”Att rida är ingen sport – det är ju hästen som gör jobbet” 🙂 Ja suck….det har jag fått höra både en och två gånger. Ofta följt av ett smile, men jag tror nog att det ligger lite allvar bakom det. Jag brukar svara: ”OK, du är hjärtligt välkommen hem till mitt stall för att testa”. Hittills har ingen nappat 🙂 (tur är väl det). Om man inte kan förstå att det är svårt att kommunicera med ett flyktdjur och göra olika övningar genom att ”prata” med kroppen…ja då behöver jag kanske inte förklara det…det räcker att jag vet hur svårt det är.
Faktum är att ingen sport har gett mig så mycket som ridningen – både för kropp och själ. Jag har sysslat med en hel del olika sporter under min uppväxt och gillar när man får ta i och känner av att man faktiskt har tränat. Jag har tävlat mycket i både tennis och friidrott med faktiskt riktigt bra resultat. Däremot kan jag ärligt säga att jag har ALDRIG blivit så fysiskt trött och svettig av någon sport, som jag har blivit av ett ridpass. Helt plötsligt upptäckte jag muskler som hade legat i träda väldigt länge! Dessutom upplever jag att det är svårt att rida om man inte är närvarande i nuet. Det gör att varje ridpass även blir en meditation – jag rensar skallen helt enkelt och får SÅ mycket ny energi. Helt fantastiskt!
Idag begav jag och min goa stallkompis oss ut på en härlig 2 timmars skogstur. Det var helt underbart väder med nästan lite vår i luften. Det börjar märkas av på hästarna också faktiskt – inte bara genom att de börjar fälla sin björnfäll, även på temperamentet märks det 🙂
Reykur var VÄLDIGT seg och ofokuserad på vägen ut och stannade flera gånger. Jag försökte ta det lugnt och heja på honom. Passade också på att öva skvallerträning som jag har upplevt har lugnat honom när vi går promenader. Vi har inte gjort några uteritter de senaste 6 månaderna pga Reykurs sjukdomsperiod, och det märktes idag. Min gulliga stallkompis, som har väldigt mycket tålamod med mig och Reykur 🙂 , hjälpte oss sakta men säkert framåt och helt plötsligt så travade vi på! Jag märkte stor skillnad på Reykurs trav nu efter att Reykur har varit på fysio-behandling. Halvvägs i rundan så red vi in i skogen – över stock och sten – perfekt träning för hästarna. Passade också på att rygga i uppförsbackar – ett tips som vi fick av equiterapeuten Ulrika för att träna Reykurs rumpmuskler.
På väg hem märkte jag att han inte var så sugen på att ha mig på ryggen längre. Jag testade att fortsätta ett tag, men valde sedan att hoppa av och fortsätta promenera med honom. Det behöver vi också öva på. På promenaden fortsatte jag skvallerträna med honom och dessutom sa jag till min kompis att hon kunde rida fram en bit om hon ville öva tölt med sin söta Smaetla. På så vis kunde jag träna min Reykur att gå i det tempo som JAG valde, trots att hästkompisen red lite i förväg. Först omgången gick ”sådär”, men sedan var han superduktig! Nu har vi bestämt att vi ska gå ut och gå regelbundet. Vissa går med hunden (så även jag) – jag går ut och promenerar (och tränar) med min häst 🙂
Oh well…allsidig träning var det ja 😉
Mitt isländska hjärta 