Tid för reflektion

Livet blir ju sällan som man har tänkt sig…det är något som man borde ha lärt sig vid 53 års ålder 🙂 Ändå så kommer det som en överraskning varje gång!
Sonen o jag hade tagit ut lite extra ledighet under julen för att kunna utforska de härliga ridvägar som vi nu har runt oss i det nya stallet. Det blev inte riktigt så, då allvarlig sjukdom gjorde att ridningen fick stå till sidan ett tag för omvårdnad av familjemedlemmar istället. I mitten av januari kände vi/jag att vi började komma lite i balans igen…..då bestämde sig Covid för att besöka oss i familjen! Oh well…..SUCK…..! Bara att gilla läget…..
Januari har alltså mest varit fyllt av markservice och mys i stallet….nog så viktigt. Känner att vi verkligen nu har landat på nya stället och att det är mitt ”Happy place”. I stallet kan jag andas och hämta kraft….även om det så klart är mycket jobb….
En sådan här ofrivillig paus ger också tid till reflektion och möjlighet att blicka tillbaka hur långt man har kommit.
Plötsligt slog det mig att jag känner mig SÅ stolt över min och Reykurs resa tillsammans 🙂 För två veckor sedan – när jag var ensam en kväll i stallet – tog jag ett kort ridpass med honom i paddocken och plötsligt insåg jag;
– jag ”hittade” sitsen 🙂
– jag känner mig trygg på honom 🙂
– rädslan som tidigare har kommit krypande när han ökat farten, känns liksom borta 🙂
– jag känner att vi kan diskutera på ett sätt som vi inte har gjort tidigare (för att jag inte vågat tror jag)…. även när jag sitter PÅ hästryggen…. 🙂
Det var en SÅ befriande känsla.
Nu är det FRAMÅT och UPPÅT!!! HEJA OSS!!!
Just det ja….när jag ändå hade ”feeling” passade jag på att skicka min tränare målen för våren……att komma igång med tölten ordentligt OCH att våga komma upp i galopp igen 🙂 Det var längesedan, men jag vill verkligen känna mig trygg med detta så att jag kan hänga med hästkompisarna ut på tur i vår/sommar!

My happy place

Så då har vi tagit oss över mållinjen för 2021 och välkomnar…….verkligen…..ett 2022 med massor av möjligheter och, förhoppningsvis, glädjeämnen.
Det har varit lite tyst här…helt enkelt för att vi drabbades av sjukdom i familjen i slutet av 2021 och det fanns helt enkelt inte energi för något annat är att försöka hantera den 😦 Det innebar också att min annars så strukturerade träning, fick stå till sidan för ett helt kravlöst umgänge med mitt hjärta. Inte minst i dessa stunder känner jag att stallet – och umgänget med Reykur så klart – verkligen är mitt HAPPY PLACE 🙂 Jag kan gå där i timmar när jag t.ex. mockar och bara filosofera och snacka med hästarna. Det tycker jag är helt underbart och ger näring åt min själ.
Nu börjar vi dock se lite ljusning i tunneln och jag hoppas verkligen på ett 2022 där jag och Reykur kan fortsätta utvecklas tillsammans och ge ut oss ut på de där fantastiska skogsturerna som jag drömmer om. Platsen dit vi har flyttat hästarna har FANTASTISKA ridvägar alldeles inpå knuten vilket känns som en enorm lyx!
Jag red ut med en kompis förra helgen och sa till henne att det är precis som en John Bauer skog – man väntar sig nästan att där ska dyka upp en liten älva bakom någon mossbeklädd stubbe någonstans 🙂 Helt plötsligt dök där upp 7 – 8 STORA kronhjortar precis i närheten av oss! De var säkert inte mer än 50 meter ifrån oss. Jag tog tag i mitt ”säkerhetshandtag” på sadeln då jag tänkte att Reykur – som ju inte varit ute i skogen på länge – skulle reagera, men han gick bara cool lugnt förbi dem. Min fantastiske kille!
Däremot blev det lite action när vi kom en bit längre bort och förmodligen korsade ett vildsvinsspår. Något prasslade till rejält i buskarna precis intill stigen där vi kom och båda hästarna blev rädda och vände på en 5-öring och for iväg. Som tur var har jag tränat one-rein-stop en hel del på Reykur så jag fick stopp på honom och vi kunde snart fortsätta vidare i den härliga skogen.
Hoppas på MÅNGA fler sådana turer i vår/sommar!

Uppåt och framåt

Den skånska vintern har den senaste tiden visat sig från sin sämsta sida…..is, snö, is, snö, is….och till slut TÖVÄDER….vilket innebär ännu mer is 🙂
Vid senaste skoningen valde vi att inte sätta snösulor då det var ganska lerigt i hagen…och det skulle ju ändå inte komma någon snö innan jul. NÄHÄ!!!
Oh well…vilken tur (& lyx) att vi då numera har tillgång till ridhus bara 2 min gångväg från nya stallet 🙂 Det gör att träningen kan fortsätta trots att paddocken är FULL med blötsnö.
Jag har börjat så smått med att få till tölten med Reykur. Det känns helt fantastiskt 🙂 Han verkade tycka att det var SÅ kul i ridhuset och blev väldigt taggad men lyssnade ändå väldigt bra. Till slut lät jag min son sitta upp och dra några galoppvarv i ridhuset (jag är inte där riktigt ännu) ….det verkade Reykur tycka vara toppen!
Vi har också tränat på att jag ska gå i sadelläge och att han ska skritta framåt på spåret. Det har aldrig funkat tidigare. Då har han bara snurrat för att komma till mig. Nu funkar det helt plötsligt – polletten har trillat ner 🙂
Jag upplever att han tyr sig väldigt mycket till mig sedan vi bytte stall. Kanske att han känner att jag känner mig harmonisk och glad? Han lyssnar väldigt bra och jag känner att han verkligen vill göra sitt bästa. Han är fortfarande uttrycksfull och talar om högt och tydligt när det är något han inte gillar. Det är bara hans personlighet och det tror jag aldrig kommer försvinna, men det känns på något sätt ändå annorlunda när han gör det numera – på ett positivt sätt.
Idag var det dags igen för mig att ge honom den spruta som jag ger 1 gång/månad som en del av hans immunterapi. Det känns verkligen som att vi har hittat ett sätt som funkar för oss båda och vi har en ”deal”;

  • jag visar honom sprutan och säger ”Det är dags för sprutan. Visa mig när du är redo”.
  • han visar det genom att ställa sig lite bredbent med frambenen, lyfter huvudet något och vrider det lite åt höger så att jag lätt kan komma åt att dra ut huden
  • han står blixtstilla och låter mig tvätta och sedan injicera
  • när jag är klar säger jag just det ”Nu är det färdigt”. Då börjar han röra sig igen.
  • självklart avslutar vi med godis och massor av beröm. Min coole, fine kille! SÅ stolt över honom

Berikning av hagen

Våra hästars nya hage är en kuperad skogshage av ganska OK storlek som dock blir lite lerig på vissa ställen när det – som den senaste tiden – regnar. Våra hästar är vana att gå i superstora hagar på förra stället, och när vi kom till stallet förra helgen så insåg vi att Reykur nog inte var helt ”happy” dels med storleken på hagen, dels med att där inte är något bete just nu. Fördelen med honom….ibland…är att han är VÄLDIGT tydlig med vad han tycker och just nu innebar det att han hade tuggat på och dragit sönder den äpplebinge som vi haft för att lägga hösilaget i hagen 😦 Suck….det var bara dags att bli kreativ för att tänka ut hur vi skulle kunna berika hagen och få till en bra plats för hösilaget.
Jag hittade en annons på Marketplace av en kvinna som hade gjort om lastbilsdäck till foderhäckar! Supersmart 🙂 Dessutom hittade jag en annons gällande en höboll i närheten av där vi skulle hämta lastbilsdäcken. Sagt och gjort…jag och sonen kopplade släpet och begav oss halva Skåne runt i helgen för att fixa allt.
Nu står där TVÅ hösilagestationer (= lastbilsdäck) i hagen så att de får vandra lite mellan matstationerna. Dessutom preppar jag höbollen också med en del av portionen hösilage och sedan lägger jag den på ett ställe i hagen en bit ifrån de två lastbilsdäcken. På så vis får de leta lite efter mat 🙂 Ska också försöka få tag på några grenar att lägga in i hagen.
Sedan var det dags att försöka fixa till den superleriga och geggiga gång som hästarna själv hade trampat ut i mitten av hagen mellan de två nivåerna. För det hade jag hittat en terrängarmering som verkade tålig och smart, så det köpte vi några plattor av. Sedan grävde vi ur litegrand, la armeringen och fyllde på med grus och småsten. Det blev faktiskt riktigt toppenbra! Nu hoppas vi att det håller….och att hästarna uppskattar allt vi fixar till dem 🙂

Livet kom emellan

Ibland kommer just livet emellan….sjukdom och bortgång får en att inse att allt är förgängligt 😦 Just i dessa stunder, bland annat, är det SÅ underbart att ha hästarna och stallet. Det är som balsam för själen.
Det känns som att det hänt SÅ mycket sedan vi flyttade…ändå är det inte så länge sedan. Killarna har ny bott in sig på riktigt och fått riktigt fina boxskyltar. Jag tycker att det har gått över förväntan, men de senaste dagarna har framförallt Reykur börjat visa att han inte är helt nöjd med att ha fått en betydligt mindre hage där det just nu knappt finns ett grässtrå.
De har ju haft ENORMA hagar tidigare och jag inser nu att vi inte har behövt tänka på berikning då det har funnits naturligt i hagen, men nu när hagen är mindre och det inte finns en massa gömställen och träd att tugga på….då behöver vi nog vara lite mer kreativa så att de har sysselsättning under dagen. Svårigheten är så klart dels att Reykur inte tål halm, så det kan jag inte lägga ut, men även att vi inte är hos dem varje dag och även om vår stallägare är så vänlig, så kan jag rimligtvis inte lägga ut berikning av hagen varje dag på henne! Hmm….det tål att tänkas på….
När vi kom dit ikväll så hade Reykur tuggat i sig delar av foderhäcken…som är en gammal äpplelåda i trä 😦 Obehagligt med träbitar och spik, så det var bara för oss att hämta släpen och lasta den som var kvar. Suck…nu får vi fixa något annat. Funderar på ett traktordäck som jag fick tips om på FB. Tänker att det kan han väl ändå inte tugga i sig!!!
Efter att vi tagit in dem, så gav jag Reykur sin månadsspruta för immunterapin. Det går fortfarande riktigt bra och han förstår att han ska stå helt stilla när jag ger honom sprutan 🙂 Duktig kille! Sedan tog vi ett litet pass i paddocken med pilatesbollen, poolnoodle (för Panther walk) och balansbrädan. Allt fixade han toppenbra 🙂 Jag tänkte att det var bra för honom att få jobba med skallen lite 🙂
Sedan tog vi en stund för att försöka klicka in vattenkoppen som han har i boxen. Den gillar han inte, så vi får fortfarande ha en hink för vattnet men jag försöker vänja honom vid vattenkoppen – får se om jag lyckas.
I helgen tog vi vår första uteritt i den härliga omgivningen. Dit vi har flyttat finns FANTASTISKA ridvägar som är oändliga i härlig skog. Det är nästan så att man väntar sig att se en älva eller ett troll som sticker upp bakom någon mossig stubbe 🙂 Inga bilar så långt ögat kan se…men ibland kommer vi säkert stöta på antingen en jägare eller något vilt….det vimlar av både vildsvin, rådjur och annat här i trakterna….ibland känns det nästan som att bo i ett vilthängn 🙂
Uteritten gick över förväntan. Jag fick ett tråkigt dödsbud om en kär vän precis innan jag skulle sitta upp, så det påverkade mig så klart mentalt. Det var precis som att Reykur förstod…..han var SÅ tillgiven, kelig och lyssnade så otroligt bra på mig hela uteritten. Mitt älskade hjärta!!! Ritten gick i vacker skog över stock och sten, upp och ner för backar. Tufft för Reykur som inte varit igång sedan juni. På slutet märkte jag att han var SÅ trött, så då valde jag att sitta av och promenerade tillsammans med honom sista biten. Ser fram emot att utforska skogarna häromkring ytterligare…..så underbart!!!

Allergivänligt stallströ

I vårt nya stall, så använder vi stallströ tillverkat att hampa vilket är en ny bekantskap för min del – visste inte ens att det fanns! Det visar sig vara speciellt lämpat för hästar – precis som Reykur – med luftvägsproblem 🙂 Det är nämligen i princip dammfritt och har väldigt god uppsugningsförmåga.
Måste säga att jag är positivt överraskad nu när vi har använt det i två veckor. Det är väldigt lättmockat då man endast mockar ut bajset varje dag och sedan mockar man boxen ren 1 gång i veckan. Ändå upplever jag ingen urindoft utan boxen känns väldigt fräsch och fin. Det tar ju typ max 10 minuter att mocka boxen – en enorm skillnad mot tidigare när vi använt spån/halm. Det verkar också som att Reykur tål det riktigt bra – inte en enda liten host sedan vi har flyttat 🙂
Enda nackdelen är väl då att tillgången är begränsad. Granngården säljer hampaströ i 20 kg balar, men den säljer slut som smör i solsken och deras kundtjänst kan tyvärr aldrig upplysa när de får in nästa leverans 😦
Blev alltså SÅ glad när stallägaren tipsade om att det precis kommit in en ny leverans till Granngården i Kristianstad. Det var bara att koppla på släpet och köra och hämta 12 balar till. Nu har vi för hela säsongen och lite till. Det känns toppen att ha det fixat! PUH!

Nu har vi flyttat :-)

Nu har jag verkligen gått utanför min ”comfort zone”…..Det kändes SÅ nervöst och jag låg vaken en hel del innan själva flytten var ett faktum, men till slut bestämde jag bara att det skulle bli bra och att jag nu skulle se detta som en nystart.
Och vilken nystart det har blivit 🙂
Vi har blivit SÅ otroligt vänligt välkomnade i vårt nya stall. Det är en helt otroligt känsla. Bästa stallkompisen Rosie var så snäll och ställde upp med ett par extra händer när det gällde både att flytta saker och hästar :> Det behövdes VERKLIGEN…..min sons häst var, precis som vi trodde, inte så himla sugen på att gå på transporten 😦 Min Reykur gick direkt på men vi fick plocka fram allt vårt tålamod för att få på Lótus och till slut gick det. PUH!
Nu har killarna bott i sitt nya stall i 1,5 vecka och allt har gått över förväntan. De verkar nöjda och glada 🙂 Vi har låtit dem landa i lugn och ro. I helgen gick vi en runda i den vackra skogen som vi är omgivna av. Sonen har haft sköthäst i grannstallet i 5,5 år, så vi känner väl till ridvägarna vilket känns som en stor fördel.
Igår hade vi vårt första ridpass i paddocken. Eller, för min del blev det försök till ridpass 🙂 När vi kom till stallet möttes vi av en hoppande och studsande Reykur som visade att han ville in och få hösilage typ NU!!! Oh well…han är iallafall tydlig i sitt uttryck 🙂
Han fick lite att äta och sedan lugnade det sig. Jag sadlade – vilket han sa OK till – men se’n när vi kom ut i paddocken med lite konstiga skuggor och ljud, så var det NEJ från hans sida att sitta upp. Jag hade lagt ut lite bommar på marken och satt ut några koner, så vi började helt enkelt med att bara gå. Ganska snart lugnade han sig och jag gjorde ett nytt försök att få sitta upp. Blev nej igen.
Bara att promenera en sväng igen. Då tänkte jag att jag gör ett tredje försök, men får jag nej igen så blir det ingen uppsittning idag – ingen fara, det kommer fler gånger.
Då sa han plötsligt OK 🙂 Jag valde då att sitta upp, mata jättemycket när jag bara satt där och sedan skrittade vi typ ett varv runt paddocken. Sedan satt jag av igen = trots att ett lyckat pass 🙂

Vi flyttar!!!

Har varit lite tyst här ett tag då jag haft det SÅ otroligt hektiskt med annat….bland annat att leta nytt stall 🙂 Det har verkligen varit en process och innan vi (jag och min son vars häst också flyttar med) tog beslutet, så var det mycket vånda och oro. När beslutet väl var taget så har det till viss del känts som en lättnad….även om jag är fullt medveten om att det kanske inte blir 100 bra…men jag har kommit till den insikten att jag måste våga för att vinna 🙂 Funkar det inte…ja, då får jag väl leta igen men jag måste utgå ifrån att detta SKA bli bra.
Jag har sedan förra sommaren fått rekommendationen av Reykurs två veterinärer att prova flytta honom då det tror att det är något i utemiljön som han är allergisk mot och därför blir sjuk varje sommar.
Denna sommaren har varit likadan som de fyra senaste….den har varit fylld av omvårdnad och medicinering flera gånger om dagen. Jättetrist och så klart oroligt! Det hade varit helt fantastiskt om en flytt skulle innebära en förbättring i hans hälsa, men jag har inte för stora förhoppningar. Det enda jag hoppas egentligen är iallafall att han inte blir sämre.
Förra sommaren var jag inte riktigt redo för en flytt, men i år känns det annorlunda!
Nu håller vi på att förbereda flytten för fullt. Den sker nästa helg så ännu har vi några dagar på oss.
En sak som vi behöver träna är lastning – framför allt av min sons häst som ännu inte är riktigt bekväm med det. När vi lastningstränade i helgen, så blev jag SÅ otroligt stolt över min fine kille som bara gick rakt på….flera gånger till och med! Tänk vilken skillnad från när jag köpte honom för tre år sedan. Då hade jag stora problem att lasta honom, vi fick vara flera personer och använda speciell lastningsgrimma i kombination med en longerlina runt baken. Tänkt vad lite klickerträning kan göra!!

Helgens övningar

I helgen körde vi lite olika grundläggande övningar och Reykur, som verkligen gillar alla saker, var direkt PÅ 🙂
Började med hans älskade matta. Den är verkligen en av hans favoriter – så till den milda grad att jag måste plocka bort den ur paddocken om jag vill träna något annat. Annars återvänder han hela tiden till den 🙂 Det var ett tag sedan så vi började lite mjukt med förberedande inför crunches. Vi har ännu inte riktigt lyckats få till det, men helt ärligt så har jag slarvat lite att träna detta på senaste tiden. Tänker att han var lite fööööööööör taggad för att verkligen få till några crunches, men vi fortsätter träna 🙂
Sedan gick vi vidare till att försöka få till början till Panther walk. Han har fattat att han ska lyfta benet när jag plockar fram poolnoodlen, men ännu så länge så fixar han bara höger fram. Jag testade om det skulle underlätta för honom att jag knackar lite lätt på det ben som jag vill att han ska lyfta och till slut trillade poletten ner. Dock ser man att det är svårare för honom att lyfta vänster fram men det kommer nog…detta var ju första gången vi tränade så här. Underlättar ju inte heller när man har en matte som ”fibblar” med poolnoodlen 🙂
Sedan försökte jag vara lite kreativ för att få till trav i rundkorallen. Han har varit SÅÅÅÅÅ seg när jag har byggt en omvänd rundkorall tidigare, så nu testade jag att lägga ut bommar på marken istället. Fick till trav vid två tillfällen så det bygger vi vidare på 🙂

Luftfärd och lärdomar

OK…precis när man tänker att nu går det SÅ bra….ja…då tar man vatten över huvudet och får ett bryskt uppvaknande 🙂
Häromdagen skulle jag och sonen ta en (kort) uteritt. Märkte redan när jag kom till stallet att allt inte var OK med Reykur. Någon annan i stallet hade tagit in honom 2 timmar innan jag kom dit, och ändå stod han med flughuvan på i boxen 😦 När jag öppnade boxdörren, s¨å kom han inte till mig som han brukar utan stod bara med huvudet i hörnet på boxen. Fick kalla och peta på honom så att han till slut kom till med. Redan där kände jag att det var något som hade hänt och inte var OK.
Oh well….jag ryktade honom och sadlade honom. Han gav sitt OK, men jag märkte att han inte var var helt OK. Vi gick ut och jag lät honom beta medan jag satt upp. Första delen av rundan var helt OK. Har var väldigt ”på” och energisk, men jag fokuserade på att inte hålla in honom – det vet jag inte funkar! Tyckte ändå att han höll en fin, energirik skritt. Jag lät honom beta med jämna mellanrum för att få ner honom i energinivå. Efter ca 3/4-del av ritten så ville min son tölta iväg med sin häst och jag gav OK. Tänkte att det var OK så länge jag lät Reykur beta – var SÅ fokuserad på att veterinären sagt till mig att han bara får skritta nu i början av igångsättningen 🙂
Jag stannade bredvid ett majsfält för att låta Reykur beta och gav honom l¨ååååååånga tyglar (SÅ dumt!!!). Sekunden innan så kommer jag ihåg att jag tänkte att det kanske inte var så smart ställe att stanna på eftersom det ofta finns vildsvin i majfält och han skulle kunna bli skrämd.
Ha…..någon sekund senare vände Reykur på en 5-öring och gav sig iväg i full fart mot Linus/Lótus som nu hade hunnit en bra bit ner på vägen.
Jag ”fibblade” med mina långa, hängande tyglar men lyckades så klar inte få upp dem, tappade balansen och föll i dikten. Ingen större fara då jag landade mjukt, men jag blev rädd att Reykur skulle springa upp på vägen. Inte ens det behövde jag vara orolig för då han stannade så fort han kom fram till Linus/Lótus – duktig häst 🙂
Oh well… det kändes skönt att han inte ”lekte rodeo” med mig som tidigare gånger utan detta var mer en vanlig avsittning. Jag kunde också identifiera vad jag gjorde fel.
Bara ett kavla upp ärmarna och upp i sadeln igen 🙂