Att hantera gräset vid uteritt/promenad

Reykur är ca 410 muskler, jag är ca 50 kg muskler blandat med lite annat 🙂 Utgången vid en dragkamp om det smaskiga gräset som börjar komma i vägkanten, är given…..jag har INGEN möjlighet att hålla emot om Reykur bestämmer sig för att han vill ha gräset i kanten. Tvärtom så flyger jag med som en liten vante 🙂
Därför vill jag skapa ett lugn kring det här med gräset. Jag vill kunna ha lugna och trivsamma uteritter och promenader….både för mig och Reykur. Lösningen för oss tror jag är den s.k. ”gräsutmaningen” som innebär att han FÅR äta gräs…men inte hela tiden och det ska vara en överenskomst mellan oss när han får eller inte får göra det. En sådan överenskomst ger mig ett lugn då jag känner att jag inte behöver kämpa som en galning för att hålla emot, och ett lugn för Reykur eftersom han förstår att han kommer få äta gräs…det tar inte slut 🙂
Förra sommaren var första gången vi började träna på detta sätt och i slutet av sommaren var Reykur SÅ duktig och vi hade härliga stunder ute i naturen. Lugnt och stressfritt 🙂
Idag var första gången i år som vi tog en promenad tillsammans med min son och hans häst Lótus. På vägen ut från stallet, gick det SÅ bra. Reykur verkade lugn och trygg och han lyssnade jättebra när jag sa ”Varsågod” och likadant när jag räknade ner ”3-2-1-kom”.
Stolt över min superduktige häst, fortsatte vi muntert promenaden.
Sedan kom vi halvvägs och skulle bege oss tillbaka till stallet. HA….där fick jag för min stolthet 🙂
Nu såg han helt plötsligt smaskiga grästuvor ÖVERALLT och jag fick kämpa som ett djur för att han inte skulle dra med mig hit och dit 🙂
Oh well….det var väl bara ett kvitto dels på att jag blev lite för överentusiastisk och pressade honom lite för långt OCH att jag behöver träna detta igen för att friska upp hans minne.
På vägen hann vi iaf med att backa i backe….superbra träning för bakbenen. Det fixade min fine kille toppenbra!