Att planera ett träningspass

Jag brukar försöka tänka ut ett par övningar som jag kan göra när jag ska träna med Reykur. Jag skriver ner dem på en liten lapp som jag kan ta med till stallet. Det funkar bra för mig tycker jag och gör så att jag får någon form av struktur i vad vi tränar på. Däremot är det inte alltid att det blir precis som jag har tänkt mig. Allt beror egentligen på hur vi känner oss – både jag själv, men också Reykur. Jag bestämde mig för ett tag sedan att släppa alla ”måsten” och slå bort de där rösterna om att jag måste rida si och så. Istället vågar jag lyssna in hur jag känner mig – både innan och under träningspasset. Iakttar också noga hur Reykur reagerar och hur han verkar må.
Ibland har jag planerat att jag både ska göra markträning och rida, men så märker jag under passets gång att det inte är en bra dag för ridning. Tidigare hade jag hoppat upp ändå, men nu låter jag bli. Det är en otroligt befriande känsla! Nu ser jag istället till att varje pass tillsammans med Reykur blir en positiv upplevelse för oss båda 🙂
Beslutet att bara rida när det känns rätt, har också hjälpt mig komma en bra bit vidare i min ridrädsla och den är på god väg att försvinna. När jag släppte kraven och tvånget, så är det nu bara positiva känslor förknippade med ridning. Det här med att lyssna in sin häst (och sig själv) är väl en av orsakerna till att man ibland blir ifrågasatt när man tränar relationsbaserat, men det funkar för mig och Reykur och därför fortsätter jag. Dessutom är det faktiskt så att det allt oftare känns OK att rida.
Idag hade jag t.ex. planerat att vi skulle börja träningen med att gå slalom över bommar utlagda på mittlinjen. När vi kom in i paddocken började vi, som vanligt, med ”paus” och sedan visade Reykur att han inte alls var sugen på att börja med bommarna. Han var mycket mer intresserad i övningen med att ”dutta” på konen och få godis i en bytta en bit bort. OK…..då blev det så….. Resultat: nöjd och glad häst som ”duttade” bättre än någonsin 🙂 Heja mitt hjärta!!!
När vi skulle rida, så kändes det OK att köra mest skritt och bara lite trav. Det var det som passade för dagen och gjorde att både Reykur och jag fick lyckas tillsammans med ridningen idag. Väldigt viktigt. Jag fortsätter samla lyckade ridpass i kropp och själ….snart, snart är min ridrädsla besegrad 🙂