Min häst vill vara nära – FÖR nära ibland

Igår var det riktigt Skånsk höst – eller egentligen inte då det var nästan vindstilla! Men regnet började strila ner ungefär samtidigt som vi startade uteträning, bara för att öka i styrka/omfång i takt med att lektioner fortsatte. Ibland tänker jag att det är tur att man tycker att detta är SÅ kul och att kärleken till hästen är stor – vem annars skulle stå ute några timmar i ösregn och mörker 🙂
Jag hade hjälp av gulliga Louise från Hästsinne (www.hastsinne.se) som har tränat både mig och min son ett bra tag – då på andra hästar. Nu var det dags för henne att möta våra egna hästar och ha ett första pass. Kul och spännande!
Louise tränar egentligen inte belöningsbaserat med klicker men är duktig på att läsa av hästar, tycker relationen är viktig, har stor respekt för det sätt som jag tränar på och har förmågan att anpassa träningen så att det passar mig och Reykur. Det gillar jag!
Mitt mål med träningen igår var att få till lite distans mellan mig och Reykur. Då menar jag fysiskt – inte mentalt 🙂 Han har en tendens att gå på mig och knuffa undan mig, vilket inte känns OK. Han är ju stor och stark, så jag känner att vi behöver öva på att förändra det.
Louise konstaterade snabbt att han är VÄLDIGT duktig på att följa mig, vilket iof sig är väldigt trevligt men jag vill t.ex. att han ska kunna stå kvar någonstans och känna sig trygg medan jag rör mig fritt runt honom. Jag vill också att han inte trycker ut mig eller går in i ”min zon”.
Vi började med att titta på min position när vi bara går tillsammans. Där konstaterade Louise direkt att jag bör gå lite längre fram än vad jag gör – dock utan att gå framför honom. Testade ett par rundor och Reykur – min smarta häst 🙂 – fattade direkt! Vi testade också att backa ett par gånger från denna positionen, och återigen så gick det toppen. Jag använder ljudsignalen ”Backa” och den kan han bra, så det var till god hjälp.
Sedan testade vi bakdels- och framdelsvändning och där måste jag fundera lite hur jag ska göra för att få till det. Jag tänker att jag kan använda höfttarget för framdelsvändning, men ska klura lite till gällande bakdelsvändning.
Regnet bara fortsatte öka och öka, så tillslut gav vi (eller snarare jag faktiskt) upp. Då såg mitt hjärta ut som en blöt hund (=häst!) och mitt huvud var fullt av tankar och ideér om framtida träningspass.
Det kändes toppenbra!

Vi testar tömkörning

En av hästarna i stallet är konvalecent och får endast marktränas just nu. Idag var det dags för tömkörning och när jag fick frågan om jag ville testa detta tillsammans med min Reykur, sa jag JA utan att tveka. Det lät spännande….och lite läskigt 🙂
Förhållandena var inte toppen – blåsigt och mörkt. Reykur är inte så väldigt förtjust i varken mörker eller vind, men efter att ha testat med min kompis häst (som var superduktig), så bestämde jag mig ändå för att testa med Reykur. Han var uppmärksam när jag tog ut honom i paddocken men lyssnade ändå bra och jag kände att han var med mig, så förutsättningarna för ett lyckat pass fanns där trots vädret.
Vi började spänna på tömmarna, min kompis fick agera ”godismaskin” och höll honom lätt i grimskaftet när jag tog plats i min tömkörningsposition. Jag behövde bara ge lite, lite smackljud och lätt röra på tömmarna så gick han framåt hur fint som helst 🙂 Testade att säga ”hoooo” och direkt så stannade han.
Jag tycker att upplevelsen var att jag endast behövde röra tömmarna lite, lite för att få honom att gå framåt eller svänga. Det trodde jag faktiskt inte. Jag inser vilken inverkan man har vanligtvis med tyglarna och då inverkar ju också min sits på honom!!! Det här ska vi verkligen göra om. Är anmäld till en kurs med Axel Olin i november, så känner att jag nog behöver testa detta ett par gånger till innan dess 🙂

Stretching gör gott

Jag har velat lära mig massera Reykur för att göra det jag brukar göra med honom – fast på ett mer proffsigt sätt 🙂 Därför bad jag duktiga Angelica från Linnealyckans Hästhälsa att komma ut och visa mig och min stallkompis Rosie hur vi ska massera och stretcha våra hästar. Hon började med Rosies häst Smaetla som verkade nöjd och glad – förutom ett bakben som gör lite ont. Angelica gav oss bra tips på hur vi kan ta hand om våra pälsklingar i vardagen. När Smaetla var färdig, så var det dags för Reykur. När jag tog ut honom ur boxen, slog det mig plötsligt att han medicineras med kortison för sina luftvägar just nu och naturligtvis är då massage inte så bra! SÅ dumt av mig att inte tänka på det. Angelica kunde ändå ge mig lite tips på hur/var jag kan massera honom (när han är av med kortisonet) och visade mig hur jag kan stretcha honom.
När jag kom hem från min helgträff, så åkte jag till stallet för att ge Reykur mash. Därefter testade jag att stretcha honom för att se om både han och jag skulle förstå och det gick toppenbra! Han var SÅ duktig och verkade tycka att det var väldigt skönt 🙂
Min duktiga kille!

En inspirerande helg

Har landat hemma i soffan igen efter en härlig och inspirerande helgträff i Söderköping 🙂 Helgträffen är en del av den distanskurs som jag går för Anne & Joanna/Relationsbaserad Hästträning och denna gång var temat Ridning och (sits-/ryttar-)träning. Med på träffen var, förutom oss ca 20 kursdeltagare, även fysioterapeuten Amanda som driver Rörelsesmart. Vi började på lördag eftermiddag med ett teoripass där vi bland annat pratade om hur man kan bli just ”rörelsesmart” och använda sin kropp på ett smart sätt. Efter lite fika bar det av hem till Joanna, där vi fick se båda hästarna in action. Vi fick se hur Anne & Joanna arbetar med hästarna på ett hållbart, uppbyggande och skonsamt sätt. Bland annat fastnade jag för en balansbräda som verkar vara supersmart. Egentligen en väldigt enkel konstruktion – bara några brädbitar sammanfogade på ett smart sätt 🙂 Det är bara att börja bygga!
Jag övernattade på mysiga Slussen rum i Söderköping som ligger – precis som det låter – precis vid Slussen! SÅ vackert framför allt på söndag morgon när dimman låg över vattnen och solen sken igenom. Magiskt!! Vi var 4 tjejer som bodde på Slussen, så efter kursen på lördag kväll gav vi oss ut för att ”göra Söderköping”. Inte mycket action, men vi hittade iallafall en riktigt trevlig restaurang och fick fortsätta babbla häst över god mat och ett glas vin.
Söndagen började även den med ett teoripass – denna gång med fokus på vår sits som ryttare. Vi fick prova en smart jacka med påsydda linjer som gjorde att det var väldigt lätt att se om man satt balanserat på sadelbockarna. En sådan skulle jag verkligen vilja ha! Efter att ha fått mycket insikt om just vår sits inverkan på våra hästar, så var det återigen dags för ett pass med hästarna på Joannas gård. Det är riktigt bra att få se det vi hade diskuterat i teorin, även i praktiken och jag blev fylld av tankar och ideér.
Det är SÅ härligt att träffa så många likasinnade och ger mig SÅ mycket inspiration, glädje och pepp. Jag kom hem lite trött från att ha kört långt, men samtidigt så fylld av energi, nya tankar och glädje 🙂
Väl i stallet tog jag ett litet snack med Reykur och berättade vad jag tänkte att vi ska göra framöver. Han nickade och verkade tycka att mina planer var helt OK 🙂

Framåt och back

Hade ett härligt ridpass med Reykur i förrgår 🙂 Jag hade lagt ut bommar parallellt längs spåret koner i stor och lite volt. Började med tempoväxlingar, dels i skritt men även i trav. Sedan övade vi på att stanna mellan bommarna och backa – olika antal steg så att Reykur inte skulle ta för givet hur många steg han skulle backa innan det var dags att gå framåt igen.
Sedan red vi ökad och minskad volt med hjälp av konerna. Mina volter blir gärna lite äggformade, så jag tycker att konerna är ett bra hjälpmedel.
Reykur var superduktig. Pigg, glad och lyssnade toppenbra!

Söndag = tid för träning

Idag sken solen över oss i Skåne 🙂 Tyvärr var vinden (som så ofta) också närvarande, vilket aldrig är toppen när man vill koncentrera sig på träning. Note to myself inför nästa träningspass i vind….förankra ALLT som kan flyga iväg 🙂
Vi började träna på starten till Panther walk med en poolnodole (vet fortfarande inte det svenska namnet….”simkorv” kanske ?!?!). Reykur börjar få upp frambenen lite, men jag tror inte riktigt att han fattar meningen med övningen. Han gjorde sitt bästa men jag tycker att det är lite svårt att hantera den långa poolnoodle samtidigt som jag ska klicka och belöna. Gissar att vi får fortsätta ”tragga” på denna.
Sedan testade jag att sätta linan längs långsidan på paddocken för att se om jag skulle kunna få upp lite fart på honom. Jag får liksom inte upp honom i trav när jag sätter linan som en rundkorall – där blir det mest olika tempo skritt. Tänkte att det kanske var lättare om jag hade en rak lina, men nä….fick inte till det riktigt heller…. Oh well….fortsätt träna, träna, träna 🙂
Till slut hoppade jag upp för att rida lite. Reykur var lite på tårna pga vinden, så därför ställde jag inga höga krav utan ville mest bara att vi skulle kunna rida runt lite och göra lite övningar så att allt kändes OK. Jag tycker han var superduktig. Provade på lite (halvtaskiga) framdelsvändningar och gjorde även lite 8:or. Ibland så vill han inte svänga vänster, så jag är noga med att belöna varje minsta lilla vänstersväng som han gör.
För ett år sedan hade jag tvekat att hoppa upp i sadeln som läget var idag, men idag kände jag varken tvekan eller rädsla. Det är för mig en stor seger!

Nu kör vi…igen!!!

På onsdag är det dags för återbesök för Reykur. Håller tummarna att det ser bra ut, men allt känns faktiskt bra 🙂 Jag red honom förra veckan och även idag, och han känns så pigg och glad. Ingen hosta, snuva eller rossel så långt ögat (eller örat) kan nå!! Förhoppningsvis kan vi efter återbesöket gå ner i hans kortisondos och börja se framåt. Han kommer även att få vaccin som jag hoppas kan hjälpa. Det återstår att se men jag vill iallafall göra ett försök. Sista provresultaten visade återigen på att han är SUPERallergisk mot mögel, men även kvalster och insekter fanns med bland resultaten.
Förra veckan köpte jag en ny sadel till honom. En Top reiter halvbom som jag testade hos en kompis. Jag tyckte att den var SÅ skön, så jag bestämde mig för att testa den på Reykur. Det var en helt otrolig skillnad. Helt plötsligt hade jag en häst som hade pigga och glada steg till och med i skritten 🙂 Jag testade den tre gånger, sedan bestämde jag mig för att köpa den och hittills känns det toppen. Reykur verkar gilla den skarpt 🙂 Det är en helt annan energi i hans steg känns det som. Hoppas att det fortsätter så.
Idag gjorde vi lite diverse träning. Testade först ett tips som jag hade fått om att sitta upp på höger sida från pall. Reykur gillar ju inte när jag sitter upp från pallen, trots att vi har tränat det jättemycket. Han står jättefint ända fram till jag vill sitta upp – då backar han. Oh well…jag testade att sätta pallen på hans höger sida idag istället. Han tittade undrande på mig…bara för att sedan gå runt och ställa sig i position med pallen på vänster sida 🙂 Där stod han helt stilla, men ville ändå inte att jag hoppade upp 🙂 Att hoppa upp från marken är däremot inga problem. Jag får väl bara fortsätta öva med pallen.
Idag testade jag en annan ny sak; att gå upp på den dubbelvikta mattan med mig på ryggen 🙂 Det fixade han toppenbra!!! Han har blivit SÅ duktig på att gå upp och stå på den dubbelvikta mattan med framhovarna. Idag testade jag det först från marken och bad honom även att backa – inga problem. Sedan gjorde vi samma sak uppsuttet – inga problem där heller 🙂 Mitt hjärta!
Däremot funkar det sådär att ha mattan i paddocken när jag sedan vill rida på spåret eller över bommar. Han vill bara tillbaka till mattan 🙂 Ja ja….jag hade tålamod med det idag och lät honom gå lite som han ville. Det kommer ju fler dagar när vi kan gå längs spåret.

Inspiration, glädje och funderingar

I helgen var jag och min stallkompis Rosie på Intrinzen kurs med Steinar Sigurbjörnsson. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, men vilken härlig helg det blev 🙂 En kombination av härliga hästar, härliga människor och en energirik Steinar gjorde att helgen verkligen blev en fullträff!!! Jag har kämpat med motivationen under sommaren av olika orsaker och hade sett fram emot helgen som jag hoppades skulle ge mig ny energi och kände mig SÅ otroligt glad att min kompis Rosie faktiskt ville följa med mig. Jag blev verkligen inte besviken 🙂 Det var också kul att reflektera över likheterna och skillnaderna med den Relationsbaserade hästträning som jag har valt att träna Reykur med.
Idag tog Rosie och jag ett träningspass i paddocken där vi testade lite olika saker som t.ex. en ”pool noodle” och att använda pilatesbollen som bentarget för att förbereda Panther walk.
Reykur fattade inte riktigt grejen med det 🙂 Testade första att hålla den framför hans ben, men det funkade inte riktigt. Då höll jag den över ryggen i olika positioner, och det fixade han toppenbra!
Bollen har jag tidigare lärt honom att putta på med mulen, så nu fattade han inte heller riktigt att jag ville att han skulle lyfta frambenen och sparka på den. Jag fick goda råd av Rosie som sa att hon testat att stå stilla med sin häst och fångat när hon lyft benen. Jag ska testa det nästa gång istället för att gå framåt.
Jag ville också testa om vi kunde få till lite crunches på en dubbelvikt matta – det såg SÅ enkelt ut för deltagarna i Intrinzen-kursen – men Reykur förstod inte riktigt vad jag menade 🙂
Oh well….det var vår första träning dels med ”pool noodle” och med dubbelvikt matta, så det är bara att kämpa på. Dessutom har vi inte tränat något alls på några veckor eftersom Reykur har varit – och fortfarande är – sjuk i sina luftvägar 😦
Jag tycker ändå att han var duktig. Mitt hjärta…..!!!

Ledarskap eller partnerskap?

Jag tror på partnerskap med min häst. Det är den typen av relation jag vill ha med min häst (och mina medmänniskor också för den delen).
Enligt tradition i hästvärlden är det inte korrekt. En häst ska ha en ledare (=mig) och den ska göra som jag, ledaren, säger.
Jag tror att få individer mår bra i en sådan relation….hästar eller människor. Det känns som en ganska logisk och sund tanke. Därför blir jag både förvånad och faktiskt lite ledsen när jag möts av ifrågasättande och kritik.
Detta är ju min högst personliga åsikt som inte ”drabbar” någon annan än min häst. Min häst däremot tror jag är ganska nöjd med det. Jag har sett en fantastisk förändring i honom och vår relation, sedan jag började ändra mitt tankesätt och med Relationsbaserad hästträning. Saker som faktiskt var ganska svåra för oss för bara ett år sedan, är idag lätta som en plätt 🙂 Till exempel att åka till veterinären som vi behövde göra idag. Han är fantastiskt lugn och tålmodig!
Jag ser en glädje i hans uttryck när vi tränar och han kommer galopperande till mig när jag kommer i hagen. Visst…jag tränar med godis men vem vill inte ha lön för mödan? Kritikerna menar att hästen istället kan få eftergift som belöning, men vem ser egentligen att ”slippa ifrån något obehagligt” som en belöning?
Detta innebär INTE att min häst får göra precis som den vill, men den kan få ett val och vi för en dialog. Jag upplever sällan att det blir en argumentation, då min häst verkar tycka att det är kul och spännande att se vad vi ska hitta på härnäst. Det kräver såklart tid, tålamod och kreativitet hos mig som tränare men när jag ser hans glädje och nyfikenhet så är det SÅ kul.
Jag säger inte att man måste använda klicker och godis för att nå ett partnerskap – det tror jag man kan nå på många olika sätt beroende på hur du är som människa och vilken typ av häst du har. Men jag tror att bara genom att ändra lite på sitt tankesätt, ifrågasätta det traditionella och vara öppen för att det kan finnas andra vägar så har man nått långt.
För OSS känns det här som vägen framåt och uppåt! Jag förstår att jag bryter normer (någon måste göra det), att jag inte har valt den lätta vägen, att jag blir kritiserad och ifrågasatt men vet ni…..det är det värt! Iallafall så länge jag upplever att min häst mår bra av det och vår relation utvecklas i rätt riktning 🙂

Back on track

Sommarhettan har fortfarande sitt grepp över Sverige, men som tur är (om du frågar mig :-)…) så verkar nästa vecka bli lite svalare. Som hästägare är det välkommet!
Vi har haft en ganska tuff sommar med en kamp mot insekter (trots ett mindre insektsår än vanligt), täcke på och av, läkande av ett STORT sår på skapet och träning som inte riktigt har funkat för oss. När vi flyttade till sommarhagen, försökte jag träna Reykur några gånger i hagen då vi inte har tillgång till paddock där, men det funkade sådär så jag valde att strunta i markträningen och försöka fokusera på ridningen. Det har gått OK. Reykur har varit jätteduktig och vi har kommit så långt att jag kan rida ut själv med honom i skritt, trav och några töltsteg.
Av olika orsaker fick jag ändå en ”dipp” för någon vecka sedan. Det kändes som att glädjen var borta och jag kände mig väldigt stressad och pressad. Vi åkte då på semester i 10 dagar och jag bestämde mig för att ta det lugnt och landa i mina tankar. Det har jag gjort nu och det känns mycket lugnare och bättre.
I slutet av förra veckan var vi tillbaka hemma igen och då hästarna hade flyttat hem till vinterhagen, bestämde jag mig för att göra lite markträning med Reykur för att se hur det funkade.
Förutsättningarna var inte optimala: väldigt varmt, mycket insekter, Reykur var både hungrig och irriterad över sitt sår som inte vill läka. Jag tycker att han var toppenduktig!!!!
Enda distraktionen var robotgräsklipparen som var igång vid sidan av paddocken och som han upptäckte när vi skulle gå runt rundkorallen, men jag tycker faktiskt att han ganska snabbt hittade tillbaka till mig 🙂 Mitt hjärta!!! Duktig kille!!!