När tiden är begränsad

Denna sista veckan innan semestern, har varit fylld av dåligt samvete och stress. Idag stannade jag upp och undrade varför? Jag har faktiskt gjort så gott jag har kunnat och mer kan man ju faktiskt inte begära 🙂 Det är mycket man ska räcka till ibland….jobb, familj med två barn, två hundar, vänner och sist (men inte minst) sin älskade häst. PUH! Ändå har jag faktiskt hunnit med att vara hos Reykur varje dag, ta en ridtur med honom i måndags och i torsdag tog jag och min stallkompis Rosie våra hjärtan på en promenad där jag övade ett lugnt förhållande till gräset. Halvvägs mötte vi en STOR traktor och när vi insåg att det skulle bli väldigt tight men plats, var det bara att springa/trava en bit tillbaka tills vi hittade en liten ficka där vi kunde ”parkera” hästarna för lite gräsgodis medan traktorn susade förbi. Båda hästarna var SÅ duktiga och jag är SÅ stolt över min häst som klarar den här typen av ”störningar” 🙂
Dock kan jag märka att jag de senaste två veckorna inte har haft lika mycket tid att ge Reykur det utrymme som han behöver och befästa övningarna från marken. Det märker jag genom att han har blivit lite mer bufflig och idag försökte han t.o.m. nafsa mig. Dags att backa bandet alltså men det ser jag inte som ett problem. Gör om – gör rätt. Ge honom chansen att göra rätt 🙂