Den skånska vintern har den senaste tiden visat sig från sin sämsta sida…..is, snö, is, snö, is….och till slut TÖVÄDER….vilket innebär ännu mer is 🙂
Vid senaste skoningen valde vi att inte sätta snösulor då det var ganska lerigt i hagen…och det skulle ju ändå inte komma någon snö innan jul. NÄHÄ!!!
Oh well…vilken tur (& lyx) att vi då numera har tillgång till ridhus bara 2 min gångväg från nya stallet 🙂 Det gör att träningen kan fortsätta trots att paddocken är FULL med blötsnö.
Jag har börjat så smått med att få till tölten med Reykur. Det känns helt fantastiskt 🙂 Han verkade tycka att det var SÅ kul i ridhuset och blev väldigt taggad men lyssnade ändå väldigt bra. Till slut lät jag min son sitta upp och dra några galoppvarv i ridhuset (jag är inte där riktigt ännu) ….det verkade Reykur tycka vara toppen!
Vi har också tränat på att jag ska gå i sadelläge och att han ska skritta framåt på spåret. Det har aldrig funkat tidigare. Då har han bara snurrat för att komma till mig. Nu funkar det helt plötsligt – polletten har trillat ner 🙂
Jag upplever att han tyr sig väldigt mycket till mig sedan vi bytte stall. Kanske att han känner att jag känner mig harmonisk och glad? Han lyssnar väldigt bra och jag känner att han verkligen vill göra sitt bästa. Han är fortfarande uttrycksfull och talar om högt och tydligt när det är något han inte gillar. Det är bara hans personlighet och det tror jag aldrig kommer försvinna, men det känns på något sätt ändå annorlunda när han gör det numera – på ett positivt sätt.
Idag var det dags igen för mig att ge honom den spruta som jag ger 1 gång/månad som en del av hans immunterapi. Det känns verkligen som att vi har hittat ett sätt som funkar för oss båda och vi har en ”deal”;
- jag visar honom sprutan och säger ”Det är dags för sprutan. Visa mig när du är redo”.
- han visar det genom att ställa sig lite bredbent med frambenen, lyfter huvudet något och vrider det lite åt höger så att jag lätt kan komma åt att dra ut huden
- han står blixtstilla och låter mig tvätta och sedan injicera
- när jag är klar säger jag just det ”Nu är det färdigt”. Då börjar han röra sig igen.
- självklart avslutar vi med godis och massor av beröm. Min coole, fine kille! SÅ stolt över honom
Mitt isländska hjärta 