Jakt skapar oro

Efter vi flyttat till nya stallet i våras, har vi upplevt att båda hästarna är väldigt harmoniska och lugna. De kommer alltid till oss när vi kommer till hagen och det är kul och lättsamt (för det mesta) att träna med dem.
Denna veckan upplever vi dock att något har hänt. När vi kom till hagen i tisdags, så var hästarna inte vid grinden som de brukar. Vi hittade dem längre ner i hagen, men de verkade inte speciellt bekväma med att komma till oss även om de förstod att de skulle få gå in och få hösilage. Igår kväll var de likadant och dessutom hade jag världens bry då jag ensam skulle ta in båda två, och vår yngre häst var SÅ stimmig. Jag hittade dem längre ner i hagen igen (i mörkret) och fick kalla en bra stund innan de till slut kom. Tog på grimman på Reykur och skulle precis vända mig mot Lótus för att ta på honom grimman. Då vände han på en 5-öring och höll på att sparka mig när han for iväg som ett skott. Han sprang inte så långt utan kom tillbaka så att jag fick sätta på honom grimman.
När jag skulle gå in till stallet med båda, så var Lótus SÅ stressad och snarare studsade fram än gick lugnt och fint. Jag fick ta till alla mina krafter för att hålla de båda lugna. Reykur är cool i sådana lägen, men var t.o.m. han lite studsig. Dessutom var han superirriterad när jag tog ut honom för att rykta och nafsade efter mig. PUH!!!
Förstod inte vad som hänt tills vi insåg att det hade varit storjakt i skogarna runt hagen i måndags. Det känns faktiskt som att båda våra hästar har blivit påverkade och skrämda av detta:-( SÅ trist!
Ikväll bestämde vi oss därför att bara göra markträning med båda hästarna. Det blev att träna parkera vid pallen (toppenbra!!) och longering.
Det funkade faktiskt toppen! Reykur börjar bli vän med pallen och jag börjar få kläm på hur jag ska göra med longeringen för att inte hamna i ”bakåtläge”
Som alltid är jag sjukt imponerad över hur lyhörd och träningsvillig min Reykur är. Mitt hjärta!!!