Idag gjorde jag en sak som jag visste skulle misslyckas….jag satt upp trots att jag kände att Reykur inte var 100 fokuserad på mig och vad vi skulle göra. Jag och Linus, min son, skulle träna i paddocken men vi blev lite försenade och kom till stallet kanske max 1 tim innan det var dags för hästarna att komma in för kvällen och få sitt kvällshö. Det märktes direkt genom att Reykur var väldigt irriterad, nafsig och ofokuserad men ÄNDÅ valde jag att genomföra träningen! SÅ himla dumt….jag vet ju att chansen att lyckas är minimal!!!
Jag satt upp…och det verkade han helt OK med…. men märkte ganska snart att han var totalt ofokuserad och stannade titt som tätt för att lyssna/speja. Båda hästarna var övertaggade och ville bara framåt. Jag hade valt att ha ett bettlöst träns på Reykur för kanske 4:e gången….bara det ett misstag idag.
Mitt i passet, så stegrade sig Linus häst sig och for iväg. Reykur blev rädd och började även han fara iväg utan att jag hade kontroll. Det kändes inte OK så jag försökte få kontakt med Reykur igen. Det gick bra och då valde jag att hoppa av för att gå med honom istället.
Jag märkte att han tog godiset väldigt stressat och när vi skulle gå ut ur paddocken, så trängde han sig förbi mig för att få tillgång till det lilla gräset som dolde sig under snön vid sidan av paddocken.
Oh well….jag visste ju hur det skulle sluta, så jag får skylla mig själv. Nästa gång får gå bättre!