När motivationen tryter

Ikväll var det en sådan där kväll då det hade varit betydligt mysigare att stanna kvar i soffan, än att bege sig ut för att träna. Den Skånska ”vintern” kom plötsligt med blötsnö och regn om vartannat (självklar försvann den lika fort som den kom). Då brukar jag inte tänka och känna så mycket, utan bara gå in i ”action mode”….jag vet ju att jag aldrig har ångrat en ridtur, som min stallkompis så riktigt brukar säga 😉 Det var bara att dra på sig ridoverallen och ge sig ut i ruskvädret. Reykur visade att han var pigg på träning när jag kom till stallet, så jag började med att bygga en rundkorall i paddocken och la ut bommar på marken. Bommarna är vanliga PVC-rör som vi använder – billigt och tål att ligga ute! Han är torr och fin när jag tar ut honom ur boxen. Lägger fram IKEA-mattan så att han kan stå på den när jag ryktar honom. Han är dock av en helt annan åsikt, och visar tydligt att han tycker den är onödig. Bort med den alltså 🙂 Oh well…den kan vi träna på imorgon! Reykur är musblack så all grus och lera syns inte så mycket på honom, men jag kan lova att det ryker rejält om honom när jag använder ”the magic brush” 🙂
I paddocken börjar vi att träna på bommarna. Jag har lagt om taktik här lite grand och ser till att han gör halt innan bommen. Sedan gör jag höga knälyft och använder röstkommandot ”upp” när han ska gå över. Det fungerar faktiskt otroligt bra! Han är superduktig. Röstkommandot använder jag sedan även från sadeln när jag suttit upp.
Vi fortsätter – efter en liten paus – med den omvända rundkorallen. Den här börjar han bli riktigt duktig på. Vi testade i båda varven och för Reykur funkar det nästan lika bra – det är mer jag som ska få ordning på grimskaft och targetstick i ”fel” hand 🙂
Sist tränade vi att sitta upp från pall. Även här har jag ändrat lite och satt pallen parallellt med staketet för att underlätta för Reykur. Det verkar lättare för honom när jag gör så. Denna övning har vi tränat genom att gå förbi, gå förbi och stanna, gå förbi och jag kliver upp på pallen…. till slut står han stilla när jag sitter upp i sadeln. Min duktiga kille!
Det blev bara en kort ridrunda idag pga vädret. Verkligen ALLT var blött, men Reykur kämpade på bra. Lite tempoväxlingar och att gå över bommar, sedan var jag nöjd och det var dags att gå in i stallet igen och värma sig.

Att bygga en rundkorall

Jag har funderat ett tag på att bygga en rundkorall. Den verkar väldigt användbar i träningen, men jag har medvetet väntat lite eftersom den lösning som jag tänkte mig var ganska dyr. Tanken var att jag skulle köpa stolpar med betongfötter på Jula och använda en plastkedja som avgränsning. Pris totalt ca 1800:-! Funderade ett varv till och kom på att man kanske skulle kunna göra en billigare ”patentlösning” genom att köpa korta elstolpar och fästa karbinhakar i dem med buntband. Sagt och gjort…jag begav mig till en av de stora byggvaruhusen i närområdet. När jag testade dem insåg jag att detta var faktiskt mycket smartare än Jula-lösningen:-) Den hade jag ju behövt släpa fram och tillbaka pga tunga betongfötter, men elstolparna tar jag ju bara upp ur sanden och lägger ihop i en hög. Supersmidigt! Köpte också en rulle avspärrningstejp för att använda i rundkorallen. Väl hemma så var jag såklart tvungen att testa. Stolparna visade sig vara ett riktigt genidrag – funkar SÅ bra. Tejpen däremot var en annan femma. Även om det inte blåste nästan någonting, så fladdrade den. Hmmmm….
Kom då på att det finns plastkättingar som man använder som avspärrning, liknande dem som jag hade tänkt från början – det borde väl funka?!. Oh well…tillbaka till byggfirman….Hittade en 25 meters kätting som verkade lätt och bra för en billig peng.
Det har verkligen fungerat toppenbra! SÅ himla nöjd 🙂
Hur får jag volten då rund? Ja där får jag tacka min stallkompis som kom med den briljanta idén att vi fäster en longerlina i en stolpe som får utgöra centrum. Sedan gör vi en knut på longerlinan där vi tycker blir lagom i ½ diameter och sedan är den bara att snurra på och sätta ut stolpar 🙂
Nu är det bara att träna på!
(PS. En läsare kom med en bra kommentar….självklart ska man inte sticka ner elstolpar OM man har lagt markduk i paddocken 🙂 Då får man snickra ihop en fot som man kan sätta stolparna i.)

Så mycket roligare när man är flera

Ikväll har jag och Reykur tränat tillsammans med våra stallkompisar Rosie och Smaetla. Våra hästar funkar väldigt bra tillsammans och så även vi tvåbenta 🙂 Man märker hur värdefullt det är att ha ett par extra ögon när man tränar. Superbra att få tips på vägen när man tränar. T.ex. hade jag inte koll på att jag, efter att jag har sagt ”HO” för att stanna, tar ytterligare ett eller två steg….snacka om dubbla signaler för Reykur! Likaså kunde jag själv inte riktigt komma på hur jag skulle få Reykur att INTE vända ut rumpan så fort vi skulle stanna. Då kom Rosie med den smarta idén att vi skulle kunna börja träna genom att gå längs med staketet…och visst…det var ju så självklart egentligen 🙂 Suveränt att få hjälp med träningen ibland!
Idag byggde vi en enkel bana i paddocken;
1. rundkorall: mitt eget ”patent” med korta elstolpar och en plastkedja funkar superbra. Känner mig faktiskt riktigt stolt över mitt prisvärda (=billiga) hemmabygge! Reykur var ganska taggad ikväll, så jag satsade på att bara skritta honom runt rundkorallen. Det gick mycket bättre än förra gången och vi testade att byta varv, som också fungerade riktigt bra.
2. IKEA mattan: denna har jag tidigare lagt vinkelrätt mot staketet, vilket gjorde att Reykur hade lite svårt att backa av mattan. Nu har vi ändrat och lagt den längs med staketet och helt plötsligt funkade det toppenbra! Jag går längs staketet med honom och upp på mattan där vi gör halt. Sedan försöker jag att träna lite crunches genom att ge godis ungefär vid bogen så att han får börja backa …utan att flytta fötterna. Vi är på god väg 🙂
3. bommar på marken: här har vi haft svårt då han varit övertaggad och bara velat springa över bommarna med släpande hovar. Har testat att lägga upp bommarna på pottor (jodå, ni läste rätt…IKEA pottor är suveräna bomstöd :-)….), men det blev för svårt för Reykur som mer eller mindre har stått stilla hela hösten pga sjukdom. Nu la jag ner bommarna på marken, fick honom att stanna innan bommen och sedan var jag övertydlig genom att göra knälyft när jag gick över bommarna och faktiskt verkade det som att det hjälpte Reykur. Idag gick han riktigt fint över alla bommarna – lugnt och fint utan att släpa i 🙂 Vi är på rätt väg!!!

Den ultimata sporten – för mig

”Att rida är ingen sport – det är ju hästen som gör jobbet” 🙂 Ja suck….det har jag fått höra både en och två gånger. Ofta följt av ett smile, men jag tror nog att det ligger lite allvar bakom det. Jag brukar svara: ”OK, du är hjärtligt välkommen hem till mitt stall för att testa”. Hittills har ingen nappat 🙂 (tur är väl det). Om man inte kan förstå att det är svårt att kommunicera med ett flyktdjur och göra olika övningar genom att ”prata” med kroppen…ja då behöver jag kanske inte förklara det…det räcker att jag vet hur svårt det är.
Faktum är att ingen sport har gett mig så mycket som ridningen – både för kropp och själ. Jag har sysslat med en hel del olika sporter under min uppväxt och gillar när man får ta i och känner av att man faktiskt har tränat. Jag har tävlat mycket i både tennis och friidrott med faktiskt riktigt bra resultat. Däremot kan jag ärligt säga att jag har ALDRIG blivit så fysiskt trött och svettig av någon sport, som jag har blivit av ett ridpass. Helt plötsligt upptäckte jag muskler som hade legat i träda väldigt länge! Dessutom upplever jag att det är svårt att rida om man inte är närvarande i nuet. Det gör att varje ridpass även blir en meditation – jag rensar skallen helt enkelt och får SÅ mycket ny energi. Helt fantastiskt!
Idag begav jag och min goa stallkompis oss ut på en härlig 2 timmars skogstur. Det var helt underbart väder med nästan lite vår i luften. Det börjar märkas av på hästarna också faktiskt – inte bara genom att de börjar fälla sin björnfäll, även på temperamentet märks det 🙂
Reykur var VÄLDIGT seg och ofokuserad på vägen ut och stannade flera gånger. Jag försökte ta det lugnt och heja på honom. Passade också på att öva skvallerträning som jag har upplevt har lugnat honom när vi går promenader. Vi har inte gjort några uteritter de senaste 6 månaderna pga Reykurs sjukdomsperiod, och det märktes idag. Min gulliga stallkompis, som har väldigt mycket tålamod med mig och Reykur 🙂 , hjälpte oss sakta men säkert framåt och helt plötsligt så travade vi på! Jag märkte stor skillnad på Reykurs trav nu efter att Reykur har varit på fysio-behandling. Halvvägs i rundan så red vi in i skogen – över stock och sten – perfekt träning för hästarna. Passade också på att rygga i uppförsbackar – ett tips som vi fick av equiterapeuten Ulrika för att träna Reykurs rumpmuskler.
På väg hem märkte jag att han inte var så sugen på att ha mig på ryggen längre. Jag testade att fortsätta ett tag, men valde sedan att hoppa av och fortsätta promenera med honom. Det behöver vi också öva på. På promenaden fortsatte jag skvallerträna med honom och dessutom sa jag till min kompis att hon kunde rida fram en bit om hon ville öva tölt med sin söta Smaetla. På så vis kunde jag träna min Reykur att gå i det tempo som JAG valde, trots att hästkompisen red lite i förväg. Först omgången gick ”sådär”, men sedan var han superduktig! Nu har vi bestämt att vi ska gå ut och gå regelbundet. Vissa går med hunden (så även jag) – jag går ut och promenerar (och tränar) med min häst 🙂
Oh well…allsidig träning var det ja 😉

Koll på kroppen hos equiterapeut

Jag har ett tag funderat på att ta hjälp av en equiterapeut för att gå igenom Reykurs fysik och nu när jag har börjat sätta igång honom igen efter höstens rehab, så kändes det som rätt tidpunkt. När jag började titta runt och fråga runt för att se vem jag skulle vända mig till, kändes det viktigt att det såklart var någon kunnig och seriös men även någon som tycker att det är OK med klickerträning och har respekt för det sätt jag har valt att träna min häst. Av min gulliga kurskompis Julia fick jag tipset om Ulrika på Kungsborgs gård (https://www.kungsborgsgard.se/) och det blev verkligen en riktig fullträff! Vilket trevligt och proffsigt bemötande vi fick 🙂 Jag kände verkligen att hon tog sig tid och inga frågor var för dumma. Fick dessutom så otroligt mycket information och även bekräftelse på en del saker som jag hade känt inte riktigt stämde.
Jag och min stallkompis lastade in våra två hjärtan och gav oss iväg efter jobbet. Återigen gick lastningen som en dans tack vare klicker + target. HEJA OSS! När vi hade lastat ur hästarna och stallat upp dem i Kungsborgs smedja, så gav Ulrika och hennes man oss ett varmt välkomnande. Första kommentaren om Reykur blev: ”Jisses, vilken stor Islandshäst” 🙂 Yepp..stor och stilig är han min kille!
Ulrika gick noggrant igenom hela Reykurs kropp och det visade sig att han hade ganska mycket som satt fast lite varstans. Bland annat så satt hela ländryggen fast och Ulrika menade att det kan mycket väl ha varit orsaken till att han har kastat av mig och även att vi har haft svårt att få till tölten. Hon hittade också låsningar i nacken/halsen och nedsatt syn på vänster öga, samt en stel bog på vänster sida. När hon hade gått igenom hela Reykur, så började hon att behandla först med laser. Reykur, som hade varit superduktig och stått helt stilla, markerade nu rejält när hon kom åt de punkter där han hade ont. Stackars hjärtat! Därefter gick hon över till att dra och trycka på diverse ställen på Reykurs kropp och ben.
Hon visade mig att han inte hade någon reaktion på vänster öga – han blinkade inte ens när hon höjde handen. Efter behandlingen så hade han fått tillbaka reaktionen och blinkade lika snabbt på båda ögonen. Magic!!!
Hon visade mig också att pga låsningen i ländryggen så har rumpmuskeln inte riktigt tränats och därför behöver jag lägga fokus på den framöver. Hennes träningsordination är långa (aktiva) turer i skritt, tempoväxlingar, övergångar och ryggningar. Det är noterat 🙂
När hon var färdig, så blev det täcke på en trött Reykur och även jag hade lust att gå och lägga mig i soffan och dra täcket över mig. GÄSP! Känner mig väldigt nöjd och att det här var värt varenda krona….och lite till… Det blir absolut en ”favorit i repris” om ett år!
Måste också tillägga att jag kan varmt rekommendera Ulrika på Kungsborgs gård!

Lastning med hjälp av klicker

Innan jag började med klickerträning, så tyckte jag att det var knöligt att lasta Reykur och det var något som jag drog mig för att göra. Vi förstod inte riktigt varandra och han blev lätt stressad och ställde sig på tvären när det var dags att gå på transporten. Jag fick använda en speciell lastningsgrimma som gav honom extra tryck på nosryggen när han inte ville gå framåt, och vi behövde vara flera som hjälpte till. Det blev nästan alltid en väldigt stressad situation som ibland drog ut på tiden – och tid är något man ganska ofta har ont om när man ska lasta sin häst och ge sig iväg.
Nu har jag klickertränat honom med en target stick (pinne med boll på) i ett antal månader och den tar jag också till hjälp när jag ska lasta honom. Det funkar så bra att det nästan känns för enkelt för att vara sant 🙂 Idag lastningstränade jag honom som förberedelse på att åka iväg på behandling på onsdag. Första gången stannade han till precis innan han skulle gå på lemmen, nosade lite på den – vilket är helt OK för min del – och efter viss tvekan gick han bara på. Ingen stress, ingen press, ingen speciell lastningsgrimma med tryck – bara jag och min häst i lugn och ro med fullt förtroende för varandra! Andra gången gick det lite snabbare och tredje gången gick han bara rakt på – precis som om han aldrig hade gjort något annat.
MAGISKT!!! HEJA OSS!!!

Kritik och ifrågasättande

Helt ärligt så förstår jag inte grejen med att jag, sedan jag beslutade mig för att testa relationsbaserad träning med klicker, ska behöva försvara mitt val gång på gång. Jag gör inte min häst illa – tvärtom så verkar han må riktigt, riktigt bra – och ingen annan far illa av det heller. Varför är det mer accepterat att använda ett spö än godis? Jag går inte runt och påpekar konstant hur andra tränar sina hästar. Sorry, men jag förstår det inte. Att träna med klicker innebär inte att min häst får göra precis som han vill MEN han får lov att vara med i besluten baserat på både hans och min dagsform. Faktiskt är det så att han oftare sa NEJ innan jag började med klickerträning – jag såg det bara inte. Inte heller har han blivit ett godismonster, eftersom jag har lärt honom hur han ska agera för att få belöning. Visst, det ser kanske inte supercoolt ut när jag ber honom gå på och av en gymnastikmatta, men de som har läst på vet att det är suverän träning för att träna alla småmuskler och förebygga skador. Varför är det bara snabba galoppturer i skogen som räknas? Träningen på gympamattan behövs för att kunna genomföra de där snabba turerna utan att hästen blir skadad. Dessutom har detta sätt att träna starkt stöd i forskningen om inlärning.
När jag började med klickerträning, så trodde jag kanske att det svåraste skulle vara att man behöver ta det steg för steg och ha tålamod. SÅ fel jag hade – det är en baggis och genom att man ser framstegen så vill man bara träna mer och mer. Det svåraste är absolut att hela tiden behöva försvara sitt val. Varför? I början blev jag väldigt ledsen och undrade om andra inte såg vad jag såg; en matte som jobbade sig blå timme efter timme för att jobba sig framåt och uppåt med små steg i kombination med en häst som blev mer och mer träningsvillig och glad när jag kom. Nu har jag bestämt mig för att strunta i det. Det här är VÅR linje och jag vill utforska hur långt vi kan komma. Vi har kommit oceaner framåt på bara några få månader – tänk var vi då kan vara om ett år. Bara genom att öppna vårt sinne och vara öppen för att det kanske kan finnas ett annat sätt än att dominera sin häst.
Jag älskar min häst till månen och tillbaks 🙂 och det är en sådan lyckokänsla att se våra framsteg för ja….det är VÅRA framsteg…vi gör den här resan TILLSAMMANS och det är jag så oändligt tacksam för. Jag är också tacksam för dem jag har omkring mig som tänker liknande och är ett otroligt stöd – det värmer SÅ! Ni vet vem ni är 🙂

10 min är allt som behövs

Jag tror de flesta vill träna med sin häst varje dag, men ibland kommer vardagen emellan och tiden räcker helt enkelt inte riktigt till. Då brukar jag försöka tänka att det är iallafall bättre att göra något lite än att inte göra något alls. Det tar bort mycket av press och stress över att inte hinna träna just ikväll.
Igår var en sådan kväll. Sent hem från jobbet, mycket annat som behövde fixas hemma och dessutom både blåste och regnade det, så motivationen var inte på topp. Samtidigt så vet jag att så fort jag kommer till mitt hjärta i stallet, så glömmer jag allt det där…andas ut och njuter. Det ger mig SÅ mycket energi.
Igår körde vi därför lite träning inne i stallet;
– vi tränade på att Reykur ska gå upp på mattan med alla fyra benen. Kanske undrar du varför jag använder en matta? Jo, det är en gympamatta från IKEA som gör att underlaget blir lite instabilt och genom att stå på mattan så tränar Reykur sina småmuskler som är svåra att komma åt på annat sätt. I nästa steg så kan man vika in en av delarna på mattan, och på s¨å vis få honom att trampa in bakbenen under sig. Perfekt träning inför tölten!
– när Reykur står på mattan, så använder jag en targetstick (pinne med boll på) som jag håller på olika ställen runt omkring honom. Tanken är att han ska böja sig och ”dutta” på bollen för att sedan få klick + godis. Detta tränar hans böjlighet åt olika håll.
– i sista delen ser du att jag försöker få Reykur att säga ”OK, du får ta på mig tränset nu” genom att ”dutta” på tränset. Tanken är sedan att han ska hålla huvudet stilla, men eftersom detta var första försöket så är jag ganska nöjd med resultatet, men känner att vi behöver träna detta mer. Kanske skulle jag egentligen inte ha tagit på honom tränset utan lagt undan det och tränat igen en annan dag men men…
Att ”dutta” på vojlock, sadel och sadelgjord är något som vi har tränat längre på. Det kan han riktigt bra och där är jag noga med att aldrig lägga på det om han inte säger ”OK”….men nu när han lärt sig vad det betyder så säger han faktiskt alltid ”OK, kom igen…” 🙂 Det är det som faktiskt är fascinerande – det känns som att han verkligen gillar att ha något att säga till om.

Att planera ett träningspass

Jag brukar försöka tänka ut ett par övningar som jag kan göra när jag ska träna med Reykur. Jag skriver ner dem på en liten lapp som jag kan ta med till stallet. Det funkar bra för mig tycker jag och gör så att jag får någon form av struktur i vad vi tränar på. Däremot är det inte alltid att det blir precis som jag har tänkt mig. Allt beror egentligen på hur vi känner oss – både jag själv, men också Reykur. Jag bestämde mig för ett tag sedan att släppa alla ”måsten” och slå bort de där rösterna om att jag måste rida si och så. Istället vågar jag lyssna in hur jag känner mig – både innan och under träningspasset. Iakttar också noga hur Reykur reagerar och hur han verkar må.
Ibland har jag planerat att jag både ska göra markträning och rida, men så märker jag under passets gång att det inte är en bra dag för ridning. Tidigare hade jag hoppat upp ändå, men nu låter jag bli. Det är en otroligt befriande känsla! Nu ser jag istället till att varje pass tillsammans med Reykur blir en positiv upplevelse för oss båda 🙂
Beslutet att bara rida när det känns rätt, har också hjälpt mig komma en bra bit vidare i min ridrädsla och den är på god väg att försvinna. När jag släppte kraven och tvånget, så är det nu bara positiva känslor förknippade med ridning. Det här med att lyssna in sin häst (och sig själv) är väl en av orsakerna till att man ibland blir ifrågasatt när man tränar relationsbaserat, men det funkar för mig och Reykur och därför fortsätter jag. Dessutom är det faktiskt så att det allt oftare känns OK att rida.
Idag hade jag t.ex. planerat att vi skulle börja träningen med att gå slalom över bommar utlagda på mittlinjen. När vi kom in i paddocken började vi, som vanligt, med ”paus” och sedan visade Reykur att han inte alls var sugen på att börja med bommarna. Han var mycket mer intresserad i övningen med att ”dutta” på konen och få godis i en bytta en bit bort. OK…..då blev det så….. Resultat: nöjd och glad häst som ”duttade” bättre än någonsin 🙂 Heja mitt hjärta!!!
När vi skulle rida, så kändes det OK att köra mest skritt och bara lite trav. Det var det som passade för dagen och gjorde att både Reykur och jag fick lyckas tillsammans med ridningen idag. Väldigt viktigt. Jag fortsätter samla lyckade ridpass i kropp och själ….snart, snart är min ridrädsla besegrad 🙂

Att rida ut ensam

Mitt mål är att till sommaren kunna rida ut ensam med Reykur utan begränsningar. Med det menar jag att att vi ska kunna rida vilken runda som helst, i vilken gångart som helst. Det låter ju enkelt, men med vår historik så är det inte lätt som en plätt. Vi behöver jobba oss framåt/uppåt ett steg i taget och jag behöver ta det i MITT tempo. Det är tur att jag är envis – en förutsättning för att det ska lyckas 🙂 Vi har haft lite problem med att rida iväg från gården ensamma. Tydligen är t.ex. soptunnorna på vägen ut superläskiga och sedan kommer det ju en massa andra saker längs vägen som man måste stanna och kolla på. Reykur har inte velat gå framåt, utan det har varit mest ett evigt cirklande på vägen för att få några få steg framåt. SUCK!
Sedan en tid tillbaka har jag ändrat taktik; jag bestämmer ungefär hur långt jag vill att vi ska komma på vår runda. Sedan går jag på vägen ut, sitter upp och rider på vägen tillbaka. Det har funkat ganska OK, men det har varit väldigt många stopp på vägen.
Idag var det dags igen. Vi tränade först lite markövningar i paddocken och sedan gick vi iväg. Jag belönade honom ofta på vägen ut men klarade att göra det utan att vi behövde stanna. Så fort jag såg att öronen började spela och han tittade på annat håll, så blev det klick + godis. Det gick toppenbra! Vi klarade att gå hela sträckan utan stopp. Därefter satt jag upp och red tillbaka 🙂 Jag red genom vår lilla by och halvvägs träffade jag på grannfrun som ville prata en stund. Barnbarnen spelade fotboll – inte helt ljudlöst – på gårdsplanen men Reykur stod stilla och lugnt medan vi pratade. Jag belönade honom med jämna mellanrum och sedan red vi lugnt och stilla tillbaka till stallet. Min fine kille! Det är en SÅ otrolig känsla när man känner att allt funkar och att vi kommunicerar så fint. Nästa gång tar vi det ett steg till 🙂