December 2020 har varit en tuff månad. Av många anledningar. Så klart påverkar den rådande pandemin och jag saknar de vanliga sociala kontakterna. Egentligen inte de man skulle kunna tänka, såsom t.ex Nyårsfest med vänner eller liknande, utan mer de vardagliga som fikasnacket med kollegorna eller en tjejmiddag. Men vi har bestämt oss för att härda ut så det är ju bara att gilla läget. Vardagen här på landet med djuren, fortsätter ju ändå och det är jag SÅ tacksam för.
Däremot har december varit tuff för oss som djurägare 😦 Vår minste vovve drabbades av kollapsat luftrör och fick genomgå en komplicerad operation i mitten av december. Det var mentalt jobbigt men operationen gick bra och när veterinären ringde då Sigge låg på uppvak, kände vi att vi kunde andas ut. Tyvärr lyckades han få dels bakterier ner i luftvägarna OCH kennelhosta under de 2 dygn som han låg kvar på Evidensia i Helsingborg. Det gjorde att han blev akut sjuk en vecka efter hemkomst och vi fick åka i ilfart till Helsingborg igen – en resa på nästan 2 timmar. Han var så dålig i bilen på vägen dit att vi nästan trodde att vi skulle förlora honom. De lyckades häva det och efter ytterligare en natt på djursjukhuset fick kan komma hem igen med mediciner. Nu mår han mycket bättre och vi har också fått OK på att operationen var lyckad. Det beskedet kändes underbart!!!
Ungefär i samma veva, kopplade vi på transporten lastade in Reykur och begav oss till Evidensia i Helsingborg IGEN. Denna gång för att starta immunterapi mot Reykurs mögelallergi. Jag kände mig väldigt stressad då jag hade märkt att Reykur dagarna innan började snora igen och jag var SÅ rädd att vi skulle behöva vänta med att påbörja medicineringen, men jag lyckades häva även det och nu har vi påbörjat immunterapin. Det innebär att jag ska ge honom en spruta var 14:e dag de först månaderna, för att sedan gå över till en spruta/månad. Jag fick testa att göra det själv när vi var i Helsingborg och kan säga att jag kände mig SÅ stolt över min fine kille som stod helt lugnt och fint!!! Juldagen gav jag honom andra sprutan här hemma i stallet och även då gick allt helt lugnt till. Jag visade honom sprutan, berättade vad jag skulle göra och vips….så var det klart! Mitt hjärta 🙂 Det är fantastiskt att ha en klickertränad häst – framför allt i situationer som dessa 🙂
Nu håller vi alla tummar och tår att detta verkligen hjälper. Resultat ser vi först i sommar/höst då jag hoppas att han inte blir sjuk igen….alternativt får mycket mildare symptom….
Mitt isländska hjärta 