OK…precis när man tänker att nu går det SÅ bra….ja…då tar man vatten över huvudet och får ett bryskt uppvaknande 🙂
Häromdagen skulle jag och sonen ta en (kort) uteritt. Märkte redan när jag kom till stallet att allt inte var OK med Reykur. Någon annan i stallet hade tagit in honom 2 timmar innan jag kom dit, och ändå stod han med flughuvan på i boxen 😦 När jag öppnade boxdörren, s¨å kom han inte till mig som han brukar utan stod bara med huvudet i hörnet på boxen. Fick kalla och peta på honom så att han till slut kom till med. Redan där kände jag att det var något som hade hänt och inte var OK.
Oh well….jag ryktade honom och sadlade honom. Han gav sitt OK, men jag märkte att han inte var var helt OK. Vi gick ut och jag lät honom beta medan jag satt upp. Första delen av rundan var helt OK. Har var väldigt ”på” och energisk, men jag fokuserade på att inte hålla in honom – det vet jag inte funkar! Tyckte ändå att han höll en fin, energirik skritt. Jag lät honom beta med jämna mellanrum för att få ner honom i energinivå. Efter ca 3/4-del av ritten så ville min son tölta iväg med sin häst och jag gav OK. Tänkte att det var OK så länge jag lät Reykur beta – var SÅ fokuserad på att veterinären sagt till mig att han bara får skritta nu i början av igångsättningen 🙂
Jag stannade bredvid ett majsfält för att låta Reykur beta och gav honom l¨ååååååånga tyglar (SÅ dumt!!!). Sekunden innan så kommer jag ihåg att jag tänkte att det kanske inte var så smart ställe att stanna på eftersom det ofta finns vildsvin i majfält och han skulle kunna bli skrämd.
Ha…..någon sekund senare vände Reykur på en 5-öring och gav sig iväg i full fart mot Linus/Lótus som nu hade hunnit en bra bit ner på vägen.
Jag ”fibblade” med mina långa, hängande tyglar men lyckades så klar inte få upp dem, tappade balansen och föll i dikten. Ingen större fara då jag landade mjukt, men jag blev rädd att Reykur skulle springa upp på vägen. Inte ens det behövde jag vara orolig för då han stannade så fort han kom fram till Linus/Lótus – duktig häst 🙂
Oh well… det kändes skönt att han inte ”lekte rodeo” med mig som tidigare gånger utan detta var mer en vanlig avsittning. Jag kunde också identifiera vad jag gjorde fel.
Bara ett kavla upp ärmarna och upp i sadeln igen 🙂