10 min är allt som behövs

Jag tror de flesta vill träna med sin häst varje dag, men ibland kommer vardagen emellan och tiden räcker helt enkelt inte riktigt till. Då brukar jag försöka tänka att det är iallafall bättre att göra något lite än att inte göra något alls. Det tar bort mycket av press och stress över att inte hinna träna just ikväll.
Igår var en sådan kväll. Sent hem från jobbet, mycket annat som behövde fixas hemma och dessutom både blåste och regnade det, så motivationen var inte på topp. Samtidigt så vet jag att så fort jag kommer till mitt hjärta i stallet, så glömmer jag allt det där…andas ut och njuter. Det ger mig SÅ mycket energi.
Igår körde vi därför lite träning inne i stallet;
– vi tränade på att Reykur ska gå upp på mattan med alla fyra benen. Kanske undrar du varför jag använder en matta? Jo, det är en gympamatta från IKEA som gör att underlaget blir lite instabilt och genom att stå på mattan så tränar Reykur sina småmuskler som är svåra att komma åt på annat sätt. I nästa steg så kan man vika in en av delarna på mattan, och på s¨å vis få honom att trampa in bakbenen under sig. Perfekt träning inför tölten!
– när Reykur står på mattan, så använder jag en targetstick (pinne med boll på) som jag håller på olika ställen runt omkring honom. Tanken är att han ska böja sig och ”dutta” på bollen för att sedan få klick + godis. Detta tränar hans böjlighet åt olika håll.
– i sista delen ser du att jag försöker få Reykur att säga ”OK, du får ta på mig tränset nu” genom att ”dutta” på tränset. Tanken är sedan att han ska hålla huvudet stilla, men eftersom detta var första försöket så är jag ganska nöjd med resultatet, men känner att vi behöver träna detta mer. Kanske skulle jag egentligen inte ha tagit på honom tränset utan lagt undan det och tränat igen en annan dag men men…
Att ”dutta” på vojlock, sadel och sadelgjord är något som vi har tränat längre på. Det kan han riktigt bra och där är jag noga med att aldrig lägga på det om han inte säger ”OK”….men nu när han lärt sig vad det betyder så säger han faktiskt alltid ”OK, kom igen…” 🙂 Det är det som faktiskt är fascinerande – det känns som att han verkligen gillar att ha något att säga till om.