Hantera förändringar

Jag har insett att jag egentligen inte är så glad i förändringar…det känns tryggt och bra att allt bara ”lunkar på”. Detta trots att jag varit en orossjäl som har flyttat massor av gånger, t.o.m. bytt land ett par gånger och tidigare har gillat stadens puls och stora fester. När vi flyttade ut på landet där vi bor nu, kändes det plötsligt som att jag hade hittat hem och jag fick ett lugn inom mig. Det är underbart! Men….livet är ju föränderligt och ibland måste man hantera förändringar. På senaste tiden har jag haft stora förändringar på mitt jobb och ungefär samtidigt bestämde min stallkompis sig för att flytta. Superbra för hennes del, men det kändes jobbigt för mig då jag blir ensam kvar. Vi har haft lite lika tankesätt gällande hästhantering och det har känts tryggt och roligt. Det kan jag ibland känna är en svårighet med den typ av träning som jag har valt: vi är (ännu) inte så många som tränar på detta sätt och ibland känner man sig lite utanför. Däremot är jag fast besluten om att detta är det sätt jag VILL träna Reykur på och jag märker också att han mår bra av det, så i just det beslutet tvivlar jag verkligen inte. Har dock en dröm om att jag skulle hitta en stallplats med flera liksasinnade som jag skulle kunna hitta på kul saker tillsammans med, men ganska ofta tänker jag att det är nog en utopi….
Jag har märkt att det nästan är som en sorgprocess att gå igenom förändringar av detta slaget, men samtidigt inser jag fakta och att det är bara jag själv som kan ta tag i saken.
Sagt och gjort….jag har bokat datum för uppkörning för B96-kort. Tänker att jag evt ska köpa mig ett släp så att jag kan åka iväg med mitt hjärta för att rida med andra. Hoppas att jag klarar det.
Vi har också varit iväg ett par dagar – kände att jag helt enkelt behövde en paus och när jag väl kom hem igen till mitt hjärta så blir det så självklart varför jag kämpar på.
Trots allt så kan jag inte hjälpa att jag ganska ofta hoppas på att min utopi, ska bli verklighet 🙂 Det hade varit SÅ underbart att ha kul stallkompisar….jag är ju där varje dag många timmar….och sedan hitta på kul saker tillsammans med andra som har ett öppet sinne för att jag tränar lite annorlunda.
Idag tog jag och min son hästarna på en promenad för att träna dem hantera gräset (& maskrosorna!!!) i vägkanten. I början var Reykur VÄLDIGT taggad, men halvvägs insåg han plötsligt att han får lov att äta om han bara lyssnar när jag säger ”Varsågod”. Han är SÅ duktig, mitt hjärta!!1