Idag fortsatte Reykur och jag vår träning i skogen. Jag låter honom stanna, lukta, lyssna och sedan ta det i sitt tempo. Idag gick vi HELA vägen ner till sjön – tidigare har vi stannat halvvägs – och Reykur var helt lugn och lyssnade toppenbra på mig 🙂 Jag har valt att låta honom äta gräs längs vägkanten (där det nu finns i skogen) när jag går med honom, men sedan endast belöna med klick + godis när jag rider honom. Jag tror att det kommer funka bättre när jag sedan börjar rida mer med andra, som då slipper vänta om han skulle få äta gräs vid vägkanten titt som tätt. Reykur verkar helt OK med den fördelningen, så jag tänker att jag testar att fortsätta med detta. När han får äta gräs längs vägkanten, så fortsätter jag med nedräkningen ”-3-2-1-kom” när det är dags att gå igen, och det känns som att han verkligen har förstått det. Inga protester och jag behöver inte ens ta speciellt hårt i grimskaftet – han följer med mig nästan självmant när jag säger ”kom” 🙂 Min duktige kille!!!
När vi kom ner till sjön, så kollade jag om Reykur tyckte det var OK att jag satt upp och eftersom han verkade helt OK med det så hoppade jag upp i sadeln. Sedan red vi tillbaka – lugnt och fint i en mix av skritt och trav. Han har bra framåtdriv i stegen, men idag kände jag att han var lite andfådd och lite tröttare än vanligt. Hoppas att det bara är tillfälligt och att det inte är dags för hans allergi igen 😦
När vi kom tillbaka till hagen, testade jag att sätta på honom insektstäcket men det uppskattades inte av övriga som jagade honom. Konstigt att de inte verkar känna igen honom bara för att han får ett täcke på sig 🙂 Jag får fortsätta kämpa med det, så att han tillslut kan ha det dygnet runt. Som tur är så är temperaturen inte så gynnsam för insekter riktigt ännu – ibland är det riktigt bra med frostgrader 🙂
Mitt isländska hjärta 