Ikväll gav vi oss ut på en härlig runda ner till sjön. Jag märkte direkt att Reykur hade ”spring i benen”, så jag lät honom gå upp i trav ganska direkt efter att vi hade skrittat en bit. Han fick springa på men jag var ändå noga med att han lyssnade när jag bad honom stanna. Det var inga problem, men lika snabbt kom han upp i trav igen. Han var verkligen glad idag och verkade tycka att det var kul att få sträcka ut i trav 🙂 Vi red ner till sjön genom en härlig sommarskog – faktiskt utan särskilt många insekter – och när vi kom ner till sjön och den rundkorall som min stallkompis har fixat där, så fick Reykur en välförtjänt gräspaus 🙂 Då han var ganska taggat, så bara stod vi där ett tag och andades….ja Reykur åt förstås 😉 Det är en underbar miljö vi bor i och både sommar- och vinterhagen är omringad av fantastisk natur. Det är verkligen ett privilegium att få ha så fina, och omväxlande, ridvägar.
Väl tillbaka i stallet, så var Reykur väldigt orolig och knölig. Han brukar stå ganska stilla, men inte ikväll. Han snurrade rundor och visade tydligt att han ville gå ut ur stallet. Jag tolkade det som att han var irriterad av flugorna, men förstod vad som var tokigt när han tillslut släppte en pytteliten kisspöl på golvet!!! Stackaren var ju supernödig!!! Jag lossade snabbt grimskaftet och vi hann inte mer än ut ur stallet så kom rena vattenfallet 🙂 Efter det var Reykur nöjd och lugn igen. Tänk så svårt det kan vara med kommunikation ibland.
Mitt isländska hjärta 