Rörelseglädje ger delad glädje

Igår gjorde vi en uteritt där jag bitvis kände att jag kanske hade gått över Reykurs gräns just den dagen. Det gick absolut OK – inga incidenter eller så – men inte så mycket mer än så. Jag kände inte den där riktiga glädjen i Reykur. Tvärtom så kände jag att han var ganska spänd och ”på”. Jag fick hoppa av två gånger och gå bitvis. När jag satt upp, så signalerade han flera gånger genom att nudda min fot. Jag tolkade det som att han egentligen inte ville ha mig där uppe i sadeln. När jag kom hem funderade jag mycket på varför det blev så. Den enda förklaringen jag hittade var att jag faktiskt hade gått över hans trygghetsgräns just den dagen och att han inte var bekväm i kroppen bl.a. genom att han inte mår bra av pälssättningen. Det kändes inte bra 😦
Därför var fokus idag på att få ett träningspass med GLÄDJE. Jag och min kompis Rosie bestämde oss för att träna våra hästar var för sig, men att hjälpa varandra. Det är SÅ kul när man har någon att träna och diskutera tillsammans med – helt ovärderligt tycker jag 🙂 För mig blir just det viktigare och viktigare märker jag…
Vi började med Reykur. Han är van vid både pilatesbollen och poolnoodle, så jag testade att börja med dessa så att han skulle känna igen sig. Det gick SÅ bra! Han har inte riktigt fattat det där med poolnoodle innan, men idag kunde man verkligen se att han försökte få upp knäna för att nudda den 🙂 Pilatesbollen älskar han att springa efter, och idag kunde jag också känna att han själv försökte puffa iväg den. SÅ kul!
Sedan var det dags för den raka omvända rundkorallen för första gången. Jag har testat omvänd rundkorall tidigare med honom och han är superduktig i olika tempo skritt, men jag får inte upp honom i trav när den är rund. Därför var det idag spännande att se om detta skulle funka. Och som det gjorde 🙂
Jag testade första att leda honom med en target, men ganska snart så insåg jag att han fattade galoppen (….eller ja…snarare traven 🙂 ….) så jag tog bort targeten och försökte bara att själv vara entusiastisk och heja fram honom. Han verkade tycka att det var SÅ kul!
Därefter var det dags för Rosies gulliga Smaetla att testa och det gick minst lika bra!!!
Vilka smarta hästar vi har 🙂