Flytta bakdelen

Reykur börjar vänja sig vid den nya uppsittningspallen. Han verkar gilla denna varianten mycket bättre än den IKEA-pall som vi har haft innan 🙂
Nu kommer han självmant och ställer sig hos mig när jag står på pallen. Han står hyfsat lugnt kvar när jag ska sitta upp, men ganska ofta så åker bakdelen ut och det blir svårt för mig att komma upp. Därför tänkte jag träna in kommandot ”hög hand” som signal att han ska flytta bakdelen TILL mig. Problemet är att när jag har testat det, så uppfattar Reykur det som att han ska flytta bakdelen FRÅN mig. Inser att jag har tränat alldeles för mycket att tryck mot bakdelen – antingen med blicken eller handen – betyder att han just ska flytta bakdelen FRÅN mig! Suck!
Slängde ut frågan i gruppen Klickerträning för hästar på Facebook och VIPS så fick jag massor av bra ideér. Det är så befriande att vara del av en grupp på FB där man peppar och tipsar varandra istället för att, som jag upplever finns i många andra FB-grupper, bara kritisera varandra.
Jag bestämde mig för att testa höft-target eftersom Reykur är väl bekant med just target och han gillar det. Döm om min förvåning när det funkade på 3:e försöket 🙂
Min smarte kille!!!!

2023 – välkommen!!

Idag var det dags!!! Dags att ta tag i träningen och sätta målen för det nya året 🙂
Vintern här i Skåne har varit SÅ seg de senaste veckorna. Regn, regn och åter regn kombinerat med vind har gjort att motivationen har legat på minus. Samtidigt har det dåliga samvetet vuxit sig större och större.
Därför kändes det så bra när jag läste en FB-post från Ben Harts Horsemansip där kontentan var att under dessa förhållanden så behöver man inte göra allt MED sin häst, utan man kan känna sig nöjd med att göra allt FÖR sin häst. Och det gör jag ju 😉
Under förmiddagen idag fick vi en liten regnpaus och då tänkte jag att det vore ypperligt att komma upp i sadeln igen och börja så sakteliga med träningen.
Det blir inte alltid som man tänkt sig…..
Märkte redan när jag tog in Reykur i stallet att idag var ingen bra dag. Han var allmänt orolig och nafsade efter mig. Det var ganska tydligt att han inte var lika sugen på träning som jag 🙂
Jag och min son kom till stallet vid 12:30 men då hade de ännu inte fått sitt lunchhö, så vi fick börja med att ge dem det. Under tiden passade vi på att mocka ur så mycket vi kunde ur den lertyngda hagen.
När vi hade sadlat och kom ut i paddocken så var Reykur SÅ ofokuserad. En skillnad mot tidigare är att jag idag alltid ”rider” honom från marken först (på inrådan av min tränare) för att kolla av så att han är med mig och lyssnar INNAN jag sitter upp. Idag var det verkligen inte fallet. Hans fokus var överallt förutom hos mig. Plötsligt bestämde sig Lótus – min sons häst – att använda ena hörnan som toalett och högen som blev kvar där var enligt Reykur LIVSFARLIG 🙂
Han är rolig min kille….tydligen är en liten bajshög det farligaste som finns 🙂 Det är likadant när vi rider ut!!
Oh well…..jag försökte gå med honom och få honom att lugna sig. Försökte också springa lite så att han fick göra av med lite energi, men jag kände fortfarande att han hade för mycket bus i kroppen för att jag skulle känna mig bekväm med att sitta upp.
Som tur är har jag min duktiga son som ”co-rider” så han satt upp för att se om Reykur behövde springa av sig lite energi. Det behövde han verkligen men det blev också lite rodeo och hopp och studs. Som tur är så är min son duktig på att parera och han lyckades sitta kvar 🙂
Oh well….nya tag i veckan…..

Jakt skapar oro

Efter vi flyttat till nya stallet i våras, har vi upplevt att båda hästarna är väldigt harmoniska och lugna. De kommer alltid till oss när vi kommer till hagen och det är kul och lättsamt (för det mesta) att träna med dem.
Denna veckan upplever vi dock att något har hänt. När vi kom till hagen i tisdags, så var hästarna inte vid grinden som de brukar. Vi hittade dem längre ner i hagen, men de verkade inte speciellt bekväma med att komma till oss även om de förstod att de skulle få gå in och få hösilage. Igår kväll var de likadant och dessutom hade jag världens bry då jag ensam skulle ta in båda två, och vår yngre häst var SÅ stimmig. Jag hittade dem längre ner i hagen igen (i mörkret) och fick kalla en bra stund innan de till slut kom. Tog på grimman på Reykur och skulle precis vända mig mot Lótus för att ta på honom grimman. Då vände han på en 5-öring och höll på att sparka mig när han for iväg som ett skott. Han sprang inte så långt utan kom tillbaka så att jag fick sätta på honom grimman.
När jag skulle gå in till stallet med båda, så var Lótus SÅ stressad och snarare studsade fram än gick lugnt och fint. Jag fick ta till alla mina krafter för att hålla de båda lugna. Reykur är cool i sådana lägen, men var t.o.m. han lite studsig. Dessutom var han superirriterad när jag tog ut honom för att rykta och nafsade efter mig. PUH!!!
Förstod inte vad som hänt tills vi insåg att det hade varit storjakt i skogarna runt hagen i måndags. Det känns faktiskt som att båda våra hästar har blivit påverkade och skrämda av detta:-( SÅ trist!
Ikväll bestämde vi oss därför att bara göra markträning med båda hästarna. Det blev att träna parkera vid pallen (toppenbra!!) och longering.
Det funkade faktiskt toppen! Reykur börjar bli vän med pallen och jag börjar få kläm på hur jag ska göra med longeringen för att inte hamna i ”bakåtläge”
Som alltid är jag sjukt imponerad över hur lyhörd och träningsvillig min Reykur är. Mitt hjärta!!!

Uteritt – klump i magen och lycka

Hösten är min favorittid på året. Det är precis som att det lägger sig ett lugn över allt när den gör sitt intåg, naturen exploderar i fantastiska färger och luften blir hög och lätt att andas. Lite lägre temperaturer är också, för en kvinna som jag i mina bästa år ;-), alltid välkommet!
I helgen har hösten visat sig från sin bästa sida och idag var det en härlig dag med strålande sol. Under sommaren har jag känt en längtan efter att få komma ut på skogsrundor igen. Enkelt kan tyckas eftersom vi bor i fantastisk natur, men jag har samtidigt känt svårigheten då jag känner mig som en bromskloss för sällskapet som rider ut med mig.
Anledningen är att jag har en ridrädsla i botten som visserligen nästan känns som bortblåst, men ändå känner jag en viss klump i magen när jag ska rida ut och jag tror att det beror på att varje gång Reykur har blivit sjuk, så får jag ett avbrott i ridningen. När har blir frisk igen och vi ska komma igång med ridningen igen, så känns det som att jag får börja om från början (nästan). Jag får då lite flashbacks från de gånger han har exploderat och slängt av mig under uteritter.
Nu har jag dock bestämt mig för att aktivt börja jobba med detta – jag gillar ju att rida ut 🙂
Idag bestämde jag därför med mina snäll stallkompisar att vi skulle ta en lugn tur i skogen. Jag skrev ”lugn tur = skritt och trav/tölt” för att faktiskt pressa mig själv lite till att inte ”bara” ta en skrittrunda, utan att faktiskt hänga på om det blev ökat tempo en stund.
Vi var 3 Islänningar och en storhäst som gav oss ut på förmiddagen. Vår son hängde med på sin Islänning som var VÄLDIGT taggad och stegrade sig tre gånger i början! Vi konstaterade alla att det var tur att det var just han som satt på hästen, då han har en suverän balans 🙂 Han lugnade sig dock ganska snart och vi konstaterade bara att vi verkligen behöver komma ut mer i naturen 😉
Vi red i skogen med mycket sten och klättring – toppenbra träning för hästarna – och det blev därför naturligt med skritt. Kände mig lite spänd i början och då tappar jag liksom balansen framåt. Men det la sig efter ett tag, och jag kände mig bättre till mods.
Vi kom till en uppförsbacke och då bestämde vi oss för att trava. Jag lät Reykur trava på och han tog t.o.m. några galoppsprång. Det kändes helt OK, just för att det var en uppförsbacke tror jag.
Efter ett tag så ökade vi tempot igen och då for två av hästarna iväg och Reykur orkade inte hänga med riktigt utan vi blev på efterkälken. Som tur var, så var en av hästarna kvar en bit bakom oss. När Reykur märkte att de främsta hästarna hade skapat ett ganska bra avstånd, då märkte jag att han la öronen bakom och drog upp huvudet. Den signalen känner jag igen….och den vill jag INTE ha….
Jag vände honom därför för att visa att den ena kompishästen var kvar bakom oss. Det lugnade honom lite, men sedan fick jag göra lite volter och skänkelvikningar tills kompishästen kom fram till oss. Då var han lugn och jag kände mig lite stolt över att jag hade lyckats bryta mönstret och att han kände sig lugn och trygg igen 🙂
Klumpen i magen blev mindre och mindre för att helt försvinna när vi var tillbaka i stallet. Då hade den istället omvandlats till en lyckoklump……
Nu spar jag den känslan i mitt sinne för att ta fram den när jag behöver den 🙂
Mitt älskade (Isländska) hjärta <:

En välbehövlig paus

Oj vad den här sommaren gick fort…eller när jag tänker efter…det gör den väl alltid!! Jag är typen som inte riktigt fixar värmen, så för mig är hösten alltid SÅ välkommen. Jag tycker att den för med sig ett sådant lugn som jag ibland saknar under sommaren. Visst kan jag sakna de långa ljusa sommarkvällarna, men tycker samtidigt att det är SÅ härligt när man får krypa upp i soffan, tända ljus, andas frisk luft och sova en hel natt utan att vakna helt genomsvettig 🙂
Nästan lite omedvetet bestämde jag mig för att ta en liten paus från det digitala under sommaren. Det har varit ett helt galet halvår för mig/oss i familjen med flytt av hästar x 2, sjukdom i familjen, nytt jobb och oron för att Reykur ska bli sjuk igen. Det blev bara lite för mycket av det goda men nu är jag tillbaka med full kraft.
Vi är nu snart inne i september och för första gången sedan jag köpte Reykur 2018, så mår han faktiskt riktigt bra under sommaren!!! Jag vågar nästan inte skriva det, men känner samtidigt att alla andra somrar så har han blivit sjuk i början av sommaren så alla dagar vi har fått ”sjukfria” tillsammans denna sommaren är en fantastisk bonus.
De åtgärder jag har gjort är dels att han har flyttat till ett nytt, luftigt stall med superfina stora hagar, jag har fått ner honom i vikt och han har även fått behandling av equiterapeut Juliane Klink två gånger innan sommaren (med akupunktur) för att boosta hans immunförsvar och varje månad (sedan 1,5 år) ger jag honom en spruta immunterapi. Jag har också börjat komma igång med ridningen och att motionera honom mer.
De sista två veckorna har han blivit något lite sämre med rossel och hosta, så jag har inte velat anstränga honom med ridning i värmen men han är trots det SÅÅÅÅ mycket bättre än alla andra somrar hittills. Det känns fantastiskt och så otroligt hoppfullt.
Jag fick tipset av vår equiterapeut att testa saltvatteninhalationer och ju mer jag läser på om det, ju mer tror jag faktiskt att det hade varit fantastiskt för Reykurs del. Jag vill ju helst undvika kortisoninhalationer pga fångrisken, men tyvärr kostar en saltvatteninhalator 10.000:-!!!! Är nu alltså på jakt för att se om jag kan hitta någon begagnad alternativt om man kan få hyra en sådan någonstans. Fick tipset av min holländska väninna att där hyr veterinärer ut sådana, men när jag frågade Evidensia så fick jag bara till svar att de inte har något behov för detta.
Och mitt försäkringsbolag vill absolut inte betala, men att hosta upp samma peng för kortisoninhalationer (trots alltså fångrisk vilket = mer kostnader för dem totalt) det har de inga problem med!
Oh well….jag fortsätter leta för att ge mitt hjärta de bästa förutsättningar att må bra!!

En törn på självförtroendet

Denna veckan har jag inte riktigt räckt till 😦 Det har varit SÅ mycket….på jobbet, hemma, i tankarna …..ja …överallt….
Märkte det när jag skulle köra ett pass i paddocken i torsdags. Jag kände att jag inte riktigt kom ner i sadeln utan skumpade mest ovanpå. Reykur gjorde verkligen sitt bästa för att förstå, men det var verkligen inte lätt för honom 😦
Igår red vi så ut tillsammans med sonen, för första gången själva på nya stället. Jag kände mig spänd på vägen ut och återigen for tankarna åt alla håll och jag hade svårt att fokusera och få tillbaka tankarna till att ”bara” vara där och då. Jag kände mig spänd och kunde inte riktigt slappna av – hur mycket jag än försökte andas ut. Som tur är har vi fantastiska omgivningar kring stallet, så även om vi bara red en mindre runda så är den utmanande för hästarna som får klättra och kliva över stock och sten 🙂 Vi bestämde oss för att rida upp till vändplatsen – en ritt på kanske 15 minuter – och sedan vända tillbaka…allt för att få en lyckad runda. På vägen tillbaka kände jag att det släppte lite och jag kom ner en bit i sadeln 🙂 Det blev en lyckad runda 🙂
Idag var det dags för lektion. Även om jag var i god tid i stallet, så kände jag fortfarande stressen i kroppen. När jag sedan kom till hagen och hittade Reykur liggande ner så knöt det sig lite ytterligare i magen. När han dessutom inte reste sig direkt och kom, så kändes det ännu mer….oron för att något inte skulle stämma infann sig direkt. Ganska onödigt eftersom han bara var sömnig som det verkade 🙂
Jag var verkligen taggad för lektionen och har sett fram emot den, men återigen kände jag att jag inte kom ner i stressnivå. Då är det SÅ skönt att ha en tränare som uppfattar signalerna och när hon ”tryckte på precis rätt knapp” så kunde jag faktiskt inte hålla tillbaka tårarna. Då bubblade det bara ur mig att jag har känt mig så stressad…inte bara av mycket jobb, mycket hemma, nedräkning inför semester osv….men även att tanken ”varför kan alla andra och inte jag” ..plötsligt har kommit upp helt oväntat.
Min duktiga tränare visste precis hur hon skulle hantera det och anpassade träningen så att vi kunde lyckas och jag kunde avsluta med en härlig känsla 🙂 Hon sa att hon aldrig har sett Reykur så mjuk och följsam som idag. Dessutom vill hon att jag inte ska tänka på hur länge jag haft honom och jämföra med andra som har ridit så länge, utan istället tänka på hur länge jag har kunnat rida honom i realitetet…pga hans sjukdomsperioder. Det är ju så sant, men idag blev det bara för mycket 😦
Det som jag känner är en SÅ stor skillnad idag mot då, är att när det blir så här som fortsätter Reykur verkligen göra sitt bästa och han visar verkligen att han vill förstå vad jag menar.
Det är det som gör att jag tror på oss och på vår framtid tillsammans. Förutom att jag älskar honom förstås 😉

Möta sommaren med ny inspiration!

För några veckor sedan hämtade jag upp min bästa väninna Thea på Kastrup. Där strålade vi samman – hon från Holland och jag från Sverige – för att under en långhelg riktigt FROSSA i vår underbara hästras Islandshästen :> på Icehorsefestival i Herning, Danmark.
Det blev liksom tredje gången gillt för oss då 2020 och 2021 ställdes in pga Covid, så nu var vi SÅ taggade och förväntansfulla. Och tänk….det blev precis så bra…eller kanske t.o.m. bättre än vi tänkt oss. Just pga pandemin så har vi inte setts på över två år så Theas kollegor var lite fundersamma på om hon inte var rädd att det skulle uppstå en pinsam tystnad och kännas obekvämt när vi träffades. HA HA….de känner verkligen inte oss….. tror knappt att där var en tyst minut under de fyra dagar vi hade på oss 🙂 🙂 SÅ härligt att äntligen ses igen.
Vi började med en tur söderut till Naestved där Theas dotter arbetar på en gård med Islandshästar. Vädret visade kanske inte sig från den bästa sidan, men vad gör väl det när man har trevligt sällskap och fina hästar omkring sig. SÅ mysigt! Princesstårta och godisbilar var beställt, så det fick följa med från Sverige 😉
Sedan begav vi oss vidare till Herning och vår lilla lägenhet som såg SÅ mysig ut på bilderna. Förväntningarna var höga och de uppfylldes mer än väl. En jättefin och fräsch lägenhet i vad som såg ut att vara en gammal stallänga. Ett välfyllt kylskåp väntade oss och på mornarna kom värden med bullar levererade direkt från bageriet. Vilken lyx!
Sedan blev det långa dagar fyllda av tölt, pass m.m. Min man kommenterade det med: ”Man måste nog vara lite nörd för att sitta där och glo i 3 långa dagar” och ja…det stämmer nog lite. Vi tyckte det var SÅ kul och spännande att få sitta när och verkligen se hur de jobbar hästarna i de olika gångarterna. För min del så trillade faktiskt både en och annan pollett ner…..AHA…det är SÅ man ska göra….. 🙂
Tiden gick alltför fort men vilka härliga minnen vi fick med oss hem. Nu laddar vi för augusti 2023 då World Championship hålls i Ooirschot i Holland!!!

Vi har landat & hittat hem

Har haft en liten paus i skrivande här, då jag har behövt ha fokus på annat men nu är jag/vi tillbaka 🙂 En av anledningarna till pausen är att vi har flyttat hästarna… Vi trivdes väldigt bra på stället som vi flyttade till i höstas, men tyvärr så visade sig hagen vara lite för liten för killarna och dels trampade de upp den så att det blev mest lera, men de började även visa tecken på missnöje så när vi fick möjlighet att flytta till ett stall med betydligt större hagar i närheten, så valde vi att tacka ja 🙂
Nu är det två veckor sedan vi flyttade och det känns SÅ bra…både för mig och för min son som äger vår ena häst. I detta stallet finns ungdomar – något som han saknat tidigare – och det känns bra även för mig så att han får lite ny glädje och motivation i ridningen/träningen.
I helgen har vi haft besök av Islandshästkompisar för lektionsridning med tränare och lite social samvaro och det gick SÅ bra!! När jag igår kväll låg och funderade innan jag somnade, insåg jag plötsligt att det känns faktiskt som att vi har landat och hittat hem 🙂 Jag hoppas och tror att den känslan består länge, länge…..
Nu ser jag fram emot en vår med mycket träning i olika former OCH uteritter i den fantastiska skogsmiljö som omger stallet. Jag övar tölt med Reykur och det går SÅ bra. Han lyssnar superbra och det känns som att vi har kul tillsammans. Min fine kille!!! Du e bara BÄST!!!

Genomgång av equiterapeut

Idag var equiterapeut Juliane Klink från Änghaga här(https://www.anghaga.org/equine-optimizer-akupunktur-och-amt) . Reykur har blivit behandlad två gånger tidigare av equiterapeut. Första gången var för två år sedan (av annan equiterapeut) och då hittade hon bland annat väldigt många låsningar i hans rygg och kramp i vänster bakben. Förra året var det lite färre ”fynd” och i år var det riktigt bra med inga större anmärkningar 🙂 .Han fick t.o.m. kommentaren att vara en väldigt fin häst 🙂 Det känns också fantastiskt att få bekräftelse på att den markträning som vi har gjort mycket i perioder när han varit sjuk, verkligen ha gett bra resultat på både muskler och rörlighet. Vi har tränat både att stå/gå på IKEAS gympamatta och balansbrädan mycket, och enligt equterapeuten så syns det 🙂 Så härligt när allt slit ger resultat!!!
Han fick också testa på lite nålar för att bland annat boosta hans immunförsvar för att förebygga luftvägsproblem. Vi kommer att ge honom ett påfyllnadsboost i maj innan hans normala sjukdomsperioder börjar. Därefter håller vi tummarna för en sjukdomsfri sommar!!!

Lastning – nu funkar det!

I början när jag hade blivit Reykurs ägare och fram till att jag började träna Relationsbaserat för 2,5 år sedan, hade jag STORA problem att lasta honom. Jag behövde ta hjälp av en speciell lastningsgrimma, longerlina, spö och vi behövde vara 2-3 personer för att överhuvudtaget få på honom på transporten. Trots detta tog det oftast väldigt lång tid och OM han gick på…ja då var det oftast från sidan eller på något annat märkligt sätt. Då brydde jag mig inte så mycket om just det, utan var glad bara jag fick på honom.
Sedan började jag träna Relationsbaserat och idag funkar lastningen toppenbra!
Egentligen har jag inte tränat själva lastningsmomentet så mycket som man skulle kunna tro MEN däremot har jag marktränat honom väldigt många timmar. Jag har jobbat mycket med att han bara ska följa mig, mina rörelser, mitt tempo och göra halt när jag signalerar att jag kommer stanna. Jag har också röstkommando för ”Gå långsamt” och det varierar jag mycket med. Det är han GRYM på….man kan nästan se på honom att han känner sig lite stolt när han fixar det 🙂 Det använder jag även uppsuttet ibland.
I början använde jag mig väldigt mycket av target-följ och det var något som Reykur fattade genast. Han är superduktig på det och därför använde jag mig av just en target i början när vi skulle lastningsträna också 🙂 Det underlättade enormt. Kommer ihåg en gång i början när vi skulle hem från veterinären i Helsingborg. Reykur hade blivit sederat och trots att han ”nyktrat till” på box, så var han alltid svår att lasta efter det. Min man var med mig och vi kämpade och kämpade för att få på honom på transporten. Till slut var jag bara trött och irriterad och bad min man gå och hämta den target som jag, turligt nog, hade tagit med mig. Min man misströstade och undrade hur det skulle hjälpa, men hämtade ändå den. Jag höll den framför Reykur och han gick på som om inget hade hänt 🙂
Jag har också tränat väldigt mycket med honom att stå och gå på instabila underlag såsom IKEAs gympamatta och en balansbräda som min man har byggt. Båda dem är verkligen Reykurs favoriter – så till den milda grad att jag måste plocka bort mattan från paddocken när vi ska göra något annat 🙂 Den är som en magnet för honom 🙂 Filmen nedan med balansbrädan är från oktober 2021. Då sträckte han sig ganska långt åt sidorna utan att flytta hovarna direkt. Nu har han lärt sig att han kan balansera upp och flytta hovarna så pass bra att han faktiskt ofta står i våg, trots att jag flyttar mig från sida till sida! Det är suveränt!
Just den träningen tror jag har gjort att han inte reagerar nämnvärt om baklemmen inte är helt stabil när han kliver upp på den – något som många hästar kan uppleva obehagligt.
Jag är SÅ stolt över min fine kille när jag ser dessa filmer 🙂
Ganska ofta känner jag att det jag åstadkommer med Relationsbaserad träning är MAGIC!!!