Prestationsångest och krav

Hösten 2019 har varit fyllt av tankar….tankar kring min roll som ryttare, hästägare, tränare…. Nästan som att där har suttit en liten figur på min axel och talat; ”Du måste träna din häst oftare och med mer fart”… ”Han måste få utlopp för sin energi”….”Du måste ta ledarskapet över honom”. Egentligen är jag inte säker på att det är någon utanför mitt huvud som verkligen har sagt så, men kanske är dessa tankar så väl rotade i en ryttares traditionella huvud att det kommer av sig själv. Oavsett, så skapar de oro, prestationsångest och osäkerhet. Dessutom blandades dessa med frustration när det såg så enkelt ut för andra att rida fort och rätt. ”Varför kan de och inte jag?” ”Varför känns det inte så superenkelt för mig?”
Jag funderade och funderade, men tog till slut beslutet att jag VILL satsa på detta nya, relationsbaserade sätt att träna och att jag TROR på att sättet både passar mig och Reykur. Jag vill verkligen ge det en chans och det enda jag riskerar egentligen är att jag får backa om jag upptäcker att det, mot förmodan, faktiskt inte skulle funka…inte hela världen! Jag gör ju varken mig eller Reykur illa under tiden jag försöker 🙂
Ändå kändes det bra att ta upp frågan om just träning och motion med två av de veterinärer som har behandlat Reykur under hösten. Just den frågan var ju något som malde i mitt huvud och stressade mig. Ja jag vet…det hade räckt att fråga en veterinär…men frågar man två så känns ju svaret ÄNNU MER OK 🙂 Oh well….jag berättade om Reykurs utemiljö med stora, kuperade hagar och hur jag tränade honom samt hur ofta. Svaret då? Jo…”släpp dina tankar om att de inte får tillräckligt med motion. Det du gör i kombination med deras utemiljö räcker mer än väl”. PUH…det blev en mental lättnad för mig och efter det så har det gått mycket lättare och jag har känt mig mer trygg i att jag är på rätt väg 🙂