Min häst vill vara nära – FÖR nära ibland

Igår var det riktigt Skånsk höst – eller egentligen inte då det var nästan vindstilla! Men regnet började strila ner ungefär samtidigt som vi startade uteträning, bara för att öka i styrka/omfång i takt med att lektioner fortsatte. Ibland tänker jag att det är tur att man tycker att detta är SÅ kul och att kärleken till hästen är stor – vem annars skulle stå ute några timmar i ösregn och mörker 🙂
Jag hade hjälp av gulliga Louise från Hästsinne (www.hastsinne.se) som har tränat både mig och min son ett bra tag – då på andra hästar. Nu var det dags för henne att möta våra egna hästar och ha ett första pass. Kul och spännande!
Louise tränar egentligen inte belöningsbaserat med klicker men är duktig på att läsa av hästar, tycker relationen är viktig, har stor respekt för det sätt som jag tränar på och har förmågan att anpassa träningen så att det passar mig och Reykur. Det gillar jag!
Mitt mål med träningen igår var att få till lite distans mellan mig och Reykur. Då menar jag fysiskt – inte mentalt 🙂 Han har en tendens att gå på mig och knuffa undan mig, vilket inte känns OK. Han är ju stor och stark, så jag känner att vi behöver öva på att förändra det.
Louise konstaterade snabbt att han är VÄLDIGT duktig på att följa mig, vilket iof sig är väldigt trevligt men jag vill t.ex. att han ska kunna stå kvar någonstans och känna sig trygg medan jag rör mig fritt runt honom. Jag vill också att han inte trycker ut mig eller går in i ”min zon”.
Vi började med att titta på min position när vi bara går tillsammans. Där konstaterade Louise direkt att jag bör gå lite längre fram än vad jag gör – dock utan att gå framför honom. Testade ett par rundor och Reykur – min smarta häst 🙂 – fattade direkt! Vi testade också att backa ett par gånger från denna positionen, och återigen så gick det toppen. Jag använder ljudsignalen ”Backa” och den kan han bra, så det var till god hjälp.
Sedan testade vi bakdels- och framdelsvändning och där måste jag fundera lite hur jag ska göra för att få till det. Jag tänker att jag kan använda höfttarget för framdelsvändning, men ska klura lite till gällande bakdelsvändning.
Regnet bara fortsatte öka och öka, så tillslut gav vi (eller snarare jag faktiskt) upp. Då såg mitt hjärta ut som en blöt hund (=häst!) och mitt huvud var fullt av tankar och ideér om framtida träningspass.
Det kändes toppenbra!