Ridrädsla

Inom loppet av fyra månader våren 2019, blev jag avkastad av Reykur. Inte lite ”lagom” (om det nu finns något sådant?!) utan han lekte verkligen rodeo med mig och det var helt omöjligt för mig att hålla mig kvar i sadeln. Numera har jag satt dit ett handtag 🙂 men det hade jag inte då. Först gången var i paddocken och när jag hamnade under honom i fallet och när han vände på en femöring, så råkade han sparka mig på låret. Hade en otrolig tur – inget gick sönder men blev blågrön på diverse ställen och musklerna protesterade ett bra tag efter det. Det var egentligen inte så farligt – det jobbigaste att bearbeta var hjärnspöket! Några månader senare var det dags igen. Denna gången föll jag baklänges och slog i huvudet så hårt att det resulterade i en hjärnskakning och sex veckors riduppehåll.
Återigen var hjärnspöket betydligt svårare att få bort än de fysiska skadorna. Det svåraste var egentligen att jag inte riktigt kunde förstå varför Reykur reagerade som han gjorde. På något sätt hade det varit lättare om han hade blivit skrämd för något. Det enda jag kunde tänka är att han möjligen kan ha reagerat på att jag höll in och bromsade honom när han ville springa, men jag vet faktiskt inte om det var så. Samtidigt så kände jag att jag inte var bekväm med att han skulle få bestämma tempot utan att lyssna på mig. Jag sökte upp en grupp på Facebook – Hönsinge chicks – där många hade liknande historier som jag. Funderade/tvivlade på om Reykur trots allt inte var rätt för mig. Många tankar….. Till slut hittade jag dels Relationsbaserad träning och tränaren Louise Jeppsson och bestämde mig för att ge detta en chans – jag älskar ju verkligen min häst. Louise såg precis vad jag behövde och då jag fick låna en häst, började jag min resa tillbaka till att vara trygg i sadeln. Helt UNDERBART när Louise idag hjälpte mig att komma upp i galopp…..I’M BACK 🙂