Reykur har en hörna på paddocken som han inte känner sig riktig bekväm i – framför allt när det är mörkt. Det är i den del av paddocken som vetter ut mot angränsande åker, och förmodligen rör där sig ett antal djur som jag inte riktigt ser i mörkret men som han registrerar. Antingen ser han dem eller så hör han dem. När vi går eller rider i paddocken, så vill han alltid stanna upp här och bara stå och lyssna/kolla. Jag låter honom göra så ett tag, och sedan försöker jag få honom att gå vidare genom att behålla mitt eget lugn och prata lugnt med honom.
Fick ett tips av min tränare Anne att prova att lägga hans älskade gympamatta just i läskiga hörnet för att se vilken effekt det skulle ha. Just gympamattan är hans favorit och den är nästan som en magnet så till den milda grad att jag får ta bort den ur paddocken när vi inte ska träna med den 🙂 För säkerhets skull så la jag en bom över den så att den inte skulle lyftas av en eventuell vindpust – kändes inte så säkert framför allt när min plan var att sitta på ryggen 🙂
Mycket riktigt så fungerade den som den magnet som den brukar göra 🙂 Jag lät honom gå dit, gå upp på mattan och sedan stod vi och spanade ut i mörkret en stund. Därefter var han OK med att gå vidare…..för att sedan strax återvända till mattan….
Det var första gången vi testade detta så för min del var det helt OK. Dessutom var den 2:a gången jag red i vår nya barbackapad, i vilken jag kände att min balans har lite till över att önska, som Reykur tyckte var lite ”skum” så jag var väldigt förlåtande med var han ville gå.
Mitt isländska hjärta 