En av hästarna i stallet är konvalecent och får endast marktränas just nu. Idag var det dags för tömkörning och när jag fick frågan om jag ville testa detta tillsammans med min Reykur, sa jag JA utan att tveka. Det lät spännande….och lite läskigt 🙂
Förhållandena var inte toppen – blåsigt och mörkt. Reykur är inte så väldigt förtjust i varken mörker eller vind, men efter att ha testat med min kompis häst (som var superduktig), så bestämde jag mig ändå för att testa med Reykur. Han var uppmärksam när jag tog ut honom i paddocken men lyssnade ändå bra och jag kände att han var med mig, så förutsättningarna för ett lyckat pass fanns där trots vädret.
Vi började spänna på tömmarna, min kompis fick agera ”godismaskin” och höll honom lätt i grimskaftet när jag tog plats i min tömkörningsposition. Jag behövde bara ge lite, lite smackljud och lätt röra på tömmarna så gick han framåt hur fint som helst 🙂 Testade att säga ”hoooo” och direkt så stannade han.
Jag tycker att upplevelsen var att jag endast behövde röra tömmarna lite, lite för att få honom att gå framåt eller svänga. Det trodde jag faktiskt inte. Jag inser vilken inverkan man har vanligtvis med tyglarna och då inverkar ju också min sits på honom!!! Det här ska vi verkligen göra om. Är anmäld till en kurs med Axel Olin i november, så känner att jag nog behöver testa detta ett par gånger till innan dess 🙂
Mitt isländska hjärta 