Miljöträning deluxe ;-)

Idag var tanken att jag o Reykur skulle rida ut tillsammans med min son Linus och hans Lótus, meeeeeeen det blåste galet mycket!!! Reykur bryr sig inte så mycket, men så klart blir alla hästar lite mer på tårna när det är hård vind. Däremot var Lótus väldigt stressad när vi tog in hästarna för att sadla dem, så jag sa till Linus att han fick bestämma om han ville att vi skulle rida ut eller stanna i paddocken. Först ville han stanna i paddocken just med tanke på blåsten och att Lótus var väldigt ”på tårna”, men så plötsligt sa han att vi testar att rida ut 🙂
Jag hade bestämt mig för att börja att promenera med Reykur, just för att se hur han reagerade på vinden, men Linus ville sitta upp direkt på Lótus – något som skulle visa sig inte vara helt enkelt. Han är ju en unghäst som inte har varit så mycket riden, så det är mycket han måste vänja sig vid. Till slut kom dock Linus upp och direkt började Lótus trava iväg. Linus hanterade det toppenbra och Lótus lugnade sig snart. Reykur och jag började promenera, men plötsligt dök stallägarens superläskiga robotgräsklippare upp precis intill Reykur!!! Tvärstopp! Jag lät honom titta på den och matade på med godis för att motbetinga hans känsla. Det verkade funka…efter ett tag så suckade han bara och sedan följde han med mig 🙂
Under uteritten mötte vi bl.a. många människor och olika lantbruksmaskiner, så det var verkligen en bra miljöträning för båda hästarna. Jag lät Reykur njuta av gräset i vägkanten med jämna mellanrum och han lyssnade SÅ bra när jag bad honom ta upp huvudet för att gå vidare.
När vi kom i slutet av rundan, så stod där plötsligt ett par kossor precis intill vägen där vi skulle gå. Där blev det tvärstopp – för båda hästar!!! Till slut valde jag att gå av och gå förbi med Reykur. Inga problem. För Lótus var det lite svårare att komma förbi, men till slut lyckades Linus få honom trygg nog att gå förbi de ”livsfarliga” kossorna:-)
För mig kändes det så härligt att kunna genomföra hela rundan i blåst och ändå känna mig lugn och trygg med att Reykur lyssnar SÅ bra på mig. Han känns så ”happy” och det känns som att han verkligen vill göra rätt och lyssna på vad jag säger. Det känns som en enorm trygghet och som att vi har ”knäckt koden”. Mitt fine hjärta…..