Vi bor på landet längs en grusväg. Det är fantastiskt vackert i naturen just nu med en kaskad av färger längs vägkanten. Det kan jag verkligen njuta av och älskar just denna tiden på året. MEEEEEEEN….när man har en häst som tydligen också ÄLSKAR denna tiden på året – dock av en annan anledning nämligen att maskrosor är SÅ gott – ja, då känns det ibland lite hopplöst 🙂
Häromdagen försökte vi oss på att gå en sväng. I början kändes det mest som att jag hängde efter Reykur som en liten vante då han drog från sida till sida med av maskrosor överfyllda vägkanter. Suck! Samtidigt förstår jag Reykur….det är ju som att släppa in ett barn i en godisaffär 🙂 Nå väl…när han hade betat lite här och var, så gjorde jag ett försök till att plocka upp honom för att gå lite innan han fick beta igen. Jag räknar ner, 3 – 2- 1 – kom, och tar sedan lätt i grimskaftet för att be honom komma med mig. Självklart får han klick o godis när han tar upp huvudet och börjar gå! Förvånansvärt snabbt så började han lyssna på mig och jag fick med mig honom utan dragkamp. Dock kunde jag inte låta bli att le för jag kunde riktigt känna hur han kämpade för att ”bara” gå mitt på vägen och vänta på mitt ”Varsågod” när han fick beta igen. Hela han kändes nästan som en popcornmaskin som bara bubblade 🙂
Ikväll var min plan att vi skulle göra diverse markövningar i paddocken. De två första övningarna gick ganska bra, men sedan var det kört! Det växer SÅ mycket maskrosor precis utanför paddocken och just nu har en del också vuxit in i paddocken. Det blev helt enkelt för mycket för Reykur att motstå det och träningen prioriterades ner 🙂 Till slut kände jag att det var bättre att avbryta träningen och släppa ut honom i hagen igen. Förmodligen kände han också att jag inte var helt i stöt. Känner mig SÅ trött efter att ha vaccinerats mot Covid igår och dessutom inte helt ”happy” efter många tankar kring förändringar i stallet och minskad motivation. Reykur verkar läsa av mig väldigt väl, och när det är så här så går träningen ofta lite sämre.
Oh well…..ny dag imorgon….nya tag….
Mitt isländska hjärta 