När jag kom till stallet idag och började iordningsställa dagens övningar i paddocken, hade jag full publik:-) Hästarna hade precis fått sitt kvällshö och nu hade jag 4 intresserade i publiken. De övriga tröttnade ganska snabbt och gick iväg, men Reykur stod nyfiket kvar och när jag kom upp till stallet igen så kom han så gulligt mot mig och stack mulen i grimman. Jag tolkar det som att han faktiskt var sugen på att träna 🙂 Nu när vi har börjat uppsutten träning, så har jag börjat använda uppsittningspallen även som ”stopp knapp”. Det innebär att jag har försökt lära Reykur att gå till pallen när/om han inte längre vill att vi ska rida. Den senaste veckan känns det som att han har börjat testa om denna stopp knapp verkligen funkar 🙂 Jag sitter upp, vilket han verkar helt OK med, och vi går några varv men sedan går han ganska snabbt tillbaka till pallen och stannar där. OK, jag fattar….hoppar av och ger honom lite godis och kel 🙂
Sedan går vi till konerna som jag också använder som alternativ ”station” för uppsittning. Det gör jag för att testa om han backar när jag sitter upp igen = inget godkännande från hans sida. Återigen verkar han helt OK med att jag sitter upp 🙂 Detta andra varv går LITE bättre och jag får t.o.m. till lite trav runt rundkorallen men ganska snabbt går han tillbaka till pallen. Oh well….hoppa av igen…godis och kel…och sedan tillbaka till konerna för uppsittning.
Idag gjorde jag detta fyra gånger (!!!). Varje gång verkade han lika OK med uppsittning och när jag sista gången satt av och skulle gå ut ur paddocken, så ville han inte. Därför tror jag att han faktiskt ville kolla av om jag menade allvar med den där ”stopp knappen” 🙂
Visst känns det lite frustrerande när det enda man vill är att rida, men jag följer min plan för att nå mitt mål med SMÅ, SMÅ steg! Under tiden njuter jag av underbar utsikt och närvaron tillsammans med min fine Reykur.
Framåt och uppåt…..tillsammans 🙂
Mitt isländska hjärta 