Träna uppsittning

En av sakerna som är annorlunda för mig (och Reykur) sedan jag började med relationsbaserad träning, är att jag är mycket mer uppmärksam på både hur hans dagsform är men även min egen. Känner jag att vi inte kommer att ha ett lyckat ridpass – då väljer jag helt enkelt att inte sitt upp. Han har faktiskt också möjligheten att säga nej till ridning. Det är jag helt OK med, väl medveten om att ju längre vi kommer i denna typ av träning – desto fler gånger kommer han att säga JA med glädje 🙂 Det är ju precis det jag vill – att BÅDE han och jag ska tycka att våra ridturer är KUL!!!
Just därför har jag fått backa bandet hela vägen tillbaka till uppsittningen. Vi tränar att sitta upp från pall – något som han inte är riktigt bekväm med, så därför sitter jag inte upp just nu från pallen utan vi tränar helt enkelt på att bara få honom att välja att stå stilla där.
Sedan tränar jag på att sitta upp från marken för att (så småningom) kunna visa honom att ridning faktiskt kan vara kul. Självklart har han en annan referensram vad gäller ridning, eftersom han tidigare inte har blivit belöningsbaserat riden, och då måste han få upptäcka att det finns ett annat sätt 🙂 Det går med små steg framåt, men det går iallafall framåt 🙂
I filmen nedan så visar jag några mindre lyckade försök till uppsittning från mark. I början gjorde jag alla fel egentligen – jag kände mig lite tidspressad och väntade inte ut Reykur tillräckligt länge. Efter ett tag insåg jag det själv och tog några steg framåt med honom, stannade och andades en stund. Då sjönk pulsen:-) Sedan började jag om….stå stilla, flytta mig sakta bakåt, lägga tyngd i stigbygeln, klappa honom på halsen….när jag sedan kände att nu känns det OK att göra ett nytt försök – ja då visar det sig att jag inte hade spänt gjorden tillräckligt 🙂 Hur klantig får man vara 🙂 Oh well…de två sista försöken – och kanske framförallt det allra sista – funkade helt OK.
Som sagt….små, små steg framåt (& uppåt!)