Igår kväll upplevde jag en sådan där magisk stund tillsammans med Reykur då man känner att man kommer varandra väldigt nära. Det var helt tyst och lugnt när jag kom till stallet. Bara det lugna, trygga ljudet av tuggande hästar. Det måste vara ett av de mest rogivande ljud som finns!
Tog ut Reykur ur boxen för att kratsa rent hovarna – viktigt att hålla rent nu när han har snösulor på. Jag har börjat att ha honom lös i stallgången när jag fixar med honom. Han verkar trivas väldigt bra med det och känns mycket lugnare när han har möjligheten att röra sig lite. Började med att rykta honom för att få bort åtminstone lite av leran. Då och då smyger jag upp händerna under hans tjocka man – där är SÅ varmt och gott:-)
La en tuss hö till honom och kratsade hovarna. Satte mig sedan ner vid hans huvud och njöt av att bara titta på hans lugn. Helt plötsligt lägger han huvudet i mitt knä och bara ”är”. Vi satt där en bra stund och jag bara njöt. Magiskt!
Mitt isländska hjärta 