Ledarskap eller partnerskap?

Jag tror på partnerskap med min häst. Det är den typen av relation jag vill ha med min häst (och mina medmänniskor också för den delen).
Enligt tradition i hästvärlden är det inte korrekt. En häst ska ha en ledare (=mig) och den ska göra som jag, ledaren, säger.
Jag tror att få individer mår bra i en sådan relation….hästar eller människor. Det känns som en ganska logisk och sund tanke. Därför blir jag både förvånad och faktiskt lite ledsen när jag möts av ifrågasättande och kritik.
Detta är ju min högst personliga åsikt som inte ”drabbar” någon annan än min häst. Min häst däremot tror jag är ganska nöjd med det. Jag har sett en fantastisk förändring i honom och vår relation, sedan jag började ändra mitt tankesätt och med Relationsbaserad hästträning. Saker som faktiskt var ganska svåra för oss för bara ett år sedan, är idag lätta som en plätt 🙂 Till exempel att åka till veterinären som vi behövde göra idag. Han är fantastiskt lugn och tålmodig!
Jag ser en glädje i hans uttryck när vi tränar och han kommer galopperande till mig när jag kommer i hagen. Visst…jag tränar med godis men vem vill inte ha lön för mödan? Kritikerna menar att hästen istället kan få eftergift som belöning, men vem ser egentligen att ”slippa ifrån något obehagligt” som en belöning?
Detta innebär INTE att min häst får göra precis som den vill, men den kan få ett val och vi för en dialog. Jag upplever sällan att det blir en argumentation, då min häst verkar tycka att det är kul och spännande att se vad vi ska hitta på härnäst. Det kräver såklart tid, tålamod och kreativitet hos mig som tränare men när jag ser hans glädje och nyfikenhet så är det SÅ kul.
Jag säger inte att man måste använda klicker och godis för att nå ett partnerskap – det tror jag man kan nå på många olika sätt beroende på hur du är som människa och vilken typ av häst du har. Men jag tror att bara genom att ändra lite på sitt tankesätt, ifrågasätta det traditionella och vara öppen för att det kan finnas andra vägar så har man nått långt.
För OSS känns det här som vägen framåt och uppåt! Jag förstår att jag bryter normer (någon måste göra det), att jag inte har valt den lätta vägen, att jag blir kritiserad och ifrågasatt men vet ni…..det är det värt! Iallafall så länge jag upplever att min häst mår bra av det och vår relation utvecklas i rätt riktning 🙂