Livet kom emellan

Ibland kommer just livet emellan….sjukdom och bortgång får en att inse att allt är förgängligt 😦 Just i dessa stunder, bland annat, är det SÅ underbart att ha hästarna och stallet. Det är som balsam för själen.
Det känns som att det hänt SÅ mycket sedan vi flyttade…ändå är det inte så länge sedan. Killarna har ny bott in sig på riktigt och fått riktigt fina boxskyltar. Jag tycker att det har gått över förväntan, men de senaste dagarna har framförallt Reykur börjat visa att han inte är helt nöjd med att ha fått en betydligt mindre hage där det just nu knappt finns ett grässtrå.
De har ju haft ENORMA hagar tidigare och jag inser nu att vi inte har behövt tänka på berikning då det har funnits naturligt i hagen, men nu när hagen är mindre och det inte finns en massa gömställen och träd att tugga på….då behöver vi nog vara lite mer kreativa så att de har sysselsättning under dagen. Svårigheten är så klart dels att Reykur inte tål halm, så det kan jag inte lägga ut, men även att vi inte är hos dem varje dag och även om vår stallägare är så vänlig, så kan jag rimligtvis inte lägga ut berikning av hagen varje dag på henne! Hmm….det tål att tänkas på….
När vi kom dit ikväll så hade Reykur tuggat i sig delar av foderhäcken…som är en gammal äpplelåda i trä 😦 Obehagligt med träbitar och spik, så det var bara för oss att hämta släpen och lasta den som var kvar. Suck…nu får vi fixa något annat. Funderar på ett traktordäck som jag fick tips om på FB. Tänker att det kan han väl ändå inte tugga i sig!!!
Efter att vi tagit in dem, så gav jag Reykur sin månadsspruta för immunterapin. Det går fortfarande riktigt bra och han förstår att han ska stå helt stilla när jag ger honom sprutan 🙂 Duktig kille! Sedan tog vi ett litet pass i paddocken med pilatesbollen, poolnoodle (för Panther walk) och balansbrädan. Allt fixade han toppenbra 🙂 Jag tänkte att det var bra för honom att få jobba med skallen lite 🙂
Sedan tog vi en stund för att försöka klicka in vattenkoppen som han har i boxen. Den gillar han inte, så vi får fortfarande ha en hink för vattnet men jag försöker vänja honom vid vattenkoppen – får se om jag lyckas.
I helgen tog vi vår första uteritt i den härliga omgivningen. Dit vi har flyttat finns FANTASTISKA ridvägar som är oändliga i härlig skog. Det är nästan så att man väntar sig att se en älva eller ett troll som sticker upp bakom någon mossig stubbe 🙂 Inga bilar så långt ögat kan se…men ibland kommer vi säkert stöta på antingen en jägare eller något vilt….det vimlar av både vildsvin, rådjur och annat här i trakterna….ibland känns det nästan som att bo i ett vilthängn 🙂
Uteritten gick över förväntan. Jag fick ett tråkigt dödsbud om en kär vän precis innan jag skulle sitta upp, så det påverkade mig så klart mentalt. Det var precis som att Reykur förstod…..han var SÅ tillgiven, kelig och lyssnade så otroligt bra på mig hela uteritten. Mitt älskade hjärta!!! Ritten gick i vacker skog över stock och sten, upp och ner för backar. Tufft för Reykur som inte varit igång sedan juni. På slutet märkte jag att han var SÅ trött, så då valde jag att sitta av och promenerade tillsammans med honom sista biten. Ser fram emot att utforska skogarna häromkring ytterligare…..så underbart!!!