Höfttarget för uppsittning

Idag var planen att vi skulle träna ute i paddocken, men dels var det ”Skånsk vinter” (dvs regn på tvärs!) och min hals och huvud gjorde ont så det blev inneträning i stallet istället. Ibland är det bara så, och det är helt OK tycker jag. Huvudsaken är ATT man gör något – ibland bara så lite som en övning om man inte hinner mer. Det är bättre än inget och för varje övning kommer man en liten bit längre fram än vad man var igår!
Reykur har svårt att komma in med bakdelen när jag vill sitta upp från pall, så idag passade det perfekt att träna höfttarget. Som allt i klickerträning, så börjar man med små, små steg – i detta fall genom att bara hålla hela handen mot Reykurs höft. Skillnaden mellan att hålla HELA handen mot en kroppsdel på honom, ska signalera (när han har lärt sig det) att jag vill att han ska komma MOT mig. Motsatsen är när jag endast nuddar kroppsdelen med fingertopparna. Då vill jag att han flyttar kroppsdelen FRÅN mig.
Detta var första träningen så jag testade bara steg 1. Tanken är sedan att jag, i nästa steg, ska kunna hålla handen en liten bit ifrån hans höft och att han självmant söker sig till min hand = klick + godis 🙂 Vi får se hur lång tid det tar. ”Trägen vinner”!!!!

Steg för steg framåt

Ett steg i taget tar vi oss framåt….jag och min fine Reykur 🙂 De senaste dagarna har jag verkligen känt att vi har haft en ”dialog” och han har velat vara nära mig – en oslagbar känsla! Idag hade vi en härlig uteritt tillsammans med en av mina gulliga stallkompisar. Han var återigen lite seg, men jag tyckte ändå att det gick något bättre än förra gången då han stannade väldigt ofta. Det blev inte lika många stopp idag, och jag var bättre på att parera med klick + godis. Trägen vinner! Idag var också första dagen jag testade att rida med två godisväskor och det fungerade förvånansvärt bra – ingen gegga utan det torra och blöta godiset hölls separat. Det jag försökte känna i kroppen idag, var att få till en positiv, avslappnande runda och det lyckades vi med 🙂 Han behöver träna upp sin muskelstyrka efter att ha varit konvalescent sedan juli, så på vägen tillbaka föreslog min stallkompis att vi skulle ta en liten omväg om en backe. Superbra träning – andra gången t.o.m. i trav och Reykur han kämpade på. Min fine kille….

Att dokumentera framsteg

I kursen som jag följer, så ingår det att jag kan filma min träning med Reykur och få feedback på den av min tränare Anne Dirksen på http://www.relationstraning.se.
Det är ett suveränt sätt, tycker jag, att se om jag är på rätt väg och tänker rätt. Ofta tränar jag ensam, så det blir ju lite klurigt det här med att filma men efter att ha funderat ett tag så begav jag mig till Kjell & company. Tänkte att det borde ju finnas någon form av fjärrkontroll och hållare till telefonen…och visst fanns det det 🙂 Efter en relativt liten investering har jag alltså nu möjlighet att filma våra framsteg även alla de gånger som jag och Reykur tränar ensamma!!! Tänk vad många praktiska lösningar det finns om man letar lite! Nu kan jag enkelt fästa mobilen både i stallet och vid paddocken och sedan….voilá….bara att trycka på knappen så spelas det in filmclip som jag sedan kan dela med min tränare 🙂

Första träningen på det nya året

Efter ett par dagars träningspaus – när övriga livet kom emellan ;-)…. – så var det idag äntligen dags för träning igen! När jag kom upp i hagen för att hämta Reykur, så blev hela flocken skrämd av en jakthund och kom farande i full galopp mot mig. Som tur var lyckades jag komma undan men pulsen steg en aning 🙂 Hela flocken blev lite uppstressad, så jag satte mig på en sten i hagen för att låta alla lugna ner sig lite innan jag gick fram till Reykur igen för att ta in honom. Märkte direkt att idag var en sådan härlig dag…en sådan dag när han gärna vill vara nära! SÅ mysigt!
Vi körde först lite markträning och därefter satt jag upp. Allt funkade toppen idag 🙂
1. Kon och matbytta – här tränar jag honom att ”dutta” på konen och sedan får han godis i byttan. Detta kan jag använda för att utöka avstånden mellan hans agerande och belöningen – användbart t.ex. vid lastningsträning. Detta är andra gången vid tränar detta och Reykur är jätteduktig. Han fattade grejen nästan direkt och idag gick det toppenbra!
2. Stanna mellan bommar. Denna tränar jag båda från mark och uppsuttet. Jag ber honom gå fram och sedan stanna mellan bommarna med röstkommandot ”Stanna”. Här blir han lite ivrig de första gångerna, men sedan gick det toppenbra!
3. Stanna vid pall. Denna tränar jag varje gång för att få honom att komma så nära pallen att jag kan sitta upp. Den funkar fortfarande bara ibland. Han vill inte riktigt komma in med bakdelen så det är svårt för mig att sitta upp. Testade att belöna honom på andra sidan halsen för att få honom att vända in bakdelen mot pallen, men dels är Reykur väldigt hög (147 cm) och jag är ganska kort (157 cm), så jag nådde helt enkelt inte över halsen 🙂 Får klura ut ett annat sätt.
4. Slalom mellan bommar. Denna tränar jag både från mark och uppsuttet. Man kan variera slalomen i olika gångarter och genom att ta ut svängarna olika stort. Denna gillar Reykur och nu kan jag rida alla konerna innan jag ger honom klick + godis. När jag tränar denna från mark, så använder jag min klickerstick som jag kan dra ut. På så sätt så kan jag visa Reykur vägen när vi ska svänga åt motsatt håll från den sida som jag går på. Det verkar som att han fattar detta riktigt bra.

Bästa godisväskan!

När jag började med relationsbaserad träning, så letade jag runt lite på nätet för att hitta den bästa godisväskan men jag fann inte riktigt vad jag sökte. Av en slump hittade jag den perfekta väskan när jag var på Arken zoo för att handla saker till mina hundar istället 🙂 Kanske inte så konstigt eftersom klickerträning ju är känt i hundvärlden sedan länge! Den är superenkel att ta av/på och justera midjebandet. Det behöver jag eftersom jag alltid rider med väst och då behöver kunna spänna ut bandet innan jag sitter upp. Den är också lätt att öppna och stänga genom att där är en metallskena i öppningen som håller den öppen/stängd. Som ni ser på bilden, så är den gröna väskan väldigt välanvänd – kanske inte smartaste färgen men gillar man grönt så gör man 😉 Kom på efter ett tag att när jag blandade torrt godis (typ pellets och knäckebröd) med det som är lite blötare (typ morötter och äpplen), så blev det en enda stor ”gegga” i väskan och det torra godiset smulades sönder och fick kastas. Klurade lite på hur jag skulle lösa det. Letade återigen på nätet efter en väska med två olika fack – som var tillräckligt stora. Hittade inget! Kom då på den briljanta idén att jag helt enkelt köper en väska till. Tada!!! EN för torrt godis och EN för blött godis…fästa i samma bälte och som man kan placera hur man vill runt kroppen. Smart eftersom jag brukar föra bak väskan på ryggen när jag sitter upp i sadeln för att den inte ska vara i vägen.

Uteritt ger pirr i magen

Första långa uteritten sedan Reykur blev sjuk i somras. Kändes lite nervöst innan vi gav oss iväg – det var ju ett tag sedan – men känslan försvann nästan direkt när jag kom upp i sadeln och förbyttes ganska snart av förväntan istället. Det är väl tur det 🙂 Både Reykur och jag var rejält ringrostiga vilket märktes genom att jag inte riktigt hittade sitsen, och hos Reykur att öronen spelade, han var tuggummiseg och stannade ett par gånger och ville INTE gå framåt. Suck! Konstigt nog så kom inte fjärilarna i magen tillbaka när detta hände, utan istället blev jag väldigt koncentrerad på att få honom att vilja gå framåt. Fick hoppa av de två första gångerna men tredje gången gillt blev det och då kunde vi ge oss framåt – om än i snigelfart! Reykur ville ha klick + godis VÄLDIGT OFTA och det känns som en avvägning hur ofta jag ska göra detta. Bestämde mig för att belöna så fort jag fick lite framåtkänsla hos honom, eftersom detta var vår första utetur på 6 månader. Som tur är hade jag min VÄLDIGT tålmodiga stallkompis med mig på turen – PUH! Jag föreslog att vi skulle försöka lite trav för att väcka liv i hästarna och det blev lite bättre. Till slut kom vi iallafall fram till skogen och begav oss in bland tuvor, sten och träd. Det är superbra träning då det såhär års är lite blött i skogen och hästarna får träna på att lyfta på benen. Inte visste vi just då att vi halvvägs skulle stöta på patrull. Det visade sig att man höll på att bygga en väg mitt i skogen och hade skövlat och grävt, så det var helt omöjligt att rida just där. Ja ja…det var bara att hoppa av och leda hästarna över stock och sten. Riktigt bra träning – både för hästarna och oss ryttare. Vi kom ut ur skogen och när hästarna märkte att vi var på väg hemåt – ja då blev det fart i benen 🙂 Tog lite tölt med Reykur, men satsade främst på att vi både skulle känna att det blev en lyckad runda efter så lång vila, så det blev mest trav och skritt. Ville inte ställa för höga krav på honom just idag.
Kändes underbart att komma hem efter denna första, lyckade runda. Nu jobbar vi oss vidare härifrån 🙂

Varför Islandshäst?

Det var ingen självklarhet för mig att ta just Islandshästen till mitt hjärta, men när jag väl kom i kontakt med rasen så gick kärleken inte att hejda. Det är en fantastisk hästras – SÅ mycket häst i en relativt liten kropp. Lika mycket kraft som ett fantastiskt lugn och bra lynne. Jag hade en uppfattning att det skulle vara väldigt lätt att rida Islandshäst – baserat på mina turridningserfarenheter 🙂 Inget kunde vara mer fel. Med sina fyra – ibland fem – gångarter att hålla reda på, så upplever jag att det är VÄLDIGT svårt att rida Islandshäst. Samtidigt är detta en utmaning som triggar mig 🙂
Kom ihåg första gången vi skulle sadla upp i stallet. Fem hästar tätt bredvid varandra på rad. ”Herregud” tänkte jag som var van vid storhäst, ”kan jag verkligen röra mig fritt bland alla dessa hästar”. Förstod snart att det verkligen inte var några problem. Våra hästar är cool lugna när det behövs. Samtidigt så finns det enormt mycket power i dem, när det behövs. Det är SÅ otroligt mysigt att gå upp i hagen och gå in i flocken och bara vara där med dem…ett otroligt lugn. Förstår verkligen varför Islandshästen ökar i Sverige!

En magisk stund i stallet

Igår kväll upplevde jag en sådan där magisk stund tillsammans med Reykur då man känner att man kommer varandra väldigt nära. Det var helt tyst och lugnt när jag kom till stallet. Bara det lugna, trygga ljudet av tuggande hästar. Det måste vara ett av de mest rogivande ljud som finns!
Tog ut Reykur ur boxen för att kratsa rent hovarna – viktigt att hålla rent nu när han har snösulor på. Jag har börjat att ha honom lös i stallgången när jag fixar med honom. Han verkar trivas väldigt bra med det och känns mycket lugnare när han har möjligheten att röra sig lite. Började med att rykta honom för att få bort åtminstone lite av leran. Då och då smyger jag upp händerna under hans tjocka man – där är SÅ varmt och gott:-)
La en tuss hö till honom och kratsade hovarna. Satte mig sedan ner vid hans huvud och njöt av att bara titta på hans lugn. Helt plötsligt lägger han huvudet i mitt knä och bara ”är”. Vi satt där en bra stund och jag bara njöt. Magiskt!

Kul med IKEA-matta

Tänkt vad kul mad kan ha med en enkel gymnastikmatta från IKEA 🙂 Svängde inom IKEA och inhandlade en Pluffsig vikbar, matta. När vi kom hem la jag ut den i paddocken och lät Reykur sniffa lite på den innan vi började träningen. Lite mysko tyckte han nog allt att den var, men ”OK då matte…vi testar…”
Tanken är att han ska komma upp med alla fyra benen på den. Tycker att han var riktigt duktig för att vara första gången. Mattan gör att underlaget blir en aning instabilt och då tränar han många småmuskler. Man kan vika in mattan, och på så sätt kan man få hästen att trampa in bakbenen under sig.
Ska bli spännande att se hur Reykur utvecklas i denna övningen.