säker på att det verkligen är ”vi” 🙂 🙂

Inneträning och separationsträning

Idag räckte min tid inte riktigt till – så blir det ibland, och då får man bara göra det bästa av den tid man har. Lite tur i oturen så var vädret inte toppen, så en stunds inneträning var faktiskt perfekt. Dessutom var det ett tag sedan vi gjorde det – har fokuserat så mycket på ridningen sedan Reykur flyttade till sommarhagen, så det har liksom bara inte blivit av.

När jag kom till stallet, så var mina stallkompisar redan på väg ut på sin skogsrunda och Reykur var alltså ensam kvar i hagen. Det blir så ibland eftersom vår flock endast består av 4 hästar. Reykur sprang av och an i hagen och gnäggade efter sina kompisar. Jag tog in honom i stallet och vi tränade targetträning på IKEAs gympamatta. I början var Reykur lite okoncentrerad då han lyssnade efter kompisarna hela tiden, men ganska snart så började han fokusera på mig istället. Idag kunde han t.o.m. böja sig så långt åt sidan att han ”kysste stigbygeln” – så mjuk har han inte varit tidigare så det var toppenbra 🙂

Sedan blev det lite pyssel med att rykta, kratsa hovar och torka hans ögon som rinner lite. Jag är väldigt noga med att använda allt som jag ska göra (t.ex. ryktborsten eller bomullen som jag torkar ögonen med), som startknappar för Reykur. Det innebär att jag håller upp t.ex. ryktborsten och frågar honom om det är OK att jag ryktar honom. Sedan väntar jag en stund tills han ger sitt OK genom att ”dutta” på borsten – då ryktar jag en stund, sedan klickar jag och ger godis. Så fortsätter jag tills jag har ryktat hela honom. Skulle han inte ge OK – jag då struntar jag i ryktningen just den dagen, fullt medveten om att han kommer ge sitt OK nästa dag eller dagen därpå:-)

När vi var färdiga så gick vi tillbaka till hagen trots att kompisarna inte var tillbaka. När vi kom in i hagen, gav jag honom väldigt mycket godisbelöning och pratade lugnande med honom. När han kändes ganska lugn, så gick jag ut och ställde mig på andra sidan grinden. Han sprang och gnäggade lite efter kompisarna, men jag tycker att han kändes lugnare idag än förra gången han blev lämnad ensam.